Halvsyrra!

Officiellt nu! I fredags var sista dagen på termin 3, vilken känsla. Halvvägs till examen. Inväntar resultatet av fredagens tenta men gick ut från den med en bra känsla, tror jag i alla fall? Det var i mikrobiologi och frågorna kändes relevanta och roliga, inte så mycket “vad är en bakterie gjord av?!?” Utan mer koppla ihop symtom med sjukdom osv. Så kul!

På måndag börjar nästa kurs. Så något lov har vi inte direkt. Härligt med någon dag utan att tänka på skolan (lika mycket som vanligt i alla fall). Då påbörjar vi kursen som kommer att handla om psykisk ohälsa. Jag är grymt taggad! Har själv en del erfarenhet av det som patient så det ska bli spännande att fördjupa mina kunskaper jag förvärvat genom att googla och/eller prata med vårdpersonal. Och praktiken börjar 29/1 så jag kommer knappt hinna få ångest eller bli nervös. Snabba puckar.

Grattis lilla mig oavsett, det känns så bra att ha klarat mig hela vägen hit utan större hinder. Klart att det har varit svårt och jobbigt, men det har ju funkat. Kan jag så kan du!

Advertisements

Nytt år, nytt liv!

Heter det inte så? Om man vill vara klyschig.

Så är det väl inte riktigt, det är ju bara en dag som går över i en annan dag, som alla andra dagar. Men visst är det en symbol för en nystart vilket vi alla behöver ibland. Vilket jag faktiskt behövt nu.

Jag har inte skrivit något på länge, det har varit lite glest med uppdateringar minst sagt, men förhoppningsvis blir det ändring nu. December var tung för mig, vi har först och främst haft NOLL ledighet och många svåra och tidskrävande uppgifter. Jag drabbades av lite tråkiga saker, bakslag av små och stora proportioner. En av dessa saker som påverkat mitt liv mycket är att jag drabbats av ett diskbråck. Detta diskbråck har förutom smärtan och obehaget orsakat att jag inte längre kan arbeta med mitt älskade jobb. Risken för att det ska smälla till igen är stor om jag belastar ryggen för mycket och det är inte en risk jag kan ta än, med tanke på att jag kommer behöva orka med tunga lyft hela mitt yrkesliv. Kanske senare i vår? Men sen så är det dags för termin fyra vilket innebär TVÅ vfu-perioder. Då kanske jag inte kommer orka med arbete samtidigt?

Detta kommer innebära stora förändringar i hur jag lägger upp mina dagar. Jag är en person med mycket energi och jag sprider gärna ut mig och gör mycket samtidigt. Nu har jag valt att ta studielån och fokusera på att förbättra min studieteknik. Det kommer helt klart vara en intressant förändring i mitt liv. Men jag är öppen för att testa det, och jag måste helt klart vara snällare mot min kropp. Jag har lidit av ångest, mestadels på grund av stress, och jag har inte ätit ordentligt eller tagit min tillskott, och även det är något jag behöver se över. Sjukgymnastiken kommer jag fortsätta med, och kanske försöka träna mer igen. Sätta upp lite konkreta mål så att saker blir gjorda.

Vad händer just nu, skolmässigt? Jag är fortfarande inte efter i något! Inga släpande tentor, inga uppgifter kvar att göra. Men på fredag är det tenta-time igen. Heja! Är inte riktigt förberedd än, men lite mer hinner jag läsa på innan dess hoppas jag. Mikrobiologi är det sista som är kvar nu av termin tre, en termin jag är 100% redo att gå vidare från.

 

Julstress och inga semin!

Semifri-vecka! Alltså inte ett seminarium. Skönt skönt skönt. Men lite svårt att hålla uppe motivationen. Man får verkligen försöka schemalägga sina dagar, men nu runt jul är det mycket annat.

Vi har haft tre uppgifter som är relaterade till patofysiologi och farmakologin. Patofysiologin är nu avslutad! Vilken pers. Två av dessa tre är inlämnade, jag jobbar tillsammans med två klasskamrater och det tickar på bra. Men den här större farmakologi-uppgiften är så hemskt svår! Den skiljer sig mycket från de tidigare “liknande” uppgifterna vi haft.

Likt många andra uppgifter är det ett patientfall med frågor till. Ett patientfall med en person, sjukdomar är listade och även mediciner i detta fall då det farmakologi. Vi ska utvärdera lite. Sedan är det två artiklar som ska granskas, vilket vi också gjort förut. Jag tittade på frågorna och tänkte mig att det inte skulle bli en större utmaning. Men när jag öppnade artiklarna insåg jag hur svårt det var att läsa en studie om läkemedel och deras effekt på människor till skillnad mot en artikel om omvårdnad. Språket relaterat till omvårdnad förstår jag, det har jag gjort sen första artikeln vi läste i termin 1. Men nu sitter jag alldeles svettig och slår upp ord för glatta livet.

Tur är det att vi har ett par dagar att lösa gåtan som är språket i dessa två artiklar. Men i huvudet är det jul. Juljuljul. Och det ska bakad, laga mat och ta hand om den lilla julgrisen Frej. Alla klappar är inhandlade men vi är inte riktigt redo än. Är man det någonsin?

Dock är den här stressen helt klart att föredra mot skolstressen. Julledigt är tyvärr inte en grej den här kursen. Oavbruten skola. Jag har alltså både trevlig och otrevlig stress. Det är otroligt svårt att hantera en familj och detta, men jag tycker extra synd om mina klasskompisar med äldre barn som kräver mer uppmärksamhet denna tid på året. Skänker en tanke åt dem nu när julafton närmar sig, hoppas att de kan få ta det lugnt några sekunder. Det ska jag i alla fall verkligen försöka göra.

I fas?!

Det har hänt. För första gången på så himla länge är jag ikapp! Inga eftersläpande himla tentor som spökar och gör mig sömnlös om nätterna. Tentade om patologin och även ktc-besöket vilket är en helt annan historia. Önskar att jag kunde slippa den bottenlösa prestationsångesten som är de där kliniska examinationerna. Men det tänkte jag gnälla över i ett separat inlägg .

Tillbaka till min glädje! Fick ett meddelande av min lärare i patofysiologi i veckan:

Haha! Jag har alltså pluggat precis lagom mycket kan man säga. Eller 0,25 poäng för mycket. Blev så chockad att jag skrek/skrattade rakt ut då jag iskallt räknat med ett fett misslyckande. Sekunden jag vände på försättsbladet och läste fråga 1 så insåg jag att jag haft helt fel taktik. Jag hade förberett mig på att tentan skulle likna den förra, vilket den inte alls gjorde. Tycker faktiskt att jag kan ämnet rätt hyfsat men så fort jag går in i en tentasal så försvinner all kunskap med ens. Då hjälper det heller inte att tentan inte ser exakt ut som jag föreställde mig, som om den någonsin gör det? Antar att det är mitt stora hjärnspöke prestationsångesten som gör sig påmind.Oavsett så satte jag den! Fy så skönt. Och bara en vecka kvar till jul-uppehåll. Eller uppehåll blir det inte riktigt då vi har en tenta i farmakologi den 2/1. Härligt datum va? Varför ha rimstuga när man kan ha pluggstuga?

En ofrivillig paus

Under vecka fem av praktiken slog kräksjukan till. Detta var min stora skräck, då ett av kraven för godkänt är 100% närvaro, och ingen tid är avsatt för att kunna ta igen eventuell frånvaro som sker i slutet av praktiken. Hade jag bara kunnat bli sjuk under vecka 1 så hade det funnits dubbelpass och helgpass att hinna med men icke, viruset knackade på med sämst möjliga tajming.

Hur löser man det då? Ja, man skickar ca 373652 panikslagna pim till sin ansvariga lärare och spammar avdelningens samordnare och håller tummarna för att alla vill samarbeta med dig. Sen är det bara att prioritera så hårt man bara kan, skolarbetet får stå vid sidan tills allt är löst. Även bloggandet tills jag slutat drunkna, vilket är nu. Jag hade tur och fick gå mina pass som jag varit sjuk direkt veckan efter, men seminarium och tentamen blir lidande. Som tur är kunde jag i alla fall vara med på de planerade aktiviteterna, men det återstår att se hur tentan gick.

Hur ligger jag till nu då? Jo, jag väntar på svaret från omtentamen i patofysiologi. Jag låg bara ett par poäng under godkänt och de poängen var tråkiga då jag rört ihop lite fakta och svarade riktiga tvärtom-svar. Inte helt konstigt med tanke på att min stressnivå varit enorm kanske, men det är faktiskt riktigt kul att skriva den! Klarar jag den inte nu heller så är det verkligen inte hela världen. Patofysiologi är ju en av de saker man hoppas få läsa när man påbörjar sjuksköterskeprogrammet. Jag kommer att bli expert med tanke på all repetition, haha!
Alla seminarium har jag faktiskt fixat vilket känns mycket bra. Och snart är terminen slut! Håll tummarna för att jag snart inte ligger efter alls, det hade varit toppen. Håll också tummarna för att jag och lilla familjen slipper kräksjukan mer iår.

Frej och ”traaa-kta”

Termin fyra, här kommer jag! Ganska snart i alla fall.

Satte mig ner efter en dag på praktiken och kom på en sak! Jag har missat att dela med mig. Något stor har hänt.

Jag klarade läkemedelsberäkningstentan!

Alla rätt! Varenda liten uppgift. Vad gjorde jag annorlunda då? En sak. Det kanske är låter för enkelt, men jag använde räknesätten läraren lärt ut. Det låter kanske dumt, varför gjorde jag det inte direkt? Helt enkelt för att jag inte förstod dem. Men nu tog jag mig tiden att lära mig de “rätta” sätten att räkna och glömma bort mina knepiga och hemmagjorda omvägar. Uppenbarligen fanns det en anledning att det var dem som lärdes ut.

Känslan när jag fick beskedet var obeskrivlig. Detta innebär alltså att jag får flytta vidare till termin fyra i vår om praktiken fortsätter flyta på.

Och det känns lovande hittills, jag har precis fått godkänt på halvtidsbedömningen. Vilken oro jag känt, helt i onödan över den. I mitt huvud har jag målat upp bedömningen som en enorm tenta, fast muntlig(???). Eller något liknande. Jag minns knappt själv vad jag var rädd för.

Det är mer av en avstämning, för att se att allt går bra. Det är inte som att läraren håller ett förhör som avslutas med att studenten behöver sätta en pvk i varenda ven på alla som har en puls och befinner sig på sjukhuset den dagen. Tur är väl det.

Praktik, jobb och småbarn. En omöjlig ekvation?

Jag har klarat mig igenom hälften av praktiken nu, och jag har jobbat dagarna jag inte varit på sjukhuset. Hur funkar det då? Inte alltid perfekt. Men det fungerar.

Visst skulle jag kunna ta CSN-lån under veckorna för att slippa jobba, men det är egentligen inte problemet. Distansstudierna fungerar fantastiskt att kombinera med föräldraskapet. Praktiken, inte så bra. Det är inte själva praktiken egentligen, utan faktumet att vi har en del parallellt med det. Vi har en dag i veckan “ledig” och det är då vi ska hinna plugga och även ta oss till skolan och träna inför examinationen i tre praktiska moment, den examinationen sker under praktiken. 

Jag har hittills inte haft en chans att ta mig till KTC för träning, medan mina klasskamrater går efter praktiken. Om man ska prestera på en bra nivå behöver man nu lägga mer än 40 timmar i veckan. Det är inte tid jag har just nu om jag vill träffa min familj. 

Har fått omprioritera en del och längtar tills praktiken är slut, inte för att jag har tråkigt där, tvärtom älskar jag att vara där. Jag lär mig nya saker varje dag och önskar att jag hade kunnat få jobba på KAVA, men kanske en aning färre timmar i veckan. Jag kommer sakna det. 

Ska jag klara examinationen så håller jag alla tummar och tår för att patienter med behov av PVK börjar dyka upp. Att klara praktiken kommer inte vara ett problem som det ser ut nu, så det är i alla fall skönt.

Avslutningsvis känner jag mer än någonsin att studier inte är till för föräldrar med små barn, men jag är bara mer beslutsam att klara det. Tänker inte ge mig, jag ska hitta en väg runt det! 

En bild på Frej som illustrerar hur jag känner mig.