Sista sommarlovsdagen

“Sommarlov” kanske är fel ord när det gäller universitetet. Men i brist på bättre alternativ så använder jag det! Vi har haft en fantastisk sommar.

Det är många blandade känslor inför skolstarten, min lilla kille går ju på förskolan nu. Jag behöver inte längre pussla med att ha honom hemma och plugga samtidigt och kommer kunna använda tiden bättre. All extratid ska jag dock lägga på jobb, då min inkomst i form av föräldrapenning försvann. Mitt mål är att slippa ta CSN-lån, och går allt som jag vill så kommer det fungera. Jag har fått två timjobb inom hemtjänsten som känns bra hittills, det ena har jag varit på en månad och det andra ska jag gå intro på nu på tisdag. Ska bli spännande!

Men det kommer vara tomt utan min lilla kille. Han är så duktig! Jag förväntade mig inte att det skulle kännas så bra med förskolan, men är 100% nöjd och trygg. Pedagogerna är härliga och proffsiga, Frej verkar redan älska att vara där. Jag har nog aldrig oroat mig för det, han har aldrig haft problem med andra människor. Är samtidigt också nöjd att jag kan ha honom i förskolan så korta dagar. Det är en stor fördel med att plugga hemifrån. Ska bli intressant att se hur annorlunda det kommer kännas att ha all den här tiden för skolan. 

Nu ska jag försöka varva ner, imorgon öppnar jag terminens första bok.

Advertisements

Nyfunnen bacillskräck

Idag var det campusdag! Det vill säga först seminarium + föreläsning och sedan labb. Vi fick lära oss en del om bakterier, titta på händerna under uv-ljus efter desinfektion, kika i mikroskop och tipsa varandra i halsen i jakt på streptokocker. Det jag lärt mig idag är:

  • Jag har extremt smutsiga händer
  • Jag är extremt snygg i labbrock (har inga bilder så ni får lita på vad jag säger)
  • Disktrasor är extremt äckliga
  • Badrum är extremt äckliga
  • Andra människor är extremt äckliga.
  • Majoriteten av världen är extremt äcklig och behöver torkas av med desinfektionsmedel.
  • Jag är inte en jättebra patient vid halsundersökningar.
  • Jag har inte streptokocker. 

Det här är denna kursens ända labb, medan campus har några tillfällen mer och får göra lite odlingar som inte vi hinner med. Det känns trist att “missa” men samtidigt skönt. Att plugga distans har en väldigt avskalad känsla, man gör liksom inte mer än nödvändigt. Det här var kul med tillräckligt, jag märkte tydligt hur bortskämd jag blivit utav att plugga hemifrån när 09-16 kändes outhärdligt och långt. 

Är jag redo för fredagens tentamen? Oklart. Har suttit ett par timmar nu på kvällen och läst men det är mycket och snurrigt. Informationen i boken är bra men inte i en ordning jag blir klok på.

 Faktumet att mitt resultat inte dykt upp än stressar mig och gör koncentrationen svår. Termin 2 går i en vansinnig fart och jag vet knappt in och ut, är inte ens säker på att någonting fastnar när man har två veckor eller mindre per ämne/moment. Försöker göra så gott jag kan och håller tummarna för att något resultat trillat in när jag vaknar imorgon. Håll tummarna! 

Fjärde advent och reflektion över veckan som gått

Idag har vi fikat för säkert 10 vuxna personer. Julen är en härlig tid att dubbla sin vikt.

Den gångna veckan har bjudit på många känslor och snabba vändningar. Efter fiaskot som var tentan så hade vi ytterligare ett lektionstillfälle i skolan. Eller rättare sagt en dag av studier på plats. Vi fick gå en HLR-kurs, lära oss att göra en EKG-undersökning och en lärare visade oss hur en spirometri gick till.

Goda nyheter: jag har inte astma längre! (Det kan man få reda på genom en spirometri) Dåliga nyheter: min form är sämre än jag trott. Har träningsvärk i hela överkroppen efter att ha testat HLR i 6 minuter vilket är så länge man behöver hålla på i väntan på en ambulans. Om man har tur dvs.

Så kära läsare, om jag inte kommer igång med träningen ordentligt snart så skulle jag inte umgås ensam med mig. Inte om du är i en riskgrupp för hjärtstopp i alla fall.

Skillnaden mellan gymnasiestudier och universitetsstudier

Måndagens nästan euforiska tillstånd gick snabbt över när jag först trotsade min rädsla för skäll och motvilligt besökte min tandläkare. Har undvikit det för länge och under graviditeten åt jag godis och drack läsk på ett sätt som jag aldrig gjort förut, samt att mitt tandkött blev vansinnigt inflammerat (vilket tydligen är ganska vanligt) så att tandborstningen var en hemsk plåga i nio månader. Det var ungefär så illa ställt i min mun som jag befarade, så nu blir det dyrt. Usch!

Sedan kom nästa smäll när jag bläddrade till sida 1 på tentan. Vi hade fått beskedet att den inte skulle vara lika tuff som grupptentamen som vi gick igenom förra veckan, men den informationen stämde inte. Den var inte alla utformad som jag hade trott och hoppats, typtentan som jag gjorde innan var en helt annan sak och jag känner mig helt vilsen.

När jag lämnade in den till läraren så passade jag på att fråga när man kommer få möjligheten att göra en omtenta. Vilken chock! Jag som kände mig så redo, men jag hade fokuserat på fel delar. Antar att det blir lite av ett lotteri med frågor när en tentamen är så omfattande som denna, allt får inte plats i skallen och det gäller att hålla tummarna för att man he tur med frågorna. 

Då kommer jag till ämnet i rubriken. När man studerar på gymnasienivå så räcker det att försöka. Har du läst lite så blir du godkänd. Jag kanske är naiv men hade inte kunnat föreställa mig att man skulle kunna plugga så mycket som jag har gjort och ändå inte ens nå upp till en godkänd nivå (blir jag nu godkänd så har jag en himla tur, kanske får ta och bli religiös). Det är verkligen något som är viktigt att tänka på. Anatomi och fysiologi är stort, läskigt och svårt. Och framför allt är det inte samma sak som biologi på gymnasiet. 

Men så är det nu, och jag får lära mig den hårda vägen. Bara att gå vidare och försöka igen. Lägga mer tid blir nog svårt, men kanske så kan nästa kurs vara lite tydligare med vad man ska lägga energi på. Antagligen inte, men man kan alltid hoppas. Precis som att jag hoppas på att jag kan få mitt barn att somna. Han har varit vaken och levt loppan sen klockan 20! 

Känslan av succé

Jag har kämpat och tragglat och kämpat. Pluggat betydligt mer än jag fått sova. Imorgon är det dags för en tenta jag fasar för, men det kommer gå bra! Och går det inte bra finns det omtentor, flera stycken faktiskt. Min klasskompis jämförde sin hjärna med en fullstoppad korv och jag känner igen mig i det. Funderar på hur jag ska göra med nästa halva av den här kursen för att få plats?

Men till de fantastiska nyheterna! De sista kompletteringsuppgifterna är nu inlämnade och jag är officiellt färdig med Omvårdnad som vetenskap och metod. Trodde inte att det skulle skänka mig så mycket glädje som det gör, men jag är redo att gråta av lycka. Har blivit en aning (läs: omänskligt)  blödig sen Frej kom till världen. Vilka känsla! Ett stort steg framåt.

Nu är jag redo för morgondagen, men först: SÖMN.
Sov så gott, kära ni.

 

img_0696