Varför bestämde jag mig för att plugga när jag ska pausa från pluggandet?!

VARFÖR?

Haha, skämt åsido, det går bra. Idag övningskörde jag i över en timme med min bättre hälft. Det gick bra, han är så snäll. Låter mig spotta och fräsa om han ger mig kritik utan att ta åt sig. 

Försöker läsa teori varje kväll i alla fall. Man behöver bli vuxen/få körkort någon gång. Hade definitivt varit skönt att ha det nu, friheten att kunna ta min bilälskande bebis ut på tur. Det skulle ha underlättat några otröstliga stunder. Finns ju andra fördelar, som att kunna avlasta Jimmy på längre bilfärder. Nu säger jag inte att jag inte gillar att sova bort varenda biltur vi har och låta honom ta allt ansvar men jag vill väl på något vis också unna honom det. Eller vill och vill. Borde. Jag är en fantastisk människa, eller hur? Och på grund av att jag är otroligt härlig så bjuder jag er på en bild på Frej. 

Sommar och inte en lugn stund

Om ni undrade om jag slappnat av än?Absolut. I säkert fem minuter när jag tillslut insåg att pluggandet är på paus. 

Lov betyder inte nödvändigtvis att ha lov. Från skolan jo, självklart, men vila får man inte. Inte om man tar på sig en massa andra projekt. Typ som att ta körkort! Det ska jag göra. Nu skriver jag det här så att jag verkligen blir tvungen att göra det. 

Uppkörningen är bokad, det är bara att ta tag i det. Jag ska klara det! Väldigt bra grej att ha om man vill jobba med hemtjänst till exempel, vilket är ett grymt bra jobb att ha som extraknäck när man vill arbeta med omvårdnad. Får jag ett jobb på ett vårdboende eller på hemtjänsten nu så får jag titeln vårdbiträde, men efter termin fyra på sjuksköterskeprogrammet så får jag arbeta som undersköterska. 

Har ni en bra helg? Jag hade storslagna planer, men Frej blev akut sjuk imorse, i dubbelsidig öroninflammation, så nu är det bara att stå ut med hela Kåvepenin-kuren och stanna hemma. Stackarn har feber och är inte alls sig själv. Förhoppningsvis blir det bättre snart. 

Scenskräck + examination = ?

Föregående vecka var det dags att examineras på medicintekniska moment. Vi skulle alltså stå framför en lärare och visa upp att vi klarar av att utföra alla moment i rätt ordning gällande kateterisering, subcutan injektion och venprov. 

För en person med både scenskräck och panikångest var det inte helt kul. Men venprovet klarade jag av på första försöket och de övriga på andra! Och jag grät bara en gång. Fantastiskt, eller hur? Att gråta innan är ett bra tips, jag utförde min stadigaste prestation precis efter. Släpp bara spänningarna! Mitt bästa tips. 

Min fina klasskamrat passade Frej när jag gjorde om examinationen, och jag är så himla glad att jag är omringad av så bra människor som hjälper till. Och Frej älskar att vara i skolan, att vara runt människor är det bästa han vet. Hans gamla tant till mamma är inte så himla kul att stirra på dag ut och dag in. 

Essäskrivning och en gnutta stress 

Minns ni när jag sa att jag inte skulle skjuta upp saker? Hoppas inte. Jag ljög nämligen. Eller ljög och ljög gjorde jag kanske inte då jag säkert ärligt menade att jag kunde försöka att göra saker i god tid. Som ni säkert förstår så har jag alltså stressat ihjäl mig denna vecka pga dålig planering, och än är det inte slut! På tisdag ska jag examineras i olika medicintekniska moment på skolan. 

I alla fall, jag har haft tre kamratåterkopplingar att skriva och en essä. Och den där himla essän, kan vi prata om den eller? Jag har suttit varje kväll den här veckan och slitit mitt hår. Man skulle skriva om omvårdnad och koppla till de tre lärandemomenten vi arbetade med förra veckan, vilka involverade  rörelse, nutrition, munhälsa, prevention av trycksår, sömn m.m. 

Det är alltså typ allt? Jag är typen av människa som älskar ramar och tydliga instruktioner och de fick jag ju inte direkt. Annars älskar jag att skriva, men det tog en bra mängd timmar brainstorming minst sagt. Och då är jag inte ens säker på att jag skrev om rätt sak?! Vem vet. Vi får se hur det går.

Annars har jag sett till att aktivera mig på dagarna, sen praktiken så har jag vant mig vid ett helt nytt tempo. Tanken på att bli hemma och göra inget en dag känns läskig, jag kommer klättra på väggarna! Vi har varit på öppna förskolan, öppna skogsgläntan och träffat vänner. Haft det jättebra, men skjutit på att förbereda mig så mycket som jag borde. 

Praktiken är avklarad!

Färdig färdig färdig! Det betyder att termin 3 är 100% säkrad. Och sjukt härligt att få vara hemma med min lilla skatt igen. Men jag kommer att sakna boendet. Jag har haft en sjukt lärorik och rolig upplevelse. 

Innan jag gick på praktiken var jag livrädd. För efter den förra VFU-veckan när jag såg sjuksköterskorna och termin 5-studenterna arbeta så kändes det helt vansinnigt att jag skulle kunna göra något liknande. De kunde så mycket och jag satt som ett stort frågetecken och bara stirrade. Nu skulle vi alltså kastad ut i arbetslivet och faktiskt göra saker? Inte bara omvårdnad utan även venprov och injektioner. Men det har gått bra. Jag känner mig väldigt rik på ny kunskap. Att bara kasta sig ut i det är det bästa! Tryggheten i de olika momenten kom extremt fort. Så ska du ut på praktik, gör allt du får chansen att göra. Längtar till nästa praktik!

Den kommande veckan kommer jag att gästa KIs instagram, så kika på det! @karolinskainstitutet 

Hur många gånger får man göra om en tenta?

Många gånger! När det gäller de två tentor som jag har kvar: 6 gånger. Anatomi och Fysiologi del 2 har jag tre försök till på mig om dagens inte gick hela vägen. Känslan just nu är nog att det inte gick tillräckligt bra. Tyvärr. 

Nya tag! Känns som att jag säger så varje dag. Men det är så livet är som pluggande mamma. Lite av en utmaning.

Dagen har varit otroligt stressig, från en aktivitet till nästa. Började på vårdboendet vid 07, vidare till KTC efter lunch för färdighetsträning och sedan tenta mellan 16:30-17:30. Det var inte långt ifrån att jag somnade i tentasalen. Kanske låter som en normal arbetsdag för er normala människor men ta in i beräkningen att jag inte sovit en hel natt sen Mars 2016! Allt är ansträngande för en person med så grav sömnbrist. Sen är jag lat också, men det är en annan sak. 

Venprov som varit ett ångestmoment för mig känns plötsligt inte alls läskigt. Jag har gått från total skräck till fascination! Och det tog inte mer än två lyckade försök. Tänker nu på allvar på att gå och lämna blod för att se om jag blir svimfärdig nu när jag varit runt processen så mycket. 

Vi har färdighetstest i april på just venprov men även på subcutana injektioner och katetersättning. Det är hur många moment som helst att minnas, speciellt när det kommer till att sätta kateter. Hur ska allt kunna fastna i min mosiga hjärna? Högst oklart. Stay tuned. 

Övning ger färdighet

…och idag tog jag första steget mot att bli expert på venprov! Genom att testa det påriktigt. Jag fick sticka min mammas kollega (sjuksköterskor). 

Innan praktiken på termin två så får man testa på att ta venprov på en docka. Detta sker på kliniskt träningscentrum på KI! Det går bra att maila dem och boka in fler tillfällen och det tänkte jag och mina klasskamrater göra under praktikveckorna så att vi verkligen är redo inför examinationen. 

Men när min handledare nu sa: “på fredag ska du få ta venprov på en av de boende” så fick jag lite panik. Det är sååå många moment att hålla i huvudet. Självklart får jag tacka nej om det känns obekvämt, men mitt mål är att bli riktig bra på just det här. Jag har nämligen varit livrädd för nålar så det är utmanande.

Men mitt första försök på en riktig person gick utmärkt! Är grymt nöjd och taggad på morgondagens praktik. 

Mitt absolut bästa tips är: ANDAS! Behåller du lugnet så går det bra. Det är även viktigt att tänka på om du likt mig är rädd. Under VFUn termin 1 svimmade jag nästan när jag tittade på en venprovtagning på grund utav att jag höll andan. Jag ville inte visa att jag var rädd och koncentrerade mig så mycket jag vara orkade på att se lugn ut att jag missade det viktigaste. Så kan det gå. 

Från det till att klara av att utföra det själv på en termin? Japp, det är möjligt. 

Praktiken den här veckan har varit väldigt rolig! Det är mycket att göra, men inte för mycket. Den här inblicken i yrket får mig bara mer än någonsin att känna att jag hamnat rätt.