Sommarlov!

Men inte bloggpaus. Jag kommer att fortsätta dela med mig under sommaren, så häng kvar med mig fram till nästa termin också!

Kan knappt fatta att jag klarat det. Himla tjatigt om hur glad jag är, jag vet! Men ingen skam här. Vad är då nästa steg? Vad ska jag göra med all extra tid? Kanske börja sy kläder, odla min egna mat eller skriva en bok?

Nej men jag har ju faktiskt världens gulligaste unge så tänker passa på att leka lite extra mycket med honom. Kanske umgås med min kära sambo som jag nästan inte sett på ett år (överdriver lite kanske). Undrar dock när man vänjer sig vid att 50% av ens sysselsättning försvinner. Så fort Jimmy kommer hem så börjar jag snurra runt i lägenheten och stressa tills jag inser att inte har en enda deadline! Noll! Livet är så avslappnande utan skola. Får passa på att njuta.

Sista rycket!

Terminen lider mot sitt slut. Jag har bokstavligen inte mer än typ 1000 ord att skriva men det tar emot. Motivationen är som bortblåst. 

Frej fyllde ett år och vi hade ett lyckat kalas. Tänk att jag har pluggat nästan hela hans liv? Vilken grej. Planerade hela kalaset mycket noggrant för att inte behöva plugga. Idag blir det att ordna i alla fall den ena uppgiften även om jag VERKLIGEN vill träna eller laga mat istället. Kan till och med tänka mig att storstäda bara för att slippa öppna dokumentet som jag skriver i. Vill helst låta datorn damma igen och leva sitt egna liv under skärpet på skrivbordet. Kanske skaffa barn med kurslitteraturen och bygga en sommarstuga? De kan flytta utomlands tillsammans kanske. Låta mig vara. 

Inte för att uppgiften jag arbetar med är tråkig. Tvärt om! Den är intressant och tankeväckande. Jag ska skriva om tillgänglighet i samhället, lika villkor. Har varit i sim/idrottshallen bredvid vårat hus och observerat hur anpassad den är för alla som inte följer funktionsnormen. Nu måste jag bara få ur mig lite ord. Sluta blogga, börja jobba helt enkelt. 

Vår glada lilla 1åring!

Att bli en bättre människa

Nu har vi arbetat med självförändring i några veckor. Ett projekt som innebär att vi ska hitta ett beteende som vi vill ändra på och sedan skriva varje dag om hur det går. Jag valde att bli mer konsekvent i mitt användande av tandtråd. Men det är inte direkt det enda jag skulle kunna göra bättre. På rak arm har jag även följande beteenden som bör brytas.

  • Sluta äta linschips till middag.
  • Sluta vara stillasittande i vardagen. Jag borde gå kanske 10 000 steg om dagen men ibland vill jag bara sitta i soffan från 07-22.
  • Sluta skjuta skolarbete framför mig. Det gynnar inte mig på något sätt, utan bidrar bara till stressen som ständigt är en klump i bröstet på mig.
  • Sluta sitta uppe två timmar efter Frej somnat. Liksom varför? Jag lider ju extremt av sömnbrist och borde ta tillvara på de timmar jag kan få. 
  • Sluta stöka ner så fasligt! Det är inte jobbigt att plocka undan efter sig. Jag bara gör inte det.

Skulle kunna fortsätta hur länge som helst men det är nog inte nödvändigt. Ni förstår poängen. Vi kan köra på lite positivitet istället. Här är några grejer jag gör bättre:

  • Lagar nästan all Frejs mat själv!
  • Är ekonomisk. Budgetera och planera är lite av en hobby numera.
  • Tränar! Jag tränar regelbundet och är så glad att jag delar det intresset med Jimmy. 

Den här listan skulle nog inte bli lika lång och jag fortsatte. Men det är viktigt att klappa sig själv på axeln ibland för det man åstadkommer. 

Oavsett, tillbaka till ämnet jag valde. Tandtråd. Det gick ju inte alls bra. Jag tror att jag inte var motiverad nog, och mina rutiner om dagarna är inte ristade i sten. Jag är bekväm och glömsk så det blev som det blev. Men jag har uppmärksammat problemet och försökt! Ska göra mitt bästa för att tänka på det mer i framtiden. Blev jag är bättre person? Oklart. Skulle jag bli det av att ändra på mina andra sämre beteenden? Oklart även där. 

Tandhälsan är dock superviktig, du får inga nya tänder (naturligt) om du tappar dina egna. Så om ni är lika slarviga som jag är: skärp er!

Kaffe och seminarium!

3e gången inte gillt

Läkemedelsberäkning, du driver mig till vansinne!

Har inte berättat om det än men hämtade ut min tredje underkända Lmb-tenta. Alla svar är rätt men ändå underkänd. Jag blir tokig. Inte lite heller. Känslan av att vara säker på ett ämne och ändå underkännas är fruktansvärd. Usch. 

Vad är då orsaken? Jo, en av uträkningarna är inte tydligt skriven. Så himla dumt. Svaret är ju rätt. Men jag blir så himla stressad under salstentor att jag inte kan prestera ordentligt. Minns att jag satt där och skrev ner svaret med en viss medvetenhet om att jag borde utveckla mitt tänkte. Tydliggöra lite liksom. Kunde inte få ut någonting på pappret men jag vet ju hur jag tänkte? 

Nästa steg är att överklaga, vilket jag faktiskt inte är säker på hur jag ska göra. Jag kan vänta till nästa termin och göra tentan för FJÄRDE gången men undviker det gärna. Har varit i kontakt med min lärare och vi ska boka in ett möte nu, chansen att det går igenom är nog inte stor, men värt ett försök! När det är klart ska jag berätta hur man gör. För nu har jag ingen aning.

Oavsett så är jag vidare till termin 3, vilket känns bra. För att komma in på termin 4 behöver jag sätta den där himla tentan. 

Skoltröttheten nu är enorm. Jag har ingen motivation alls att orka med de sista veckorna. Jag vill bara sätta mig i solen med en glass. Eller i regnet utan glass. Bara någonstans där jag inte behöver tänka på skolan. Usch vilken trist känsla, men jag antar att en bidragande faktor är att jag inte sovit en hel natt sen typ mars 2016. Jag har antagligen den socialaste, flörtigaste och mest skrattande ungen på jorden, men sova är han inte bäst på. Kanske inte ens näst bäst. Tur att han är gullig.

Frej pluggar häst-lära.

Varför sjuksköterska?

Påskvecka betyder ledighet! Eller inte.

Jag har haft deadlines som jag inte riktigt planerat för. Ingen lugn stund alltså. Men jag har det under kontroll. Eller kanske inte under kontroll men det är heller inte helt kört heller! Precis som det är med mina studier för det mesta. 

Dock tänkte jag peta in det här inlägget nu innan antagningen stänger. För den 18:e är det dags. Då ska du alltså ha sökt. Om du nu skulle råka hamna här i sista minuten full av ångest så vill jag säga: SÖK TILL KI! 

Bli sjuksköterska. Det finns nästan ingen anledning att inte bli det. Här kommer en liten lista med positiva saker. 

Varför ska du bli sjuksköterska?

  • För att du gillar att ha många bollar i luften! Sjuksköterskan är avdelningens spindel i nätet. Du behöver vara uppmärksam och medveten om din omgivning, för du ska lyssna och ta in resten av vårdpersonalens obeservationer och sedan bygga en helhetsbild.
  • För att du vill vara patientens röst och trygghet! Du kommer att vara ansvarig för omvårdnaden och se till att patientens behov ses till även när du inte kommer att utföra omvårdnaden själv. Du kommer att hjälpa läkaren att göra den medicinska bedömningen . 
  • För att du vill göra livet bättre för människor i en utsatt situation! Alla vi som varit i kontakt med vården vet vilken skillnad det är när man blir bemött av en bra sjuksköterska. En bra sjuksköterska kan skapa en trygg miljö i nästan vilken situation som helst. 
  • För att du vill ha valmöjligheter! Du kan arbeta med hur mycket olika grejer som helst. Och du kommer nog aldrig att ha problem med att hitta jobb, det är en stor brist på sjuksköterskor redan nu och den kommer inte att bli bättre på länge. 
  • För att du vill ha en utmaning! Att arbeta med människor är alltid en utmaning. Du kommer att behöva söka efter symptom och läsa mellan raderna för att förstå vad patienten verkligen menar. 

Det här är bara ett par skäl. Sjuksköterskor är hårt arbetande hjältar. Vem vill inte vara en sådan? Jag vet att jag vill. Hoppas att du gör samma val som mig. 

Termin 3 är nästan säkrad!


Om jag inte gör något konstigt under praktiken dvs. För idag kom beskedet: jag klarade min tredje(!!!) omtenta. Är numera expert på anatomi och fysiologi. Förutom mitt nyvunna expertskap så har jag officiellt klarat hela termin ett! Vilken fantastiskt känsla. Är så glad att det går åt rätt håll även om det tar lite extra tid.

Har en vecka kvar på praktiken, och det går fint! Jag trivs väldigt bra inom äldrevården vilket jag hoppats på. Som det ser ut just nu så kommer jag vilja arbeta med just det. Känns lite tråkigt att jag snart inte får återvända till praktiken. Kommer att sakna personerna som jag träffat. Tiden bara rinner iväg! 

Under praktiken har vi haft ett par uppgifter att skriva på. Tror ni att jag spenderat mina “lediga” dagar med att skriva dem? Nope. Kommer jag att sätta igång imorgon? Förhoppningsvis. Det är en hel del. Ett mer troligt scenario är att jag sover så länge Frej låter mig och sen kanske tar en fika någonstans på ett tryggt avstånd från min dator och allt jag behöver göra. Längtar redan. Håll era tummar för att jag skärper mig!

Hur funkar det i praktiken att ha barn under praktiken?

Jo tack bra! Men det krävs planering. Vi har valt att göra så att Jimmy tar föräldraledigt under hela den här perioden. Bra för alla inblandade. Speciellt eftersom att Jimmy nu vet att föräldraledig=inte särskilt ledig alls. Jag har faktiskt inte varit så avslappnad som jag är nu på länge. Det är inte en enorm ekonomisk fördel, vi lever just nu på mer eller mindre hälften av vad vi gör i vanliga fall. Det är tufft.

Jag skulle vilja säga åt alla som funderar på att plugga med barn: lägg undan pengar när ni har möjlighet! Även om det handlar om någon krona bara. Jag är sjukt glad över att vi sparat ihop en liiiten buffert så att det inte blir panik nu. 

Om du funderar på att göra resan jag gör; förvänta dig inte att det ska gå att planera runt praktikens schema så att din respektive (om du har en sådan) kan jobba dagarna du är ledig. Du får med all sannolikhet veta vilka dagar du ska praktisera på typ samma dag som praktiken började. Det här med framförhållning och praktik verkar skära sig. Om din partner inte har ett jobb som är sjukt flexibelt och en väldigt snäll chef självklart. Grattis i sådant fall!

Tillbaka till det här med avslappningen. Visst, sjuksköterskor är stressade. Alltså väldigt stressade. Arbetsbelastningen är hög och det är väldigt viktigt att alltid vara alert och på topp men hörni. Sjuksköterskor har raster! Alltså riktiga raster. Raster som i att man får vila, dricka kaffe och äta under en bestämd tid. Sådan lyx var det länge sen jag upplevde. De gångerna jag varit på KIs campus och Jimmy varit hemma är mina pauser annars. Nu är jag ju utvilad och fräsch för jämnan! Eller, ja. Det är kanske en tolkningsfråga.