Alla rätt – inte lätt

Ska vi prata om läkemedelsberäkning? Önskar att jag slapp. Klarade jag tentan idag så tänker jag ALDRIG prata om den igen. Förutom i termin 5 när jag ska läsa om det igen. Och förutom typ varje dag på jobbet i framtiden. Men jag tänker i alla fall inte prata om det på några veckor! Inte tänka på det heller. 

Ångesten som denna fruktansvärda tenta gett mig går inte att förklara med ord. Är det rimligt att känna sig som att man är på väg till sin avrättning i ungefär en månad innan man skriver? Nej, usch. 

Jag är alltså inne på försök nr 4 av 5 möjliga. Det är ett krav att ha den avklarad innan termin 4 sätter igång och det känns värre och värre för varje U som dykt upp. Pressen som jag upplever är det som sätter krokben för mig. Jag kan alla formler man behöver, men hallå, alla rätt? Jag har aldrig haft alla rätt på något? 

Viktigt att veta för någon eventuell läsare i termin 2, gör alla försök du kan direkt! Det finns fem tillfällen att klara sig, och hoppar du över ett får du bara fyra osv. Många av mina klasskamrater missförstod det och väntade tills nu med att göra sitt första försök, då har de bara en chans till. 

Jag skrev i alla fall min fjärde idag, och det kändes bra! Men det har det gjort varje gång, och likväl har där funnits ett litet äckligt slarvfel. Har gjort mitt bästa och nu väntar vi. Jag satt hela tiden trots att jag nästan kissade på mig och kontrollräknade tre varv. Man får självklart gå på toa men jag hade helt enkelt inte tid. Det var två plågsamma timmar.

Bara att försöka släppa och gå vidare, reumatism och smärta är fokuset innan praktiken(!!!!) börjar. Dags att ladda om och tagga till! 💪🏻

Advertisements

Skönt med ensamtid! Eller?

Nu när andra veckan av terminen är kommen börjar jag känna mig van vid att lämna av Frej på förskolan. Jag har så mycket tid plötsligt! Känner mig förvirrad när jag kommer hem. Kan plötsligt göra allt ifred. Koka kaffe och sätta mig vid datorn utan att få en boll/en kloss/annat valfritt tillhygge i bakhuvudet. Ingen skriker, ingen äter blomjord. 

“Så skönt!” Är ju den första tanken. Men det håller bara i ungefär tio minuter. Jag har ju längtat länge efter lite lugn och ro men nu när jag fått det så vill jag bara ha hem min bråkstake. Det är inte så att jag inte gillar tystnaden, men det känns ungefär som att bli amputerad utan bedövning när man lämnar honom på förskolan. Tur att det inte är så många timmar varje dag och att pedagogerna är fantastiska, men en positiv sak är att jag verkligen uppskattar eftermiddagarna på ett annat sätt. Skolan är avklarad under dagen och jag kan verkligen fokusera på honom, ingen skavande oroskänsla liksom. Vi kan gå till en park och göra av med all energi innan pappa Jimmy kommer hem och fixar middag. Livet är allt bra ordnat just nu! Så det är väl bara att tacka och ta emot innan vi drabbas av VAB-kaoset som man hört talas om. 

Imorgon är det skola hela dagen, föreläsning om klinisk kemi! Hoppas på en god natts sömn så att jag har orken att anteckna och lyssna hela dagen. Nu hittar jag i alla fall till Birkeaulan, så ett problem mindre!

Redo att plaska!

Första dagen!

Idag var det skolpremiär! Gissa om jag är trött? Visst, jag har jobbat, men att sitta stilla och lyssna i flera timmar är betydligt tuffare. I vanliga fall så lyssnar jag på mina föreläsningar i mitt vardagsrum. Då kan jag pausa, småäta, dricka kaffe och stå på huvudet samtidigt om jag så vill. I Birkeaulan är det svårare att göra annat än att lyssna och anteckna. Jag gjorde det nästan hela tiden. Föreläsaren var toppen, men min koncentrationsförmåga var inte direkt perfekt. Blir till att repetera i litteraturen så fort jag kommer hem.

Av någon oklar anledning så gick det inte att spela in föreläsningarna idag och imorgon, så jag är illa tvungen att dyka upp även då. Eller tvungen är jag inte, det är inte obligatoriskt. Men men. Jag har lovat mig själv att gå på allt som erbjuds på campus om jag inte behöver jobba. Våra föreläsningar idag var i Birkeaulan i Karolinska Huddinge. Hur hittar man dit då? En annan “nackdel” med att plugga på distans är att du aldrig riktigt bekantar dig med campus om du sitter hemma och ugglar med din gulliga bebis. Vilket jag gjort 90% av min tid under de två föregående terminerna. Men jag hittade faktiskt! Det är inte så svårt. Eller, jag googlade och lärde mig att det är samma ställe som jag varit på fler gånger förut. Virrig much?

Så snubblar du in här via någon sökmotor så kan du testa att gå samma väg som mig. Jag presenterar nedan: Linnéas krångliga och antagligen onödiga väg till Birkeaulan.

  1. In genom huvudingången på sjukhuset.
  2. Rakt fram till kirurgigatan (där finns även en skylt med texten “Birkeaulan”). Sväng vänster in på den.
  3. Fortsätt rakt fram en bra bit, nästan hela vägen bort. Där finns en till skylt och vid den tar du vänster igen!

Tadaa! Nu hittar du samma omväg som jag tar. För det går att komma in från andra hållet också. Det vet jag. Vill du gå på upptäcktsfärd så är det bara att köra. Har du likt mig fött barn på Karolinska Huddinge så hölls det en förlossningakurs här som du kanske gick på. 

Frej är i alla fall upphämtad från förskolan sen 14. Han har börjat bli extra mammig plötsligt, vilket inte är superbra tajmat med att vi är isär. Jag har inte kommit över chocken av att vara utan honom om dagarna än, så har någon tips på hur man kan sluta ha ont i magen så är ni välkomna att lämna dem till mig. Men det är väl en vanesak antar jag.

Sista sommarlovsdagen

“Sommarlov” kanske är fel ord när det gäller universitetet. Men i brist på bättre alternativ så använder jag det! Vi har haft en fantastisk sommar.

Det är många blandade känslor inför skolstarten, min lilla kille går ju på förskolan nu. Jag behöver inte längre pussla med att ha honom hemma och plugga samtidigt och kommer kunna använda tiden bättre. All extratid ska jag dock lägga på jobb, då min inkomst i form av föräldrapenning försvann. Mitt mål är att slippa ta CSN-lån, och går allt som jag vill så kommer det fungera. Jag har fått två timjobb inom hemtjänsten som känns bra hittills, det ena har jag varit på en månad och det andra ska jag gå intro på nu på tisdag. Ska bli spännande!

Men det kommer vara tomt utan min lilla kille. Han är så duktig! Jag förväntade mig inte att det skulle kännas så bra med förskolan, men är 100% nöjd och trygg. Pedagogerna är härliga och proffsiga, Frej verkar redan älska att vara där. Jag har nog aldrig oroat mig för det, han har aldrig haft problem med andra människor. Är samtidigt också nöjd att jag kan ha honom i förskolan så korta dagar. Det är en stor fördel med att plugga hemifrån. Ska bli intressant att se hur annorlunda det kommer kännas att ha all den här tiden för skolan. 

Nu ska jag försöka varva ner, imorgon öppnar jag terminens första bok.

Sommarlov!

Men inte bloggpaus. Jag kommer att fortsätta dela med mig under sommaren, så häng kvar med mig fram till nästa termin också!

Kan knappt fatta att jag klarat det. Himla tjatigt om hur glad jag är, jag vet! Men ingen skam här. Vad är då nästa steg? Vad ska jag göra med all extra tid? Kanske börja sy kläder, odla min egna mat eller skriva en bok?

Nej men jag har ju faktiskt världens gulligaste unge så tänker passa på att leka lite extra mycket med honom. Kanske umgås med min kära sambo som jag nästan inte sett på ett år (överdriver lite kanske). Undrar dock när man vänjer sig vid att 50% av ens sysselsättning försvinner. Så fort Jimmy kommer hem så börjar jag snurra runt i lägenheten och stressa tills jag inser att inte har en enda deadline! Noll! Livet är så avslappnande utan skola. Får passa på att njuta.

Sista rycket!

Terminen lider mot sitt slut. Jag har bokstavligen inte mer än typ 1000 ord att skriva men det tar emot. Motivationen är som bortblåst. 

Frej fyllde ett år och vi hade ett lyckat kalas. Tänk att jag har pluggat nästan hela hans liv? Vilken grej. Planerade hela kalaset mycket noggrant för att inte behöva plugga. Idag blir det att ordna i alla fall den ena uppgiften även om jag VERKLIGEN vill träna eller laga mat istället. Kan till och med tänka mig att storstäda bara för att slippa öppna dokumentet som jag skriver i. Vill helst låta datorn damma igen och leva sitt egna liv under skärpet på skrivbordet. Kanske skaffa barn med kurslitteraturen och bygga en sommarstuga? De kan flytta utomlands tillsammans kanske. Låta mig vara. 

Inte för att uppgiften jag arbetar med är tråkig. Tvärt om! Den är intressant och tankeväckande. Jag ska skriva om tillgänglighet i samhället, lika villkor. Har varit i sim/idrottshallen bredvid vårat hus och observerat hur anpassad den är för alla som inte följer funktionsnormen. Nu måste jag bara få ur mig lite ord. Sluta blogga, börja jobba helt enkelt. 

Vår glada lilla 1åring!

Att bli en bättre människa

Nu har vi arbetat med självförändring i några veckor. Ett projekt som innebär att vi ska hitta ett beteende som vi vill ändra på och sedan skriva varje dag om hur det går. Jag valde att bli mer konsekvent i mitt användande av tandtråd. Men det är inte direkt det enda jag skulle kunna göra bättre. På rak arm har jag även följande beteenden som bör brytas.

  • Sluta äta linschips till middag.
  • Sluta vara stillasittande i vardagen. Jag borde gå kanske 10 000 steg om dagen men ibland vill jag bara sitta i soffan från 07-22.
  • Sluta skjuta skolarbete framför mig. Det gynnar inte mig på något sätt, utan bidrar bara till stressen som ständigt är en klump i bröstet på mig.
  • Sluta sitta uppe två timmar efter Frej somnat. Liksom varför? Jag lider ju extremt av sömnbrist och borde ta tillvara på de timmar jag kan få. 
  • Sluta stöka ner så fasligt! Det är inte jobbigt att plocka undan efter sig. Jag bara gör inte det.

Skulle kunna fortsätta hur länge som helst men det är nog inte nödvändigt. Ni förstår poängen. Vi kan köra på lite positivitet istället. Här är några grejer jag gör bättre:

  • Lagar nästan all Frejs mat själv!
  • Är ekonomisk. Budgetera och planera är lite av en hobby numera.
  • Tränar! Jag tränar regelbundet och är så glad att jag delar det intresset med Jimmy. 

Den här listan skulle nog inte bli lika lång och jag fortsatte. Men det är viktigt att klappa sig själv på axeln ibland för det man åstadkommer. 

Oavsett, tillbaka till ämnet jag valde. Tandtråd. Det gick ju inte alls bra. Jag tror att jag inte var motiverad nog, och mina rutiner om dagarna är inte ristade i sten. Jag är bekväm och glömsk så det blev som det blev. Men jag har uppmärksammat problemet och försökt! Ska göra mitt bästa för att tänka på det mer i framtiden. Blev jag är bättre person? Oklart. Skulle jag bli det av att ändra på mina andra sämre beteenden? Oklart även där. 

Tandhälsan är dock superviktig, du får inga nya tänder (naturligt) om du tappar dina egna. Så om ni är lika slarviga som jag är: skärp er!

Kaffe och seminarium!