Första dagen!

Idag var det skolpremiär! Gissa om jag är trött? Visst, jag har jobbat, men att sitta stilla och lyssna i flera timmar är betydligt tuffare. I vanliga fall så lyssnar jag på mina föreläsningar i mitt vardagsrum. Då kan jag pausa, småäta, dricka kaffe och stå på huvudet samtidigt om jag så vill. I Birkeaulan är det svårare att göra annat än att lyssna och anteckna. Jag gjorde det nästan hela tiden. Föreläsaren var toppen, men min koncentrationsförmåga var inte direkt perfekt. Blir till att repetera i litteraturen så fort jag kommer hem.

Av någon oklar anledning så gick det inte att spela in föreläsningarna idag och imorgon, så jag är illa tvungen att dyka upp även då. Eller tvungen är jag inte, det är inte obligatoriskt. Men men. Jag har lovat mig själv att gå på allt som erbjuds på campus om jag inte behöver jobba. Våra föreläsningar idag var i Birkeaulan i Karolinska Huddinge. Hur hittar man dit då? En annan “nackdel” med att plugga på distans är att du aldrig riktigt bekantar dig med campus om du sitter hemma och ugglar med din gulliga bebis. Vilket jag gjort 90% av min tid under de två föregående terminerna. Men jag hittade faktiskt! Det är inte så svårt. Eller, jag googlade och lärde mig att det är samma ställe som jag varit på fler gånger förut. Virrig much?

Så snubblar du in här via någon sökmotor så kan du testa att gå samma väg som mig. Jag presenterar nedan: Linnéas krångliga och antagligen onödiga väg till Birkeaulan.

  1. In genom huvudingången på sjukhuset.
  2. Rakt fram till kirurgigatan (där finns även en skylt med texten “Birkeaulan”). Sväng vänster in på den.
  3. Fortsätt rakt fram en bra bit, nästan hela vägen bort. Där finns en till skylt och vid den tar du vänster igen!

Tadaa! Nu hittar du samma omväg som jag tar. För det går att komma in från andra hållet också. Det vet jag. Vill du gå på upptäcktsfärd så är det bara att köra. Har du likt mig fött barn på Karolinska Huddinge så hölls det en förlossningakurs här som du kanske gick på. 

Frej är i alla fall upphämtad från förskolan sen 14. Han har börjat bli extra mammig plötsligt, vilket inte är superbra tajmat med att vi är isär. Jag har inte kommit över chocken av att vara utan honom om dagarna än, så har någon tips på hur man kan sluta ha ont i magen så är ni välkomna att lämna dem till mig. Men det är väl en vanesak antar jag.

Advertisements

Min första godkända tenta på termin 2!

På torsdagen dök det äntligen upp. Beskedet att jag klarade farmakologitentan, lyckades till och med få till ett VG! Mitt vacklande självförtroende behövde det.
Sen att läkemedelsberäkningen inte gick vägen känns okej. Jag har räknat (haha) med att göra om den minst en gång. Slarvfel är lite av min grej, vilket inte är det bästa när det krävs alla rätt för att bli godkänd. Bara på’t igen.

I fredags var det dags för mikrobiologitentamen!
Jag hade verkligen pressat in kunskap och kände mig redo, men när det väl var dags och tentan låg framför mig så visade det sig att mitt fokus legat helt fel. Hade memorerat saker som jag var helt övertygad skulle vara viktiga att kunna men tji fick jag! Vi får se om det jag kunde räcker hela vägen.
Om jag ska vara positiv så har jag lärt mig en hel del, sen att det råkade bli fel fakta är en annan sak.

Jag hade knappt läst på om hygien. I typtentorna och övningsfrågorna framgick inte vikten av det. Klart jag förstår att det behövs när vi går ut i arbetslivet men att det skulle vara en så stor del av just den här tentan hade jag missat.
De andra i klassen verkade känna samma sak. Skönt att inte vara ensam om ett sådant misstag.

Just det kan ju vara problematiskt med distansstudier. Att det blir svårt att veta vart man ska lägga tyngd. När jag pluggade på campus på en annan utbildning för 100 år sedan ungefär så upplevde jag att lärarna hintade lite om vad som var viktigt att minnas. Nu är det ju självklart bäst att lära sig allt man kan, men har man bara två veckor för ett så stort ämne som mikrobiologi så är den enda chansen man har att ytinlära det som känns som tentafrågematerial. Tyvärr. Sen så är det väl bara att hoppas att något fastnar i farten.

Att veta hur mycket man ska läsa är väl också något som man får in en rutin på under tiden man pluggar. Hoppas jag i alla fall! Men att jag klarat något i alla fall är positivt. Jag är himla glad över det.

Frej har gått och dragit på sig en liten förkylning. Den påverkar inte honom något enormt, men den påverkar mig och Jimmy, då han gnyr i sömnen oavbrutet. Vi hade faktiskt inbillat oss att hans rutiner började gå mot det bättre, att vi kanske skulle få sova vår första hela natt på nio månader inom en inte allt för avlägsen framtid. Men icke.

Tror ni att jag klarar mig genom tre års studier utan mer än tre sammanhängande timmars sömn? Stay tuned. Nu: kaffe.

kaffedrickande

 

Känslan av succé

Jag har kämpat och tragglat och kämpat. Pluggat betydligt mer än jag fått sova. Imorgon är det dags för en tenta jag fasar för, men det kommer gå bra! Och går det inte bra finns det omtentor, flera stycken faktiskt. Min klasskompis jämförde sin hjärna med en fullstoppad korv och jag känner igen mig i det. Funderar på hur jag ska göra med nästa halva av den här kursen för att få plats?

Men till de fantastiska nyheterna! De sista kompletteringsuppgifterna är nu inlämnade och jag är officiellt färdig med Omvårdnad som vetenskap och metod. Trodde inte att det skulle skänka mig så mycket glädje som det gör, men jag är redo att gråta av lycka. Har blivit en aning (läs: omänskligt)  blödig sen Frej kom till världen. Vilka känsla! Ett stort steg framåt.

Nu är jag redo för morgondagen, men först: SÖMN.
Sov så gott, kära ni.

 

img_0696

En sömnlös vecka

Min lilla kille har glömt något viktigt. Att man sover på natten! Eller ja, han sover men sömnen är inte så givande för hans föräldrar när han vill äta varje timme genom hela natten. Det är minst sagt en utmaning att hålla sig flytande just nu.

Men något positivt: jag och min arbetsgrupp tog oss genom ett seminarium, nu har vi bara ett kvar på den här kursen! Och självklart en enooorm hemtenta.
Jag har arbetat på kvällarna med den under veckan, men deadlinen börjar skymta och jag är nervös för att det inte kommer bli bra. Men det blir det säkert. Hoppas jag. Vi ska läsa en patografi som heter “Bröstcancer – levd erfarenhet och fakta”.
Vad är då en patografi kanske du undrar om du är lika obildad som jag var innan den här kursen? Det är en självbiografi som skildrar hur det är att drabbas av/leva med en sjukdom. Den är skriven av den sjuka personen och inte någon närstående eller vän. Finns en bra definition här om någon vill ha en bättre förklaring. Uppgiften i hemtentan är i alla fall att utifrån några punkter reda ut och koppla omvårdnadsbegrepp till boken.

Imorgon är det fars dag och vi ska fira lite med familjen, och i mitten av dagen kommer J och F att traska iväg till Js föräldrar så jag får hela 6 timmars pluggtid om allt går i lås. Välbehövligt, minst sagt. Som förälder är det viktigt att ta vara på sådana här tillfällen, barnfri = effektiv. Funderar på om det går att injicera kaffe intravenöst? Ska googla och se om det går att lösa inför morgondagen, annars får jag väl använda sugrör direkt ur kannan som alla normala människor.

coffeeiv1

Den här veckan har jag haft min vän Madde här på besök. Hon studerade i Umeå och blev biten. Inte av ett djur utan av Norrland, och där blev hon kvar även efter examen. Vi har varit vänner och bott nära varandra under uppväxten, men nu bygger hon sitt liv på annan ort. Jag saknar henne och är glad att hon spenderar tid med mig och Frej när hon är här, det har varit så roligt. Känns som att ha laddat batterierna lite.

14962234_10154567584461063_1308395370_n
En värdefull kvinna från norr och en bebis med thunder thighs.

Mitt bästa överlevnadstips för pluggeri med bebis

Hur klarar man av studier på distans när man är hemma med en bebis? Det är omöjligt att koncentrera sig när ens lilla knyte gnyr och man försöker trycka in kunskap i huvudet. Jag klarar i alla fall inte av det. Hur får man något gjort då? Det bästa tipset är:
Be om hjälp!

Jag har turen att ha ett stort supportsystem runt mig. Min mormor och morfar bor granne med oss, mina svärföräldrar bor ett stenkast bort och mina föräldrar finns också här i närheten. Alla ställer upp för mig när jag behöver plugga ifred, vilket är helt fantastiskt!
Min kära sambo tar fullt ansvar för Frej när han har möjlighet, men vissa dagar behöver jag delta i onlineseminarium på dagen och det är allt annat än lätt med en uppmärksamhetskrävande son. Att få barnvakt då är ovärderligt!

När jag studerade på Stockholms Universitet så kunde jag sitta en hel dag vid datorn och inte få någonting gjort, men nu förstår jag verkligen hur viktigt det är att arbeta aktivt. Mitt studerande är minst sagt effektivt på helt nya nivåer nu. Det känns heller inte svårt att sitta med hundra procent fokus nu, när Frej är hos någon annan, då det blir befriande och välbehövlig omväxling från mammalivet. En form av ensamtid.
Tror nog att de flesta som varit hemma på heltid med ett barn kan känna igen sig i understimuleringen det kan innebära. I perioder kommer man inte iväg alls, träffar inga vänner och spenderar sina dagar på ganska få kvadrat där inget speciellt händer. Då är det skönt att få sätta sig och läsa eller skriva lite. Tänka på något annat än blöjbyten och utvecklingsfaser.

Min mormor och morfar är min huvudsakliga avlastning och de hjälper mig något enormt! Imorgon ska jag promenera över med Frej på morgonen, då är det dags att redovisa ett grupparbete om genusperspektiv i omvårdnad. Känns skönt för mig med scenskräck att få dela på rampljuset med några andra studenter. Jag är med i en superbra arbetsgrupp också, vilket känns tryggt.

Annars då, har ni märkt att det snöat en gnutta? Varenda bil på parkeringen här utanför är begravda och är inte avundsjuk på alla stackare som behöver stå och våldsgnugga frost från rutorna om de lyckas gräva sig fram till bilen. Jag kommer knappt ut genom dörren, vagnen är ju bara att glömma en dag som denna om jag inte installerar någon form av plog på den. När jag nu går ut så känner jag även en ångest över att klä Frej rätt. Det kan vara min kära fars fel. Han är en sann lager på lager-nazist.

Hur klär man då sitt barn på vintern i Stockholm? Efter mycket googlande har jag dock kommit fram till att detta är det mest lämpliga just nu:

  • Body, byxor och vanliga strumpor (stabil grund)
  • Ett par varma sockor
  • En mössa som täcker öronen
  • Vantar
  • En fleeceoverall

Sedan ligger han i en supermysig åkpåse. Vilken lyx, tänker jag! (Tänker du annorlunda så är det bara att skicka ett argt meddelande till mig alternativt ringa soc.) Snart blir det nog aktuellt att testleka lite i snön också, men då kör vi på tjockare overall.

Dagens plus: Te. Värmer själen och magen i novemberkylan.
Dagens minus: Valet i USA. Mer specifik än så tänker jag inte bli, fy vilken hemsk värld vi lever i när någon med en så fruktansvärd människosyn får så mycket makt.

 

 

Fältstudieveckan – check!

En intensiv vecka har kommit till sitt slut och det firar vi med Frejs första förkylning. Det blir tacos, idol och spolande av bebisnos. Härligt!

Jag och en kursare har spenderat vår fältstudievecka på avdelning R73 på Huddinge sjukhus. Jag tänkte beskriva lite vilken typ av verksamhet som bedrivs där men väljer att låna vad de själva skrivit på sin hemsida;

“Avdelning R73 i Huddinge gör minnesutredningar som kräver inneliggande vård. Här utreds och behandlas också patienter med beteendemässiga och psykologiska symptom vid demens (BPSD).

Avdelningen har 16 vårdplatser och patienter från hela Stockholms län kan tas emot. En utredning tar ca 2-3 veckor och patienten genomgår då olika tester och får en noggrann medicinsk genomgång.”

Det har varit spännande att få en inblick i hur sjuksköterskornas dag ser ut, men när det gäller att bara observera så kan det lätt bli lite långsamt på en avdelning där det till stor del handlar om journalföring och administration. Tycker verkligen att de elever som hamnar där på sin praktik senare i programmet har tur!
Nu är det dags att parkera mina birkenstocks och plocka fram penna, papper och kurslitteratur. Nästa vecka ska vi till skolan för en redovisning, finns det något bra sätt att tackla scenskräck på ungefär en helg så tar jag gärna emot tips. Och på tal om tips, vet någon hur man lindrar en bebisförkylning så fort/bra/effektivt/snyggt som möjligt, let me know!