Sommar och inte en lugn stund

Om ni undrade om jag slappnat av än?Absolut. I säkert fem minuter när jag tillslut insåg att pluggandet är på paus. 

Lov betyder inte nödvändigtvis att ha lov. Från skolan jo, självklart, men vila får man inte. Inte om man tar på sig en massa andra projekt. Typ som att ta körkort! Det ska jag göra. Nu skriver jag det här så att jag verkligen blir tvungen att göra det. 

Uppkörningen är bokad, det är bara att ta tag i det. Jag ska klara det! Väldigt bra grej att ha om man vill jobba med hemtjänst till exempel, vilket är ett grymt bra jobb att ha som extraknäck när man vill arbeta med omvårdnad. Får jag ett jobb på ett vårdboende eller på hemtjänsten nu så får jag titeln vårdbiträde, men efter termin fyra på sjuksköterskeprogrammet så får jag arbeta som undersköterska. 

Har ni en bra helg? Jag hade storslagna planer, men Frej blev akut sjuk imorse, i dubbelsidig öroninflammation, så nu är det bara att stå ut med hela Kåvepenin-kuren och stanna hemma. Stackarn har feber och är inte alls sig själv. Förhoppningsvis blir det bättre snart. 

Sista rycket!

Terminen lider mot sitt slut. Jag har bokstavligen inte mer än typ 1000 ord att skriva men det tar emot. Motivationen är som bortblåst. 

Frej fyllde ett år och vi hade ett lyckat kalas. Tänk att jag har pluggat nästan hela hans liv? Vilken grej. Planerade hela kalaset mycket noggrant för att inte behöva plugga. Idag blir det att ordna i alla fall den ena uppgiften även om jag VERKLIGEN vill träna eller laga mat istället. Kan till och med tänka mig att storstäda bara för att slippa öppna dokumentet som jag skriver i. Vill helst låta datorn damma igen och leva sitt egna liv under skärpet på skrivbordet. Kanske skaffa barn med kurslitteraturen och bygga en sommarstuga? De kan flytta utomlands tillsammans kanske. Låta mig vara. 

Inte för att uppgiften jag arbetar med är tråkig. Tvärt om! Den är intressant och tankeväckande. Jag ska skriva om tillgänglighet i samhället, lika villkor. Har varit i sim/idrottshallen bredvid vårat hus och observerat hur anpassad den är för alla som inte följer funktionsnormen. Nu måste jag bara få ur mig lite ord. Sluta blogga, börja jobba helt enkelt. 

Vår glada lilla 1åring!

Att bli en bättre människa

Nu har vi arbetat med självförändring i några veckor. Ett projekt som innebär att vi ska hitta ett beteende som vi vill ändra på och sedan skriva varje dag om hur det går. Jag valde att bli mer konsekvent i mitt användande av tandtråd. Men det är inte direkt det enda jag skulle kunna göra bättre. På rak arm har jag även följande beteenden som bör brytas.

  • Sluta äta linschips till middag.
  • Sluta vara stillasittande i vardagen. Jag borde gå kanske 10 000 steg om dagen men ibland vill jag bara sitta i soffan från 07-22.
  • Sluta skjuta skolarbete framför mig. Det gynnar inte mig på något sätt, utan bidrar bara till stressen som ständigt är en klump i bröstet på mig.
  • Sluta sitta uppe två timmar efter Frej somnat. Liksom varför? Jag lider ju extremt av sömnbrist och borde ta tillvara på de timmar jag kan få. 
  • Sluta stöka ner så fasligt! Det är inte jobbigt att plocka undan efter sig. Jag bara gör inte det.

Skulle kunna fortsätta hur länge som helst men det är nog inte nödvändigt. Ni förstår poängen. Vi kan köra på lite positivitet istället. Här är några grejer jag gör bättre:

  • Lagar nästan all Frejs mat själv!
  • Är ekonomisk. Budgetera och planera är lite av en hobby numera.
  • Tränar! Jag tränar regelbundet och är så glad att jag delar det intresset med Jimmy. 

Den här listan skulle nog inte bli lika lång och jag fortsatte. Men det är viktigt att klappa sig själv på axeln ibland för det man åstadkommer. 

Oavsett, tillbaka till ämnet jag valde. Tandtråd. Det gick ju inte alls bra. Jag tror att jag inte var motiverad nog, och mina rutiner om dagarna är inte ristade i sten. Jag är bekväm och glömsk så det blev som det blev. Men jag har uppmärksammat problemet och försökt! Ska göra mitt bästa för att tänka på det mer i framtiden. Blev jag är bättre person? Oklart. Skulle jag bli det av att ändra på mina andra sämre beteenden? Oklart även där. 

Tandhälsan är dock superviktig, du får inga nya tänder (naturligt) om du tappar dina egna. Så om ni är lika slarviga som jag är: skärp er!

Kaffe och seminarium!

3e gången inte gillt

Läkemedelsberäkning, du driver mig till vansinne!

Har inte berättat om det än men hämtade ut min tredje underkända Lmb-tenta. Alla svar är rätt men ändå underkänd. Jag blir tokig. Inte lite heller. Känslan av att vara säker på ett ämne och ändå underkännas är fruktansvärd. Usch. 

Vad är då orsaken? Jo, en av uträkningarna är inte tydligt skriven. Så himla dumt. Svaret är ju rätt. Men jag blir så himla stressad under salstentor att jag inte kan prestera ordentligt. Minns att jag satt där och skrev ner svaret med en viss medvetenhet om att jag borde utveckla mitt tänkte. Tydliggöra lite liksom. Kunde inte få ut någonting på pappret men jag vet ju hur jag tänkte? 

Nästa steg är att överklaga, vilket jag faktiskt inte är säker på hur jag ska göra. Jag kan vänta till nästa termin och göra tentan för FJÄRDE gången men undviker det gärna. Har varit i kontakt med min lärare och vi ska boka in ett möte nu, chansen att det går igenom är nog inte stor, men värt ett försök! När det är klart ska jag berätta hur man gör. För nu har jag ingen aning.

Oavsett så är jag vidare till termin 3, vilket känns bra. För att komma in på termin 4 behöver jag sätta den där himla tentan. 

Skoltröttheten nu är enorm. Jag har ingen motivation alls att orka med de sista veckorna. Jag vill bara sätta mig i solen med en glass. Eller i regnet utan glass. Bara någonstans där jag inte behöver tänka på skolan. Usch vilken trist känsla, men jag antar att en bidragande faktor är att jag inte sovit en hel natt sen typ mars 2016. Jag har antagligen den socialaste, flörtigaste och mest skrattande ungen på jorden, men sova är han inte bäst på. Kanske inte ens näst bäst. Tur att han är gullig.

Frej pluggar häst-lära.

Huvudet fullt av läkemedel

…inte bokstavligen då. Jag har inte ens tagit några faktiskt, men skulle nog behöva en redig cocktail av lugnande efter två tentor på rad?! Farmakologi på torsdagen och läkemedelsberäkning på fredagen.

Det gick bra! Tror och hoppas jag. Två tentor som släpar är mycket. Fyra är mer. Men jag är taggad, omtentan i anatomi och fysiologi är den 22:a! Kommer att köra båda på samma dag. Kan jag det så kan jag det, annars är det ett bra tillfälle att träna mer på människokroppen. Man kan inte veta för lite (mvh en som försöker allt hon kan för att vara positiv). 

Många sa till mig att utbildningen kanske kommer ta något år extra och jag vägrar tro på det. Blir det så accepterar jag det, men kommer att kämpa allt jag kan för att hålla mig kvar. Enligt tidsplanen alltså. Klar blir jag förr eller senare. 

Oavsett, tillbaka till tentorna. Läkemedelsberäkning och Farmakologi. Båda är så kul! Och så svåra. Och vi fick två veckor till båda. När de skrev “studenter har klagat på att det är kort om tid” så skojade det inte. Trodde inte att något kunde kännas hetsigt efter den förra kursen men tji fick jag. Men ju mer man pluggar, ju bättre lär man känna sig själv och studietekniken som funkar för sig. Kanske klarar jag en av dessa två? Haha, den som lever får se. Håll tummarna så återkommer jag med ett besked inom tio arbetsdagar!

Det finaste lilla störningsmomentet man kan ha.