Alla rätt – inte lätt

Ska vi prata om läkemedelsberäkning? Önskar att jag slapp. Klarade jag tentan idag så tänker jag ALDRIG prata om den igen. Förutom i termin 5 när jag ska läsa om det igen. Och förutom typ varje dag på jobbet i framtiden. Men jag tänker i alla fall inte prata om det på några veckor! Inte tänka på det heller. 

Ångesten som denna fruktansvärda tenta gett mig går inte att förklara med ord. Är det rimligt att känna sig som att man är på väg till sin avrättning i ungefär en månad innan man skriver? Nej, usch. 

Jag är alltså inne på försök nr 4 av 5 möjliga. Det är ett krav att ha den avklarad innan termin 4 sätter igång och det känns värre och värre för varje U som dykt upp. Pressen som jag upplever är det som sätter krokben för mig. Jag kan alla formler man behöver, men hallå, alla rätt? Jag har aldrig haft alla rätt på något? 

Viktigt att veta för någon eventuell läsare i termin 2, gör alla försök du kan direkt! Det finns fem tillfällen att klara sig, och hoppar du över ett får du bara fyra osv. Många av mina klasskamrater missförstod det och väntade tills nu med att göra sitt första försök, då har de bara en chans till. 

Jag skrev i alla fall min fjärde idag, och det kändes bra! Men det har det gjort varje gång, och likväl har där funnits ett litet äckligt slarvfel. Har gjort mitt bästa och nu väntar vi. Jag satt hela tiden trots att jag nästan kissade på mig och kontrollräknade tre varv. Man får självklart gå på toa men jag hade helt enkelt inte tid. Det var två plågsamma timmar.

Bara att försöka släppa och gå vidare, reumatism och smärta är fokuset innan praktiken(!!!!) börjar. Dags att ladda om och tagga till! 💪🏻

Advertisements

Skönt med ensamtid! Eller?

Nu när andra veckan av terminen är kommen börjar jag känna mig van vid att lämna av Frej på förskolan. Jag har så mycket tid plötsligt! Känner mig förvirrad när jag kommer hem. Kan plötsligt göra allt ifred. Koka kaffe och sätta mig vid datorn utan att få en boll/en kloss/annat valfritt tillhygge i bakhuvudet. Ingen skriker, ingen äter blomjord. 

“Så skönt!” Är ju den första tanken. Men det håller bara i ungefär tio minuter. Jag har ju längtat länge efter lite lugn och ro men nu när jag fått det så vill jag bara ha hem min bråkstake. Det är inte så att jag inte gillar tystnaden, men det känns ungefär som att bli amputerad utan bedövning när man lämnar honom på förskolan. Tur att det inte är så många timmar varje dag och att pedagogerna är fantastiska, men en positiv sak är att jag verkligen uppskattar eftermiddagarna på ett annat sätt. Skolan är avklarad under dagen och jag kan verkligen fokusera på honom, ingen skavande oroskänsla liksom. Vi kan gå till en park och göra av med all energi innan pappa Jimmy kommer hem och fixar middag. Livet är allt bra ordnat just nu! Så det är väl bara att tacka och ta emot innan vi drabbas av VAB-kaoset som man hört talas om. 

Imorgon är det skola hela dagen, föreläsning om klinisk kemi! Hoppas på en god natts sömn så att jag har orken att anteckna och lyssna hela dagen. Nu hittar jag i alla fall till Birkeaulan, så ett problem mindre!

Redo att plaska!

Jag ska planera så att jag slipper stressa

Jag ska planera så att jag slipper stressa, jag ska planera så att jag slipper stressa, jag ska planera så att jag slipper stressa.

Sitter det nu tror ni? Oklart säger jag. Kanske kan någon frivillig banka in de orden i mitt huvud så att jag slipper magsår.

 Vi ska undervisa varandra i tvärgrupper om våra fördjupningsämnen som jag berättade lite om i förra inlägget, jag skrev om lika villkor. Idag klockan 12 var det deadline för inlämningen och igår klockan 23 lämnade jag in den efter 4 timmars plöjande. Jag hade alltså skjutit 80% av arbetet till kvällen innan när jag också hade min sista tid för att jobba med det. Bra jobbat! Men mitt manus blev klart och jag är nöjd och glad, återkopplingen dök upp imorse vid 09 och jag är grymt nöjd över det. Nöjd och trött. På fredag är det dags att redovisa! Håll tummarna för att det går bra för mig 🙂 

Nyfunnen bacillskräck

Idag var det campusdag! Det vill säga först seminarium + föreläsning och sedan labb. Vi fick lära oss en del om bakterier, titta på händerna under uv-ljus efter desinfektion, kika i mikroskop och tipsa varandra i halsen i jakt på streptokocker. Det jag lärt mig idag är:

  • Jag har extremt smutsiga händer
  • Jag är extremt snygg i labbrock (har inga bilder så ni får lita på vad jag säger)
  • Disktrasor är extremt äckliga
  • Badrum är extremt äckliga
  • Andra människor är extremt äckliga.
  • Majoriteten av världen är extremt äcklig och behöver torkas av med desinfektionsmedel.
  • Jag är inte en jättebra patient vid halsundersökningar.
  • Jag har inte streptokocker. 

Det här är denna kursens ända labb, medan campus har några tillfällen mer och får göra lite odlingar som inte vi hinner med. Det känns trist att “missa” men samtidigt skönt. Att plugga distans har en väldigt avskalad känsla, man gör liksom inte mer än nödvändigt. Det här var kul med tillräckligt, jag märkte tydligt hur bortskämd jag blivit utav att plugga hemifrån när 09-16 kändes outhärdligt och långt. 

Är jag redo för fredagens tentamen? Oklart. Har suttit ett par timmar nu på kvällen och läst men det är mycket och snurrigt. Informationen i boken är bra men inte i en ordning jag blir klok på.

 Faktumet att mitt resultat inte dykt upp än stressar mig och gör koncentrationen svår. Termin 2 går i en vansinnig fart och jag vet knappt in och ut, är inte ens säker på att någonting fastnar när man har två veckor eller mindre per ämne/moment. Försöker göra så gott jag kan och håller tummarna för att något resultat trillat in när jag vaknar imorgon. Håll tummarna!