3e gången inte gillt

Läkemedelsberäkning, du driver mig till vansinne!

Har inte berättat om det än men hämtade ut min tredje underkända Lmb-tenta. Alla svar är rätt men ändå underkänd. Jag blir tokig. Inte lite heller. Känslan av att vara säker på ett ämne och ändå underkännas är fruktansvärd. Usch. 

Vad är då orsaken? Jo, en av uträkningarna är inte tydligt skriven. Så himla dumt. Svaret är ju rätt. Men jag blir så himla stressad under salstentor att jag inte kan prestera ordentligt. Minns att jag satt där och skrev ner svaret med en viss medvetenhet om att jag borde utveckla mitt tänkte. Tydliggöra lite liksom. Kunde inte få ut någonting på pappret men jag vet ju hur jag tänkte? 

Nästa steg är att överklaga, vilket jag faktiskt inte är säker på hur jag ska göra. Jag kan vänta till nästa termin och göra tentan för FJÄRDE gången men undviker det gärna. Har varit i kontakt med min lärare och vi ska boka in ett möte nu, chansen att det går igenom är nog inte stor, men värt ett försök! När det är klart ska jag berätta hur man gör. För nu har jag ingen aning.

Oavsett så är jag vidare till termin 3, vilket känns bra. För att komma in på termin 4 behöver jag sätta den där himla tentan. 

Skoltröttheten nu är enorm. Jag har ingen motivation alls att orka med de sista veckorna. Jag vill bara sätta mig i solen med en glass. Eller i regnet utan glass. Bara någonstans där jag inte behöver tänka på skolan. Usch vilken trist känsla, men jag antar att en bidragande faktor är att jag inte sovit en hel natt sen typ mars 2016. Jag har antagligen den socialaste, flörtigaste och mest skrattande ungen på jorden, men sova är han inte bäst på. Kanske inte ens näst bäst. Tur att han är gullig.

Frej pluggar häst-lära.

Scenskräck + examination = ?

Föregående vecka var det dags att examineras på medicintekniska moment. Vi skulle alltså stå framför en lärare och visa upp att vi klarar av att utföra alla moment i rätt ordning gällande kateterisering, subcutan injektion och venprov. 

För en person med både scenskräck och panikångest var det inte helt kul. Men venprovet klarade jag av på första försöket och de övriga på andra! Och jag grät bara en gång. Fantastiskt, eller hur? Att gråta innan är ett bra tips, jag utförde min stadigaste prestation precis efter. Släpp bara spänningarna! Mitt bästa tips. 

Min fina klasskamrat passade Frej när jag gjorde om examinationen, och jag är så himla glad att jag är omringad av så bra människor som hjälper till. Och Frej älskar att vara i skolan, att vara runt människor är det bästa han vet. Hans gamla tant till mamma är inte så himla kul att stirra på dag ut och dag in. 

Essäskrivning och en gnutta stress 

Minns ni när jag sa att jag inte skulle skjuta upp saker? Hoppas inte. Jag ljög nämligen. Eller ljög och ljög gjorde jag kanske inte då jag säkert ärligt menade att jag kunde försöka att göra saker i god tid. Som ni säkert förstår så har jag alltså stressat ihjäl mig denna vecka pga dålig planering, och än är det inte slut! På tisdag ska jag examineras i olika medicintekniska moment på skolan. 

I alla fall, jag har haft tre kamratåterkopplingar att skriva och en essä. Och den där himla essän, kan vi prata om den eller? Jag har suttit varje kväll den här veckan och slitit mitt hår. Man skulle skriva om omvårdnad och koppla till de tre lärandemomenten vi arbetade med förra veckan, vilka involverade  rörelse, nutrition, munhälsa, prevention av trycksår, sömn m.m. 

Det är alltså typ allt? Jag är typen av människa som älskar ramar och tydliga instruktioner och de fick jag ju inte direkt. Annars älskar jag att skriva, men det tog en bra mängd timmar brainstorming minst sagt. Och då är jag inte ens säker på att jag skrev om rätt sak?! Vem vet. Vi får se hur det går.

Annars har jag sett till att aktivera mig på dagarna, sen praktiken så har jag vant mig vid ett helt nytt tempo. Tanken på att bli hemma och göra inget en dag känns läskig, jag kommer klättra på väggarna! Vi har varit på öppna förskolan, öppna skogsgläntan och träffat vänner. Haft det jättebra, men skjutit på att förbereda mig så mycket som jag borde. 

Varför sjuksköterska?

Påskvecka betyder ledighet! Eller inte.

Jag har haft deadlines som jag inte riktigt planerat för. Ingen lugn stund alltså. Men jag har det under kontroll. Eller kanske inte under kontroll men det är heller inte helt kört heller! Precis som det är med mina studier för det mesta. 

Dock tänkte jag peta in det här inlägget nu innan antagningen stänger. För den 18:e är det dags. Då ska du alltså ha sökt. Om du nu skulle råka hamna här i sista minuten full av ångest så vill jag säga: SÖK TILL KI! 

Bli sjuksköterska. Det finns nästan ingen anledning att inte bli det. Här kommer en liten lista med positiva saker. 

Varför ska du bli sjuksköterska?

  • För att du gillar att ha många bollar i luften! Sjuksköterskan är avdelningens spindel i nätet. Du behöver vara uppmärksam och medveten om din omgivning, för du ska lyssna och ta in resten av vårdpersonalens obeservationer och sedan bygga en helhetsbild.
  • För att du vill vara patientens röst och trygghet! Du kommer att vara ansvarig för omvårdnaden och se till att patientens behov ses till även när du inte kommer att utföra omvårdnaden själv. Du kommer att hjälpa läkaren att göra den medicinska bedömningen . 
  • För att du vill göra livet bättre för människor i en utsatt situation! Alla vi som varit i kontakt med vården vet vilken skillnad det är när man blir bemött av en bra sjuksköterska. En bra sjuksköterska kan skapa en trygg miljö i nästan vilken situation som helst. 
  • För att du vill ha valmöjligheter! Du kan arbeta med hur mycket olika grejer som helst. Och du kommer nog aldrig att ha problem med att hitta jobb, det är en stor brist på sjuksköterskor redan nu och den kommer inte att bli bättre på länge. 
  • För att du vill ha en utmaning! Att arbeta med människor är alltid en utmaning. Du kommer att behöva söka efter symptom och läsa mellan raderna för att förstå vad patienten verkligen menar. 

Det här är bara ett par skäl. Sjuksköterskor är hårt arbetande hjältar. Vem vill inte vara en sådan? Jag vet att jag vill. Hoppas att du gör samma val som mig. 

Praktiken är avklarad!

Färdig färdig färdig! Det betyder att termin 3 är 100% säkrad. Och sjukt härligt att få vara hemma med min lilla skatt igen. Men jag kommer att sakna boendet. Jag har haft en sjukt lärorik och rolig upplevelse. 

Innan jag gick på praktiken var jag livrädd. För efter den förra VFU-veckan när jag såg sjuksköterskorna och termin 5-studenterna arbeta så kändes det helt vansinnigt att jag skulle kunna göra något liknande. De kunde så mycket och jag satt som ett stort frågetecken och bara stirrade. Nu skulle vi alltså kastad ut i arbetslivet och faktiskt göra saker? Inte bara omvårdnad utan även venprov och injektioner. Men det har gått bra. Jag känner mig väldigt rik på ny kunskap. Att bara kasta sig ut i det är det bästa! Tryggheten i de olika momenten kom extremt fort. Så ska du ut på praktik, gör allt du får chansen att göra. Längtar till nästa praktik!

Den kommande veckan kommer jag att gästa KIs instagram, så kika på det! @karolinskainstitutet 

Termin 3 är nästan säkrad!


Om jag inte gör något konstigt under praktiken dvs. För idag kom beskedet: jag klarade min tredje(!!!) omtenta. Är numera expert på anatomi och fysiologi. Förutom mitt nyvunna expertskap så har jag officiellt klarat hela termin ett! Vilken fantastiskt känsla. Är så glad att det går åt rätt håll även om det tar lite extra tid.

Har en vecka kvar på praktiken, och det går fint! Jag trivs väldigt bra inom äldrevården vilket jag hoppats på. Som det ser ut just nu så kommer jag vilja arbeta med just det. Känns lite tråkigt att jag snart inte får återvända till praktiken. Kommer att sakna personerna som jag träffat. Tiden bara rinner iväg! 

Under praktiken har vi haft ett par uppgifter att skriva på. Tror ni att jag spenderat mina “lediga” dagar med att skriva dem? Nope. Kommer jag att sätta igång imorgon? Förhoppningsvis. Det är en hel del. Ett mer troligt scenario är att jag sover så länge Frej låter mig och sen kanske tar en fika någonstans på ett tryggt avstånd från min dator och allt jag behöver göra. Längtar redan. Håll era tummar för att jag skärper mig!

Hur funkar det i praktiken att ha barn under praktiken?

Jo tack bra! Men det krävs planering. Vi har valt att göra så att Jimmy tar föräldraledigt under hela den här perioden. Bra för alla inblandade. Speciellt eftersom att Jimmy nu vet att föräldraledig=inte särskilt ledig alls. Jag har faktiskt inte varit så avslappnad som jag är nu på länge. Det är inte en enorm ekonomisk fördel, vi lever just nu på mer eller mindre hälften av vad vi gör i vanliga fall. Det är tufft.

Jag skulle vilja säga åt alla som funderar på att plugga med barn: lägg undan pengar när ni har möjlighet! Även om det handlar om någon krona bara. Jag är sjukt glad över att vi sparat ihop en liiiten buffert så att det inte blir panik nu. 

Om du funderar på att göra resan jag gör; förvänta dig inte att det ska gå att planera runt praktikens schema så att din respektive (om du har en sådan) kan jobba dagarna du är ledig. Du får med all sannolikhet veta vilka dagar du ska praktisera på typ samma dag som praktiken började. Det här med framförhållning och praktik verkar skära sig. Om din partner inte har ett jobb som är sjukt flexibelt och en väldigt snäll chef självklart. Grattis i sådant fall!

Tillbaka till det här med avslappningen. Visst, sjuksköterskor är stressade. Alltså väldigt stressade. Arbetsbelastningen är hög och det är väldigt viktigt att alltid vara alert och på topp men hörni. Sjuksköterskor har raster! Alltså riktiga raster. Raster som i att man får vila, dricka kaffe och äta under en bestämd tid. Sådan lyx var det länge sen jag upplevde. De gångerna jag varit på KIs campus och Jimmy varit hemma är mina pauser annars. Nu är jag ju utvilad och fräsch för jämnan! Eller, ja. Det är kanske en tolkningsfråga.