Fjärde advent och reflektion över veckan som gått

Idag har vi fikat för säkert 10 vuxna personer. Julen är en härlig tid att dubbla sin vikt.

Den gångna veckan har bjudit på många känslor och snabba vändningar. Efter fiaskot som var tentan så hade vi ytterligare ett lektionstillfälle i skolan. Eller rättare sagt en dag av studier på plats. Vi fick gå en HLR-kurs, lära oss att göra en EKG-undersökning och en lärare visade oss hur en spirometri gick till.

Goda nyheter: jag har inte astma längre! (Det kan man få reda på genom en spirometri) Dåliga nyheter: min form är sämre än jag trott. Har träningsvärk i hela överkroppen efter att ha testat HLR i 6 minuter vilket är så länge man behöver hålla på i väntan på en ambulans. Om man har tur dvs.

Så kära läsare, om jag inte kommer igång med träningen ordentligt snart så skulle jag inte umgås ensam med mig. Inte om du är i en riskgrupp för hjärtstopp i alla fall.

Advertisements

Fältstudier termin 1

Jag har officiellt överlevt två av fyra fältstudiedagar! Kanske låter som väldigt lite för dig som läser, men för mig är det en stor grej.
Under min graviditet blev min kropp ett totalt vrak och jag sjukskrevs från mitt jobb i februari. Jag har alltså varit väldigt isolerad länge och tror bestämt att jag tappade min sociala förmåga någonstans mellan då och nu. Men det har hittills känts toppen och är både lärorikt och spännande. Värt att tillägga, jag har inte glömt min telefon, mitt busskort, mina nycklar eller matlåda en enda dag. 2 dagar kvar till 100% succé på den fronten, och jag väljer att klappa mig själv på axeln.

Fältstudieveckan under den första terminen är “hands off” och vi T1:or är endast på avdelningarna för att observera. Vi blir tilldelade platser på de stora sjukhusen i Stockholm och jag hamnade praktiskt nog på Huddinge Sjukhus. Jag blev placerad på en geriatrisk avdelning och har fått följa en sjuksköterska, det är mycket lärorikt och spännande. Längtar verkligen till de kommande terminerna när vi till större del kommer att få delta i verksamheten!

Att lämna Frej hemma med J känns jobbigt. Jag har inte varit ifrån mitt lilla knyte mer än någon timme sedan han föddes. Det är garanterat mer plågsamt för mig än för honom. Eller ja, det är med all sannolikhet inte plågsamt alls för honom. Han får ju spendera dagarna med sin toppenpappa. En toppenpappa som tyvärr inte kan amma, men Frej tar flaska, så det löste sig fint.
Värre för en annan som behöver spendera ungefär en kvart på personaltoaletten med pumpen var tredje timme.

praktikt1praktik2