Sommar och inte en lugn stund

Om ni undrade om jag slappnat av än?Absolut. I säkert fem minuter när jag tillslut insåg att pluggandet är på paus. 

Lov betyder inte nödvändigtvis att ha lov. Från skolan jo, självklart, men vila får man inte. Inte om man tar på sig en massa andra projekt. Typ som att ta körkort! Det ska jag göra. Nu skriver jag det här så att jag verkligen blir tvungen att göra det. 

Uppkörningen är bokad, det är bara att ta tag i det. Jag ska klara det! Väldigt bra grej att ha om man vill jobba med hemtjänst till exempel, vilket är ett grymt bra jobb att ha som extraknäck när man vill arbeta med omvårdnad. Får jag ett jobb på ett vårdboende eller på hemtjänsten nu så får jag titeln vårdbiträde, men efter termin fyra på sjuksköterskeprogrammet så får jag arbeta som undersköterska. 

Har ni en bra helg? Jag hade storslagna planer, men Frej blev akut sjuk imorse, i dubbelsidig öroninflammation, så nu är det bara att stå ut med hela Kåvepenin-kuren och stanna hemma. Stackarn har feber och är inte alls sig själv. Förhoppningsvis blir det bättre snart. 

Jag ska planera så att jag slipper stressa

Jag ska planera så att jag slipper stressa, jag ska planera så att jag slipper stressa, jag ska planera så att jag slipper stressa.

Sitter det nu tror ni? Oklart säger jag. Kanske kan någon frivillig banka in de orden i mitt huvud så att jag slipper magsår.

 Vi ska undervisa varandra i tvärgrupper om våra fördjupningsämnen som jag berättade lite om i förra inlägget, jag skrev om lika villkor. Idag klockan 12 var det deadline för inlämningen och igår klockan 23 lämnade jag in den efter 4 timmars plöjande. Jag hade alltså skjutit 80% av arbetet till kvällen innan när jag också hade min sista tid för att jobba med det. Bra jobbat! Men mitt manus blev klart och jag är nöjd och glad, återkopplingen dök upp imorse vid 09 och jag är grymt nöjd över det. Nöjd och trött. På fredag är det dags att redovisa! Håll tummarna för att det går bra för mig 🙂 

Sista rycket!

Terminen lider mot sitt slut. Jag har bokstavligen inte mer än typ 1000 ord att skriva men det tar emot. Motivationen är som bortblåst. 

Frej fyllde ett år och vi hade ett lyckat kalas. Tänk att jag har pluggat nästan hela hans liv? Vilken grej. Planerade hela kalaset mycket noggrant för att inte behöva plugga. Idag blir det att ordna i alla fall den ena uppgiften även om jag VERKLIGEN vill träna eller laga mat istället. Kan till och med tänka mig att storstäda bara för att slippa öppna dokumentet som jag skriver i. Vill helst låta datorn damma igen och leva sitt egna liv under skärpet på skrivbordet. Kanske skaffa barn med kurslitteraturen och bygga en sommarstuga? De kan flytta utomlands tillsammans kanske. Låta mig vara. 

Inte för att uppgiften jag arbetar med är tråkig. Tvärt om! Den är intressant och tankeväckande. Jag ska skriva om tillgänglighet i samhället, lika villkor. Har varit i sim/idrottshallen bredvid vårat hus och observerat hur anpassad den är för alla som inte följer funktionsnormen. Nu måste jag bara få ur mig lite ord. Sluta blogga, börja jobba helt enkelt. 

Vår glada lilla 1åring!

Att bli en bättre människa

Nu har vi arbetat med självförändring i några veckor. Ett projekt som innebär att vi ska hitta ett beteende som vi vill ändra på och sedan skriva varje dag om hur det går. Jag valde att bli mer konsekvent i mitt användande av tandtråd. Men det är inte direkt det enda jag skulle kunna göra bättre. På rak arm har jag även följande beteenden som bör brytas.

  • Sluta äta linschips till middag.
  • Sluta vara stillasittande i vardagen. Jag borde gå kanske 10 000 steg om dagen men ibland vill jag bara sitta i soffan från 07-22.
  • Sluta skjuta skolarbete framför mig. Det gynnar inte mig på något sätt, utan bidrar bara till stressen som ständigt är en klump i bröstet på mig.
  • Sluta sitta uppe två timmar efter Frej somnat. Liksom varför? Jag lider ju extremt av sömnbrist och borde ta tillvara på de timmar jag kan få. 
  • Sluta stöka ner så fasligt! Det är inte jobbigt att plocka undan efter sig. Jag bara gör inte det.

Skulle kunna fortsätta hur länge som helst men det är nog inte nödvändigt. Ni förstår poängen. Vi kan köra på lite positivitet istället. Här är några grejer jag gör bättre:

  • Lagar nästan all Frejs mat själv!
  • Är ekonomisk. Budgetera och planera är lite av en hobby numera.
  • Tränar! Jag tränar regelbundet och är så glad att jag delar det intresset med Jimmy. 

Den här listan skulle nog inte bli lika lång och jag fortsatte. Men det är viktigt att klappa sig själv på axeln ibland för det man åstadkommer. 

Oavsett, tillbaka till ämnet jag valde. Tandtråd. Det gick ju inte alls bra. Jag tror att jag inte var motiverad nog, och mina rutiner om dagarna är inte ristade i sten. Jag är bekväm och glömsk så det blev som det blev. Men jag har uppmärksammat problemet och försökt! Ska göra mitt bästa för att tänka på det mer i framtiden. Blev jag är bättre person? Oklart. Skulle jag bli det av att ändra på mina andra sämre beteenden? Oklart även där. 

Tandhälsan är dock superviktig, du får inga nya tänder (naturligt) om du tappar dina egna. Så om ni är lika slarviga som jag är: skärp er!

Kaffe och seminarium!

Multitasking deluxe


Det är så man får vardagen att gå ihop. Plugg+storkok. Matlådor är verkligen ett måste som studerande mamma om man har en så klängig unge som jag har. Det är praktiskt taget omöjligt att stå vid en spis om ens avkomma hänger i ens byxben. Det är aningen bättre/mer tidseffektivt att bara stoppa en låda i micron, och det gynnar ekonomin. Win-win! Samt hur skön terapi att göra storkok? Väldigt behagligt.

En annan bra sak att ha är internet. Har man inte internet kan man inte vara med i onlineseminarium, och det upplevde jag för första gången idag! Det är verkligen ett bra tips om du jobbar via pingpong att dubbelkolla länken till mötet lite tidigare än samma sekund som seminariumet börjar. Man lär så länge man lever. Sen är jag inte bäst på teknik heller, men det är en annan diskussion. Ersättningsuppgifter finns alltid, och det är skönt. 

3e gången inte gillt

Läkemedelsberäkning, du driver mig till vansinne!

Har inte berättat om det än men hämtade ut min tredje underkända Lmb-tenta. Alla svar är rätt men ändå underkänd. Jag blir tokig. Inte lite heller. Känslan av att vara säker på ett ämne och ändå underkännas är fruktansvärd. Usch. 

Vad är då orsaken? Jo, en av uträkningarna är inte tydligt skriven. Så himla dumt. Svaret är ju rätt. Men jag blir så himla stressad under salstentor att jag inte kan prestera ordentligt. Minns att jag satt där och skrev ner svaret med en viss medvetenhet om att jag borde utveckla mitt tänkte. Tydliggöra lite liksom. Kunde inte få ut någonting på pappret men jag vet ju hur jag tänkte? 

Nästa steg är att överklaga, vilket jag faktiskt inte är säker på hur jag ska göra. Jag kan vänta till nästa termin och göra tentan för FJÄRDE gången men undviker det gärna. Har varit i kontakt med min lärare och vi ska boka in ett möte nu, chansen att det går igenom är nog inte stor, men värt ett försök! När det är klart ska jag berätta hur man gör. För nu har jag ingen aning.

Oavsett så är jag vidare till termin 3, vilket känns bra. För att komma in på termin 4 behöver jag sätta den där himla tentan. 

Skoltröttheten nu är enorm. Jag har ingen motivation alls att orka med de sista veckorna. Jag vill bara sätta mig i solen med en glass. Eller i regnet utan glass. Bara någonstans där jag inte behöver tänka på skolan. Usch vilken trist känsla, men jag antar att en bidragande faktor är att jag inte sovit en hel natt sen typ mars 2016. Jag har antagligen den socialaste, flörtigaste och mest skrattande ungen på jorden, men sova är han inte bäst på. Kanske inte ens näst bäst. Tur att han är gullig.

Frej pluggar häst-lära.

Termin 3 är nästan säkrad!


Om jag inte gör något konstigt under praktiken dvs. För idag kom beskedet: jag klarade min tredje(!!!) omtenta. Är numera expert på anatomi och fysiologi. Förutom mitt nyvunna expertskap så har jag officiellt klarat hela termin ett! Vilken fantastiskt känsla. Är så glad att det går åt rätt håll även om det tar lite extra tid.

Har en vecka kvar på praktiken, och det går fint! Jag trivs väldigt bra inom äldrevården vilket jag hoppats på. Som det ser ut just nu så kommer jag vilja arbeta med just det. Känns lite tråkigt att jag snart inte får återvända till praktiken. Kommer att sakna personerna som jag träffat. Tiden bara rinner iväg! 

Under praktiken har vi haft ett par uppgifter att skriva på. Tror ni att jag spenderat mina “lediga” dagar med att skriva dem? Nope. Kommer jag att sätta igång imorgon? Förhoppningsvis. Det är en hel del. Ett mer troligt scenario är att jag sover så länge Frej låter mig och sen kanske tar en fika någonstans på ett tryggt avstånd från min dator och allt jag behöver göra. Längtar redan. Håll era tummar för att jag skärper mig!