Första dagen!

Idag var det skolpremiär! Gissa om jag är trött? Visst, jag har jobbat, men att sitta stilla och lyssna i flera timmar är betydligt tuffare. I vanliga fall så lyssnar jag på mina föreläsningar i mitt vardagsrum. Då kan jag pausa, småäta, dricka kaffe och stå på huvudet samtidigt om jag så vill. I Birkeaulan är det svårare att göra annat än att lyssna och anteckna. Jag gjorde det nästan hela tiden. Föreläsaren var toppen, men min koncentrationsförmåga var inte direkt perfekt. Blir till att repetera i litteraturen så fort jag kommer hem.

Av någon oklar anledning så gick det inte att spela in föreläsningarna idag och imorgon, så jag är illa tvungen att dyka upp även då. Eller tvungen är jag inte, det är inte obligatoriskt. Men men. Jag har lovat mig själv att gå på allt som erbjuds på campus om jag inte behöver jobba. Våra föreläsningar idag var i Birkeaulan i Karolinska Huddinge. Hur hittar man dit då? En annan “nackdel” med att plugga på distans är att du aldrig riktigt bekantar dig med campus om du sitter hemma och ugglar med din gulliga bebis. Vilket jag gjort 90% av min tid under de två föregående terminerna. Men jag hittade faktiskt! Det är inte så svårt. Eller, jag googlade och lärde mig att det är samma ställe som jag varit på fler gånger förut. Virrig much?

Så snubblar du in här via någon sökmotor så kan du testa att gå samma väg som mig. Jag presenterar nedan: Linnéas krångliga och antagligen onödiga väg till Birkeaulan.

1. In genom huvudingången på sjukhuset.
2. Rakt fram till kirurgigatan (där finns även en skylt med texten “Birkeaulan”). Sväng vänster in på den.
3. Fortsätt rakt fram en bra bit, nästan hela vägen bort. Där finns en till skylt och vid den tar du vänster igen!

Tadaa! Nu hittar du samma omväg som jag tar. För det går att komma in från andra hållet också. Det vet jag. Vill du gå på upptäcktsfärd så är det bara att köra. Har du likt mig fött barn på Karolinska Huddinge så hölls det en förlossningakurs här som du kanske gick på. 

Frej är i alla fall upphämtad från förskolan sen 14. Han har börjat bli extra mammig plötsligt, vilket inte är superbra tajmat med att vi är isär. Jag har inte kommit över chocken av att vara utan honom om dagarna än, så har någon tips på hur man kan sluta ha ont i magen så är ni välkomna att lämna dem till mig. Men det är väl en vanesak antar jag.

Sista sommarlovsdagen

“Sommarlov” kanske är fel ord när det gäller universitetet. Men i brist på bättre alternativ så använder jag det! Vi har haft en fantastisk sommar.

Det är många blandade känslor inför skolstarten, min lilla kille går ju på förskolan nu. Jag behöver inte längre pussla med att ha honom hemma och plugga samtidigt och kommer kunna använda tiden bättre. All extratid ska jag dock lägga på jobb, då min inkomst i form av föräldrapenning försvann. Mitt mål är att slippa ta CSN-lån, och går allt som jag vill så kommer det fungera. Jag har fått två timjobb inom hemtjänsten som känns bra hittills, det ena har jag varit på en månad och det andra ska jag gå intro på nu på tisdag. Ska bli spännande!

Men det kommer vara tomt utan min lilla kille. Han är så duktig! Jag förväntade mig inte att det skulle kännas så bra med förskolan, men är 100% nöjd och trygg. Pedagogerna är härliga och proffsiga, Frej verkar redan älska att vara där. Jag har nog aldrig oroat mig för det, han har aldrig haft problem med andra människor. Är samtidigt också nöjd att jag kan ha honom i förskolan så korta dagar. Det är en stor fördel med att plugga hemifrån. Ska bli intressant att se hur annorlunda det kommer kännas att ha all den här tiden för skolan. 

Nu ska jag försöka varva ner, imorgon öppnar jag terminens första bok.

3e gången inte gillt

Läkemedelsberäkning, du driver mig till vansinne!

Har inte berättat om det än men hämtade ut min tredje underkända Lmb-tenta. Alla svar är rätt men ändå underkänd. Jag blir tokig. Inte lite heller. Känslan av att vara säker på ett ämne och ändå underkännas är fruktansvärd. Usch. 

Vad är då orsaken? Jo, en av uträkningarna är inte tydligt skriven. Så himla dumt. Svaret är ju rätt. Men jag blir så himla stressad under salstentor att jag inte kan prestera ordentligt. Minns att jag satt där och skrev ner svaret med en viss medvetenhet om att jag borde utveckla mitt tänkte. Tydliggöra lite liksom. Kunde inte få ut någonting på pappret men jag vet ju hur jag tänkte? 

Nästa steg är att överklaga, vilket jag faktiskt inte är säker på hur jag ska göra. Jag kan vänta till nästa termin och göra tentan för FJÄRDE gången men undviker det gärna. Har varit i kontakt med min lärare och vi ska boka in ett möte nu, chansen att det går igenom är nog inte stor, men värt ett försök! När det är klart ska jag berätta hur man gör. För nu har jag ingen aning.

Oavsett så är jag vidare till termin 3, vilket känns bra. För att komma in på termin 4 behöver jag sätta den där himla tentan. 

Skoltröttheten nu är enorm. Jag har ingen motivation alls att orka med de sista veckorna. Jag vill bara sätta mig i solen med en glass. Eller i regnet utan glass. Bara någonstans där jag inte behöver tänka på skolan. Usch vilken trist känsla, men jag antar att en bidragande faktor är att jag inte sovit en hel natt sen typ mars 2016. Jag har antagligen den socialaste, flörtigaste och mest skrattande ungen på jorden, men sova är han inte bäst på. Kanske inte ens näst bäst. Tur att han är gullig.

Frej pluggar häst-lära.

Hur funkar det i praktiken att ha barn under praktiken?

Jo tack bra! Men det krävs planering. Vi har valt att göra så att Jimmy tar föräldraledigt under hela den här perioden. Bra för alla inblandade. Speciellt eftersom att Jimmy nu vet att föräldraledig=inte särskilt ledig alls. Jag har faktiskt inte varit så avslappnad som jag är nu på länge. Det är inte en enorm ekonomisk fördel, vi lever just nu på mer eller mindre hälften av vad vi gör i vanliga fall. Det är tufft.

Jag skulle vilja säga åt alla som funderar på att plugga med barn: lägg undan pengar när ni har möjlighet! Även om det handlar om någon krona bara. Jag är sjukt glad över att vi sparat ihop en liiiten buffert så att det inte blir panik nu. 

Om du funderar på att göra resan jag gör; förvänta dig inte att det ska gå att planera runt praktikens schema så att din respektive (om du har en sådan) kan jobba dagarna du är ledig. Du får med all sannolikhet veta vilka dagar du ska praktisera på typ samma dag som praktiken började. Det här med framförhållning och praktik verkar skära sig. Om din partner inte har ett jobb som är sjukt flexibelt och en väldigt snäll chef självklart. Grattis i sådant fall!

Tillbaka till det här med avslappningen. Visst, sjuksköterskor är stressade. Alltså väldigt stressade. Arbetsbelastningen är hög och det är väldigt viktigt att alltid vara alert och på topp men hörni. Sjuksköterskor har raster! Alltså riktiga raster. Raster som i att man får vila, dricka kaffe och äta under en bestämd tid. Sådan lyx var det länge sen jag upplevde. De gångerna jag varit på KIs campus och Jimmy varit hemma är mina pauser annars. Nu är jag ju utvilad och fräsch för jämnan! Eller, ja. Det är kanske en tolkningsfråga. 

Att möta döden på praktiken

Det hände mig för första gången förra veckan. En av de boende dog framför mina ögon. Jag har aldrig sett en död människa förut, och jag har definitivt aldrig sett en person dö. Det är inte ovanligt inom vården att behöva se sådana saker, men att vara fullt medveten om det faktumet och att uppleva det i verkligheten är helt olika saker. Jag var medveten om att det skulle kunna hända, många är väldigt gamla och väldigt sjuka. Den här personen var en av dem. Men hen var inte palliativ.

Blir en patient palliativ så skiftar fokuset från att bota sjukdomar till att lindra symptom och dämpa smärta. När lidandet blir större än fördelarna av fortsatt behandling så brukar man börja med palliativ vård. Det är ingenting som vårdare bestämmer över huvudet på patienten och de närstående utan det sker i samråd.

Oavsett, det var en traumatisk upplevelse och jag var i chock resten av dagen och helgen. Det är inte en vardagshändelse att se någon dö, oavsett om personen är 6 år eller 106 år. Jag och min medstudent stod kvar i rummet i säkert 30 minuter och visste inte vad vi skulle göra med oss själva, det var en förstagångshändelse även för henne. Jag är väldigt tacksam över att få gå i par med henne då det gav möjlighet för mig att prata om vad som skett med någon som såg det med lika gröna ögon som jag. Personalen ryckte nämligen knappt på axlarna.

Klart att jag förstår att de är vana vid att se sådant, men att de inte ens gjorde en min utan bara gick vidare med sin dag är svårt att förstå för mig. Hela upplevelsen var tankeväckande.

Hur hanterar man att se sådant hända ofta? Personalen saknade rutin för att “prata om det” så att säga. Borde man kanske ha en sådan rutin? Det kanske skulle hjälpa för att undvika att göra döden till vardagsmat. Men faktumet att det blir vardagsmat kanske är vad som tar en genom dagen?

Mycket att fundera på och ta itu med. Jag saknar definitivt inte material till min reflektionsuppgift.

Min första godkända tenta på termin 2!

På torsdagen dök det äntligen upp. Beskedet att jag klarade farmakologitentan, lyckades till och med få till ett VG! Mitt vacklande självförtroende behövde det.
Sen att läkemedelsberäkningen inte gick vägen känns okej. Jag har räknat (haha) med att göra om den minst en gång. Slarvfel är lite av min grej, vilket inte är det bästa när det krävs alla rätt för att bli godkänd. Bara på’t igen.

I fredags var det dags för mikrobiologitentamen!
Jag hade verkligen pressat in kunskap och kände mig redo, men när det väl var dags och tentan låg framför mig så visade det sig att mitt fokus legat helt fel. Hade memorerat saker som jag var helt övertygad skulle vara viktiga att kunna men tji fick jag! Vi får se om det jag kunde räcker hela vägen.
Om jag ska vara positiv så har jag lärt mig en hel del, sen att det råkade bli fel fakta är en annan sak.

Jag hade knappt läst på om hygien. I typtentorna och övningsfrågorna framgick inte vikten av det. Klart jag förstår att det behövs när vi går ut i arbetslivet men att det skulle vara en så stor del av just den här tentan hade jag missat.
De andra i klassen verkade känna samma sak. Skönt att inte vara ensam om ett sådant misstag.

Just det kan ju vara problematiskt med distansstudier. Att det blir svårt att veta vart man ska lägga tyngd. När jag pluggade på campus på en annan utbildning för 100 år sedan ungefär så upplevde jag att lärarna hintade lite om vad som var viktigt att minnas. Nu är det ju självklart bäst att lära sig allt man kan, men har man bara två veckor för ett så stort ämne som mikrobiologi så är den enda chansen man har att ytinlära det som känns som tentafrågematerial. Tyvärr. Sen så är det väl bara att hoppas att något fastnar i farten.

Att veta hur mycket man ska läsa är väl också något som man får in en rutin på under tiden man pluggar. Hoppas jag i alla fall! Men att jag klarat något i alla fall är positivt. Jag är himla glad över det.

Frej har gått och dragit på sig en liten förkylning. Den påverkar inte honom något enormt, men den påverkar mig och Jimmy, då han gnyr i sömnen oavbrutet. Vi hade faktiskt inbillat oss att hans rutiner började gå mot det bättre, att vi kanske skulle få sova vår första hela natt på nio månader inom en inte allt för avlägsen framtid. Men icke.

Tror ni att jag klarar mig genom tre års studier utan mer än tre sammanhängande timmars sömn? Stay tuned. Nu: kaffe.

 

Fjärde advent och reflektion över veckan som gått

Idag har vi fikat för säkert 10 vuxna personer. Julen är en härlig tid att dubbla sin vikt.

Den gångna veckan har bjudit på många känslor och snabba vändningar. Efter fiaskot som var tentan så hade vi ytterligare ett lektionstillfälle i skolan. Eller rättare sagt en dag av studier på plats. Vi fick gå en HLR-kurs, lära oss att göra en EKG-undersökning och en lärare visade oss hur en spirometri gick till.

Goda nyheter: jag har inte astma längre! (Det kan man få reda på genom en spirometri) Dåliga nyheter: min form är sämre än jag trott. Har träningsvärk i hela överkroppen efter att ha testat HLR i 6 minuter vilket är så länge man behöver hålla på i väntan på en ambulans. Om man har tur dvs.

Så kära läsare, om jag inte kommer igång med träningen ordentligt snart så skulle jag inte umgås ensam med mig. Inte om du är i en riskgrupp för hjärtstopp i alla fall.

Känslan av succé

Jag har kämpat och tragglat och kämpat. Pluggat betydligt mer än jag fått sova. Imorgon är det dags för en tenta jag fasar för, men det kommer gå bra! Och går det inte bra finns det omtentor, flera stycken faktiskt. Min klasskompis jämförde sin hjärna med en fullstoppad korv och jag känner igen mig i det. Funderar på hur jag ska göra med nästa halva av den här kursen för att få plats?

Men till de fantastiska nyheterna! De sista kompletteringsuppgifterna är nu inlämnade och jag är officiellt färdig med Omvårdnad som vetenskap och metod. Trodde inte att det skulle skänka mig så mycket glädje som det gör, men jag är redo att gråta av lycka. Har blivit en aning (läs: omänskligt)  blödig sen Frej kom till världen. Vilka känsla! Ett stort steg framåt.

Nu är jag redo för morgondagen, men först: SÖMN.
Sov så gott, kära ni.

 

Så du har kommit in på KI?

GRATTIS! Och ni som inte fått det, ge inte upp! Jag kom in som reserv dagen innan kursregistreringen. Kommer du inte in, ta det lugnt, gör högskoleprovet och försök igen.

Har du fått ditt positiva besked är det dags att förbereda dig. Här är vad jag tycker att man ska göra för att vara ordentligt förberedd!

• Gå in på ki.se och bekanta dig med sidan. Där finns all info du behöver. Det är mitt bästa tips.
• Köp en kalender! Det är grymt bra att ha, mobilen kan t.ex.bada i toan och då är det bra att ha en fysisk kalender. Om du inte lyckas tappa den i vatten också dvs.
• Kolla upp vilken litteratur du behöver! Att ha böckerna redan innan kursstart är guld värt,så slipper du koncentrera dig på det när all annan info kastas på dig. Är det så att du endast vill köpa de nödvändiga böckerna så går det bra att vänta till första dagen, då kommer du kunna fråga kursansvarige. Men är du som mig som gärna har allihopa så får man ett bra försprång speciellt på marknaden med begagnad litteratur.
• När du vet vilken litteratur du behöver, kolla in blocket.se och facebookgruppen “Kurslitteratur KI SSK”, den hittar du här.

Vill du också jobba som digital ambassadör/bloggare för KI? Håll utkik på hemsidan! Jag har hört ett rykte om att det kommer ske en ny rekrytering inom en inte allt för avlägsen framtid.

Så här glad blir man av att representera KI.

Och framför allt, välkommen!

Andra advent

Hoppas att ni alla haft en härlig andra advent, min helg har spenderats framför datorskärmen. Jag nöter och nöter, det har nu när jag packar ihop för kvällen blivit 17 timmars aktivt pluggande den här helgen. Och känner jag mig klokare? Inte särskilt. Men trött är jag.

Spenderade närmare tre timmar i ljudsamtal över messenger med min klasskompis som bor på Åland. Det närmsta en pluggdejt man kommer när man bor så långt isär, och det var så givande att få prata med henne! Vi pratade om läromålen och hjälptes åt att fylla i lite kunskapsluckor. Ni som funderar på att läsa på distans, våga ta kontakt med de andra i klassen! Internet är en fin uppfinning. Det är väldigt tufft att inte ha någon att bolla med, men som tur är har jag faktiskt flera superhärliga personer bara ett samtal bort.

Försökte att prata med J och förklara vad jag har problem med, men det är ju inte direkt optimalt för någon av oss. Han får skavsår i öronen och jag blir utan användbar respons.

Nu ska jag se till att få i mig en pepparkaka eller något, fira advent och att jag inte är skelögd av allt läsande (än)!