Skönt med ensamtid! Eller?

Nu när andra veckan av terminen är kommen börjar jag känna mig van vid att lämna av Frej på förskolan. Jag har så mycket tid plötsligt! Känner mig förvirrad när jag kommer hem. Kan plötsligt göra allt ifred. Koka kaffe och sätta mig vid datorn utan att få en boll/en kloss/annat valfritt tillhygge i bakhuvudet. Ingen skriker, ingen äter blomjord. 

“Så skönt!” Är ju den första tanken. Men det håller bara i ungefär tio minuter. Jag har ju längtat länge efter lite lugn och ro men nu när jag fått det så vill jag bara ha hem min bråkstake. Det är inte så att jag inte gillar tystnaden, men det känns ungefär som att bli amputerad utan bedövning när man lämnar honom på förskolan. Tur att det inte är så många timmar varje dag och att pedagogerna är fantastiska, men en positiv sak är att jag verkligen uppskattar eftermiddagarna på ett annat sätt. Skolan är avklarad under dagen och jag kan verkligen fokusera på honom, ingen skavande oroskänsla liksom. Vi kan gå till en park och göra av med all energi innan pappa Jimmy kommer hem och fixar middag. Livet är allt bra ordnat just nu! Så det är väl bara att tacka och ta emot innan vi drabbas av VAB-kaoset som man hört talas om. 

Imorgon är det skola hela dagen, föreläsning om klinisk kemi! Hoppas på en god natts sömn så att jag har orken att anteckna och lyssna hela dagen. Nu hittar jag i alla fall till Birkeaulan, så ett problem mindre!

Redo att plaska!
Advertisements

Första dagen!

Idag var det skolpremiär! Gissa om jag är trött? Visst, jag har jobbat, men att sitta stilla och lyssna i flera timmar är betydligt tuffare. I vanliga fall så lyssnar jag på mina föreläsningar i mitt vardagsrum. Då kan jag pausa, småäta, dricka kaffe och stå på huvudet samtidigt om jag så vill. I Birkeaulan är det svårare att göra annat än att lyssna och anteckna. Jag gjorde det nästan hela tiden. Föreläsaren var toppen, men min koncentrationsförmåga var inte direkt perfekt. Blir till att repetera i litteraturen så fort jag kommer hem.

Av någon oklar anledning så gick det inte att spela in föreläsningarna idag och imorgon, så jag är illa tvungen att dyka upp även då. Eller tvungen är jag inte, det är inte obligatoriskt. Men men. Jag har lovat mig själv att gå på allt som erbjuds på campus om jag inte behöver jobba. Våra föreläsningar idag var i Birkeaulan i Karolinska Huddinge. Hur hittar man dit då? En annan “nackdel” med att plugga på distans är att du aldrig riktigt bekantar dig med campus om du sitter hemma och ugglar med din gulliga bebis. Vilket jag gjort 90% av min tid under de två föregående terminerna. Men jag hittade faktiskt! Det är inte så svårt. Eller, jag googlade och lärde mig att det är samma ställe som jag varit på fler gånger förut. Virrig much?

Så snubblar du in här via någon sökmotor så kan du testa att gå samma väg som mig. Jag presenterar nedan: Linnéas krångliga och antagligen onödiga väg till Birkeaulan.

  1. In genom huvudingången på sjukhuset.
  2. Rakt fram till kirurgigatan (där finns även en skylt med texten “Birkeaulan”). Sväng vänster in på den.
  3. Fortsätt rakt fram en bra bit, nästan hela vägen bort. Där finns en till skylt och vid den tar du vänster igen!

Tadaa! Nu hittar du samma omväg som jag tar. För det går att komma in från andra hållet också. Det vet jag. Vill du gå på upptäcktsfärd så är det bara att köra. Har du likt mig fött barn på Karolinska Huddinge så hölls det en förlossningakurs här som du kanske gick på. 

Frej är i alla fall upphämtad från förskolan sen 14. Han har börjat bli extra mammig plötsligt, vilket inte är superbra tajmat med att vi är isär. Jag har inte kommit över chocken av att vara utan honom om dagarna än, så har någon tips på hur man kan sluta ha ont i magen så är ni välkomna att lämna dem till mig. Men det är väl en vanesak antar jag.

Sista sommarlovsdagen

“Sommarlov” kanske är fel ord när det gäller universitetet. Men i brist på bättre alternativ så använder jag det! Vi har haft en fantastisk sommar.

Det är många blandade känslor inför skolstarten, min lilla kille går ju på förskolan nu. Jag behöver inte längre pussla med att ha honom hemma och plugga samtidigt och kommer kunna använda tiden bättre. All extratid ska jag dock lägga på jobb, då min inkomst i form av föräldrapenning försvann. Mitt mål är att slippa ta CSN-lån, och går allt som jag vill så kommer det fungera. Jag har fått två timjobb inom hemtjänsten som känns bra hittills, det ena har jag varit på en månad och det andra ska jag gå intro på nu på tisdag. Ska bli spännande!

Men det kommer vara tomt utan min lilla kille. Han är så duktig! Jag förväntade mig inte att det skulle kännas så bra med förskolan, men är 100% nöjd och trygg. Pedagogerna är härliga och proffsiga, Frej verkar redan älska att vara där. Jag har nog aldrig oroat mig för det, han har aldrig haft problem med andra människor. Är samtidigt också nöjd att jag kan ha honom i förskolan så korta dagar. Det är en stor fördel med att plugga hemifrån. Ska bli intressant att se hur annorlunda det kommer kännas att ha all den här tiden för skolan. 

Nu ska jag försöka varva ner, imorgon öppnar jag terminens första bok.

Fjärde advent och reflektion över veckan som gått

Idag har vi fikat för säkert 10 vuxna personer. Julen är en härlig tid att dubbla sin vikt.

Den gångna veckan har bjudit på många känslor och snabba vändningar. Efter fiaskot som var tentan så hade vi ytterligare ett lektionstillfälle i skolan. Eller rättare sagt en dag av studier på plats. Vi fick gå en HLR-kurs, lära oss att göra en EKG-undersökning och en lärare visade oss hur en spirometri gick till.

Goda nyheter: jag har inte astma längre! (Det kan man få reda på genom en spirometri) Dåliga nyheter: min form är sämre än jag trott. Har träningsvärk i hela överkroppen efter att ha testat HLR i 6 minuter vilket är så länge man behöver hålla på i väntan på en ambulans. Om man har tur dvs.

Så kära läsare, om jag inte kommer igång med träningen ordentligt snart så skulle jag inte umgås ensam med mig. Inte om du är i en riskgrupp för hjärtstopp i alla fall.

Skillnaden mellan gymnasiestudier och universitetsstudier

Måndagens nästan euforiska tillstånd gick snabbt över när jag först trotsade min rädsla för skäll och motvilligt besökte min tandläkare. Har undvikit det för länge och under graviditeten åt jag godis och drack läsk på ett sätt som jag aldrig gjort förut, samt att mitt tandkött blev vansinnigt inflammerat (vilket tydligen är ganska vanligt) så att tandborstningen var en hemsk plåga i nio månader. Det var ungefär så illa ställt i min mun som jag befarade, så nu blir det dyrt. Usch!

Sedan kom nästa smäll när jag bläddrade till sida 1 på tentan. Vi hade fått beskedet att den inte skulle vara lika tuff som grupptentamen som vi gick igenom förra veckan, men den informationen stämde inte. Den var inte alla utformad som jag hade trott och hoppats, typtentan som jag gjorde innan var en helt annan sak och jag känner mig helt vilsen.

När jag lämnade in den till läraren så passade jag på att fråga när man kommer få möjligheten att göra en omtenta. Vilken chock! Jag som kände mig så redo, men jag hade fokuserat på fel delar. Antar att det blir lite av ett lotteri med frågor när en tentamen är så omfattande som denna, allt får inte plats i skallen och det gäller att hålla tummarna för att man he tur med frågorna. 

Då kommer jag till ämnet i rubriken. När man studerar på gymnasienivå så räcker det att försöka. Har du läst lite så blir du godkänd. Jag kanske är naiv men hade inte kunnat föreställa mig att man skulle kunna plugga så mycket som jag har gjort och ändå inte ens nå upp till en godkänd nivå (blir jag nu godkänd så har jag en himla tur, kanske får ta och bli religiös). Det är verkligen något som är viktigt att tänka på. Anatomi och fysiologi är stort, läskigt och svårt. Och framför allt är det inte samma sak som biologi på gymnasiet. 

Men så är det nu, och jag får lära mig den hårda vägen. Bara att gå vidare och försöka igen. Lägga mer tid blir nog svårt, men kanske så kan nästa kurs vara lite tydligare med vad man ska lägga energi på. Antagligen inte, men man kan alltid hoppas. Precis som att jag hoppas på att jag kan få mitt barn att somna. Han har varit vaken och levt loppan sen klockan 20! 

Känslan av succé

Jag har kämpat och tragglat och kämpat. Pluggat betydligt mer än jag fått sova. Imorgon är det dags för en tenta jag fasar för, men det kommer gå bra! Och går det inte bra finns det omtentor, flera stycken faktiskt. Min klasskompis jämförde sin hjärna med en fullstoppad korv och jag känner igen mig i det. Funderar på hur jag ska göra med nästa halva av den här kursen för att få plats?

Men till de fantastiska nyheterna! De sista kompletteringsuppgifterna är nu inlämnade och jag är officiellt färdig med Omvårdnad som vetenskap och metod. Trodde inte att det skulle skänka mig så mycket glädje som det gör, men jag är redo att gråta av lycka. Har blivit en aning (läs: omänskligt)  blödig sen Frej kom till världen. Vilka känsla! Ett stort steg framåt.

Nu är jag redo för morgondagen, men först: SÖMN.
Sov så gott, kära ni.

 

img_0696

Andra advent

Hoppas att ni alla haft en härlig andra advent, min helg har spenderats framför datorskärmen. Jag nöter och nöter, det har nu när jag packar ihop för kvällen blivit 17 timmars aktivt pluggande den här helgen. Och känner jag mig klokare? Inte särskilt. Men trött är jag.

Spenderade närmare tre timmar i ljudsamtal över messenger med min klasskompis som bor på Åland. Det närmsta en pluggdejt man kommer när man bor så långt isär, och det var så givande att få prata med henne! Vi pratade om läromålen och hjälptes åt att fylla i lite kunskapsluckor. Ni som funderar på att läsa på distans, våga ta kontakt med de andra i klassen! Internet är en fin uppfinning. Det är väldigt tufft att inte ha någon att bolla med, men som tur är har jag faktiskt flera superhärliga personer bara ett samtal bort.

Försökte att prata med J och förklara vad jag har problem med, men det är ju inte direkt optimalt för någon av oss. Han får skavsår i öronen och jag blir utan användbar respons.

Nu ska jag se till att få i mig en pepparkaka eller något, fira advent och att jag inte är skelögd av allt läsande (än)!