Alla rätt – inte lätt

Ska vi prata om läkemedelsberäkning? Önskar att jag slapp. Klarade jag tentan idag så tänker jag ALDRIG prata om den igen. Förutom i termin 5 när jag ska läsa om det igen. Och förutom typ varje dag på jobbet i framtiden. Men jag tänker i alla fall inte prata om det på några veckor! Inte tänka på det heller. 

Ångesten som denna fruktansvärda tenta gett mig går inte att förklara med ord. Är det rimligt att känna sig som att man är på väg till sin avrättning i ungefär en månad innan man skriver? Nej, usch. 

Jag är alltså inne på försök nr 4 av 5 möjliga. Det är ett krav att ha den avklarad innan termin 4 sätter igång och det känns värre och värre för varje U som dykt upp. Pressen som jag upplever är det som sätter krokben för mig. Jag kan alla formler man behöver, men hallå, alla rätt? Jag har aldrig haft alla rätt på något? 

Viktigt att veta för någon eventuell läsare i termin 2, gör alla försök du kan direkt! Det finns fem tillfällen att klara sig, och hoppar du över ett får du bara fyra osv. Många av mina klasskamrater missförstod det och väntade tills nu med att göra sitt första försök, då har de bara en chans till. 

Jag skrev i alla fall min fjärde idag, och det kändes bra! Men det har det gjort varje gång, och likväl har där funnits ett litet äckligt slarvfel. Har gjort mitt bästa och nu väntar vi. Jag satt hela tiden trots att jag nästan kissade på mig och kontrollräknade tre varv. Man får självklart gå på toa men jag hade helt enkelt inte tid. Det var två plågsamma timmar.

Bara att försöka släppa och gå vidare, reumatism och smärta är fokuset innan praktiken(!!!!) börjar. Dags att ladda om och tagga till! 💪🏻

Advertisements

Skönt med ensamtid! Eller?

Nu när andra veckan av terminen är kommen börjar jag känna mig van vid att lämna av Frej på förskolan. Jag har så mycket tid plötsligt! Känner mig förvirrad när jag kommer hem. Kan plötsligt göra allt ifred. Koka kaffe och sätta mig vid datorn utan att få en boll/en kloss/annat valfritt tillhygge i bakhuvudet. Ingen skriker, ingen äter blomjord. 

“Så skönt!” Är ju den första tanken. Men det håller bara i ungefär tio minuter. Jag har ju längtat länge efter lite lugn och ro men nu när jag fått det så vill jag bara ha hem min bråkstake. Det är inte så att jag inte gillar tystnaden, men det känns ungefär som att bli amputerad utan bedövning när man lämnar honom på förskolan. Tur att det inte är så många timmar varje dag och att pedagogerna är fantastiska, men en positiv sak är att jag verkligen uppskattar eftermiddagarna på ett annat sätt. Skolan är avklarad under dagen och jag kan verkligen fokusera på honom, ingen skavande oroskänsla liksom. Vi kan gå till en park och göra av med all energi innan pappa Jimmy kommer hem och fixar middag. Livet är allt bra ordnat just nu! Så det är väl bara att tacka och ta emot innan vi drabbas av VAB-kaoset som man hört talas om. 

Imorgon är det skola hela dagen, föreläsning om klinisk kemi! Hoppas på en god natts sömn så att jag har orken att anteckna och lyssna hela dagen. Nu hittar jag i alla fall till Birkeaulan, så ett problem mindre!

Redo att plaska!

Första dagen!

Idag var det skolpremiär! Gissa om jag är trött? Visst, jag har jobbat, men att sitta stilla och lyssna i flera timmar är betydligt tuffare. I vanliga fall så lyssnar jag på mina föreläsningar i mitt vardagsrum. Då kan jag pausa, småäta, dricka kaffe och stå på huvudet samtidigt om jag så vill. I Birkeaulan är det svårare att göra annat än att lyssna och anteckna. Jag gjorde det nästan hela tiden. Föreläsaren var toppen, men min koncentrationsförmåga var inte direkt perfekt. Blir till att repetera i litteraturen så fort jag kommer hem.

Av någon oklar anledning så gick det inte att spela in föreläsningarna idag och imorgon, så jag är illa tvungen att dyka upp även då. Eller tvungen är jag inte, det är inte obligatoriskt. Men men. Jag har lovat mig själv att gå på allt som erbjuds på campus om jag inte behöver jobba. Våra föreläsningar idag var i Birkeaulan i Karolinska Huddinge. Hur hittar man dit då? En annan “nackdel” med att plugga på distans är att du aldrig riktigt bekantar dig med campus om du sitter hemma och ugglar med din gulliga bebis. Vilket jag gjort 90% av min tid under de två föregående terminerna. Men jag hittade faktiskt! Det är inte så svårt. Eller, jag googlade och lärde mig att det är samma ställe som jag varit på fler gånger förut. Virrig much?

Så snubblar du in här via någon sökmotor så kan du testa att gå samma väg som mig. Jag presenterar nedan: Linnéas krångliga och antagligen onödiga väg till Birkeaulan.

  1. In genom huvudingången på sjukhuset.
  2. Rakt fram till kirurgigatan (där finns även en skylt med texten “Birkeaulan”). Sväng vänster in på den.
  3. Fortsätt rakt fram en bra bit, nästan hela vägen bort. Där finns en till skylt och vid den tar du vänster igen!

Tadaa! Nu hittar du samma omväg som jag tar. För det går att komma in från andra hållet också. Det vet jag. Vill du gå på upptäcktsfärd så är det bara att köra. Har du likt mig fött barn på Karolinska Huddinge så hölls det en förlossningakurs här som du kanske gick på. 

Frej är i alla fall upphämtad från förskolan sen 14. Han har börjat bli extra mammig plötsligt, vilket inte är superbra tajmat med att vi är isär. Jag har inte kommit över chocken av att vara utan honom om dagarna än, så har någon tips på hur man kan sluta ha ont i magen så är ni välkomna att lämna dem till mig. Men det är väl en vanesak antar jag.

Sista sommarlovsdagen

“Sommarlov” kanske är fel ord när det gäller universitetet. Men i brist på bättre alternativ så använder jag det! Vi har haft en fantastisk sommar.

Det är många blandade känslor inför skolstarten, min lilla kille går ju på förskolan nu. Jag behöver inte längre pussla med att ha honom hemma och plugga samtidigt och kommer kunna använda tiden bättre. All extratid ska jag dock lägga på jobb, då min inkomst i form av föräldrapenning försvann. Mitt mål är att slippa ta CSN-lån, och går allt som jag vill så kommer det fungera. Jag har fått två timjobb inom hemtjänsten som känns bra hittills, det ena har jag varit på en månad och det andra ska jag gå intro på nu på tisdag. Ska bli spännande!

Men det kommer vara tomt utan min lilla kille. Han är så duktig! Jag förväntade mig inte att det skulle kännas så bra med förskolan, men är 100% nöjd och trygg. Pedagogerna är härliga och proffsiga, Frej verkar redan älska att vara där. Jag har nog aldrig oroat mig för det, han har aldrig haft problem med andra människor. Är samtidigt också nöjd att jag kan ha honom i förskolan så korta dagar. Det är en stor fördel med att plugga hemifrån. Ska bli intressant att se hur annorlunda det kommer kännas att ha all den här tiden för skolan. 

Nu ska jag försöka varva ner, imorgon öppnar jag terminens första bok.

Hur funkar det i praktiken att ha barn under praktiken?

Jo tack bra! Men det krävs planering. Vi har valt att göra så att Jimmy tar föräldraledigt under hela den här perioden. Bra för alla inblandade. Speciellt eftersom att Jimmy nu vet att föräldraledig=inte särskilt ledig alls. Jag har faktiskt inte varit så avslappnad som jag är nu på länge. Det är inte en enorm ekonomisk fördel, vi lever just nu på mer eller mindre hälften av vad vi gör i vanliga fall. Det är tufft.

Jag skulle vilja säga åt alla som funderar på att plugga med barn: lägg undan pengar när ni har möjlighet! Även om det handlar om någon krona bara. Jag är sjukt glad över att vi sparat ihop en liiiten buffert så att det inte blir panik nu. 

Om du funderar på att göra resan jag gör; förvänta dig inte att det ska gå att planera runt praktikens schema så att din respektive (om du har en sådan) kan jobba dagarna du är ledig. Du får med all sannolikhet veta vilka dagar du ska praktisera på typ samma dag som praktiken började. Det här med framförhållning och praktik verkar skära sig. Om din partner inte har ett jobb som är sjukt flexibelt och en väldigt snäll chef självklart. Grattis i sådant fall!

Tillbaka till det här med avslappningen. Visst, sjuksköterskor är stressade. Alltså väldigt stressade. Arbetsbelastningen är hög och det är väldigt viktigt att alltid vara alert och på topp men hörni. Sjuksköterskor har raster! Alltså riktiga raster. Raster som i att man får vila, dricka kaffe och äta under en bestämd tid. Sådan lyx var det länge sen jag upplevde. De gångerna jag varit på KIs campus och Jimmy varit hemma är mina pauser annars. Nu är jag ju utvilad och fräsch för jämnan! Eller, ja. Det är kanske en tolkningsfråga. 

Min första godkända tenta på termin 2!

På torsdagen dök det äntligen upp. Beskedet att jag klarade farmakologitentan, lyckades till och med få till ett VG! Mitt vacklande självförtroende behövde det.
Sen att läkemedelsberäkningen inte gick vägen känns okej. Jag har räknat (haha) med att göra om den minst en gång. Slarvfel är lite av min grej, vilket inte är det bästa när det krävs alla rätt för att bli godkänd. Bara på’t igen.

I fredags var det dags för mikrobiologitentamen!
Jag hade verkligen pressat in kunskap och kände mig redo, men när det väl var dags och tentan låg framför mig så visade det sig att mitt fokus legat helt fel. Hade memorerat saker som jag var helt övertygad skulle vara viktiga att kunna men tji fick jag! Vi får se om det jag kunde räcker hela vägen.
Om jag ska vara positiv så har jag lärt mig en hel del, sen att det råkade bli fel fakta är en annan sak.

Jag hade knappt läst på om hygien. I typtentorna och övningsfrågorna framgick inte vikten av det. Klart jag förstår att det behövs när vi går ut i arbetslivet men att det skulle vara en så stor del av just den här tentan hade jag missat.
De andra i klassen verkade känna samma sak. Skönt att inte vara ensam om ett sådant misstag.

Just det kan ju vara problematiskt med distansstudier. Att det blir svårt att veta vart man ska lägga tyngd. När jag pluggade på campus på en annan utbildning för 100 år sedan ungefär så upplevde jag att lärarna hintade lite om vad som var viktigt att minnas. Nu är det ju självklart bäst att lära sig allt man kan, men har man bara två veckor för ett så stort ämne som mikrobiologi så är den enda chansen man har att ytinlära det som känns som tentafrågematerial. Tyvärr. Sen så är det väl bara att hoppas att något fastnar i farten.

Att veta hur mycket man ska läsa är väl också något som man får in en rutin på under tiden man pluggar. Hoppas jag i alla fall! Men att jag klarat något i alla fall är positivt. Jag är himla glad över det.

Frej har gått och dragit på sig en liten förkylning. Den påverkar inte honom något enormt, men den påverkar mig och Jimmy, då han gnyr i sömnen oavbrutet. Vi hade faktiskt inbillat oss att hans rutiner började gå mot det bättre, att vi kanske skulle få sova vår första hela natt på nio månader inom en inte allt för avlägsen framtid. Men icke.

Tror ni att jag klarar mig genom tre års studier utan mer än tre sammanhängande timmars sömn? Stay tuned. Nu: kaffe.

kaffedrickande

 

Fjärde advent och reflektion över veckan som gått

Idag har vi fikat för säkert 10 vuxna personer. Julen är en härlig tid att dubbla sin vikt.

Den gångna veckan har bjudit på många känslor och snabba vändningar. Efter fiaskot som var tentan så hade vi ytterligare ett lektionstillfälle i skolan. Eller rättare sagt en dag av studier på plats. Vi fick gå en HLR-kurs, lära oss att göra en EKG-undersökning och en lärare visade oss hur en spirometri gick till.

Goda nyheter: jag har inte astma längre! (Det kan man få reda på genom en spirometri) Dåliga nyheter: min form är sämre än jag trott. Har träningsvärk i hela överkroppen efter att ha testat HLR i 6 minuter vilket är så länge man behöver hålla på i väntan på en ambulans. Om man har tur dvs.

Så kära läsare, om jag inte kommer igång med träningen ordentligt snart så skulle jag inte umgås ensam med mig. Inte om du är i en riskgrupp för hjärtstopp i alla fall.