Studiebesök under VFU

Imorgon är det dags för ytterligare en vecka av VFU. Men jag inleder inte på min vanliga avdelning, utan jag kommer att göra mitt andra studiebesök för denna placering. Ska du på praktik inom psykiatrin och liksom mig hannar i en större organisation, be om att få besöka olika avdelningar! Det är lärorikt att se hur de olika verksamheterna skiljer sig åt, speciellt om avdelningarna är diagnos-specifika. Jag fick hjälp av min handledare att kontakta de andra avdelningarna och boka in pass.

Förra veckan gick jag ett pass på avdelningen som specialiserar sig på EIPS, vilket betyder Emotionellt instabilt personlighetssyndrom. Låter kanske inte bekant, men kanske har du hört talas om diagnosen Borderline, det är samma sak. Det var spännande, annorlunda än min vanliga avdelning. Imorgon ska jag till PIVA, vilket är psykiatrisk intensivvård. Dit har patienter skickats från min avdelning när de blir för svåra att hantera. På deras hemsida beskriver de att de tar emot patienter i en akut fas av allvarlig psykisk störning där hens förmåga att hantera det är så pass nedsatt att patientens säkerhet inte kan tillgodoses på en annan avdelning. Ska bli minst sagt spännande.

Advertisements

Uppladdningsvecka

Vi har denna vecka startat upp kursen omvårdnad vid psykisk ohälsa, på ett enligt mig mycket behagligt vis. Dagarna har bestått av diskussionsforum i pingpong som pågått under dagarna i smågrupper, skriftliga diskussioner hemifrån alltså. Det passar mig mycket bra, jag gör mig bättre i skrift än tal. Att ha haft en lugn vecka var bra för mina nerver också. Idag är min sista dag med lugna hemmasemin innan den alternativa verkligheten som är min VFU sätter igång.

Det är verkligen en stor kontrast, väldigt likt ett riktigt arbetsliv? Fast utan lönen. Nog för att studier är hårt arbete det med, men det är svårt att jämföra. Ni som har pluggat själva förstår hur jag menar. På många sätt så föredrar jag ett vanligt arbete då jag är otroligt rastlös. Fram tills mitt diskbråck i julas så såg jag till att vara rejält sysselsatt för att slippa känna mig understimulerad men de senaste veckorna har jag bara haft skolan på dagarna och Frej på kvällarna. Jag saknar verkligen att jobba och längtar till praktiken. Samtidigt är jag självklart livrädd.

På tal om att jobba, jag har en intervju på fredag nästa vecka! Redan nu så ansöker man om sommarjobb och jag har fått klartecken av min sjukgymnast att lyfta, men hon föreslog att jag skulle undvika äldrevården. Speciellt i egenskap av vårdbiträde då det enda man gör i stort sätt är att lyfta tungt och städa. Detta jobb som om jag får det, kommer att innebära ett undersköterskejobb på ett sjukhus! Mer än så berättar jag inte än. Det känns så roligt och spännande att jag faktiskt blir undersköterska till sommaren? Håll tummarna för mig! Och tips på hur man beter sig på intervjuer är välkomna. I kommentarer eller på mail if you will. Det kan behövas mvh prestationsångesten själv.

Det eviga schemaproblemet

Den 29/1 är det dags för praktik som sagt! Så taggad! Men nu kommer det här enorma stressmomentet “planeringen”. Det finns liksom inget schema. Jag förstår att det är stressigt att ta emot studenter för de olika verksamheterna. Men att skolan inte har ett bättre system som styr så att man får ett schema i alla fall två veckor innan praktikens start. Jag tror att väldigt få tycker att det funkar bra att få schemat samma dag som man börjar? Även om man inte har barn så kanske man är tvungen att jobba lite eller har annat i livspusslet som man behöver anpassa sig till. Tyvärr verkar detta vara så det funkar oavsett skola och utbildning i många fall. Jag arbetar faktiskt inte med schemaläggning och kan inte döma ut systemet, men det ger mig magsår.

Hur blir det då med förskolan? Jo, tack vare samarbetsvilliga förskolepedagoger så ordnar det sig för mig. Har i största möjliga mån försökt att kommunicera med dem och den tillfälliga lösningen blir att anmäla Frej 06:30-16:30 varje dag (Jimmys arbetstider) under de fem veckorna. Det kommer att innebära att de planerar för mer personal än vad som kommer att behövas. Tur att det bara är en kort period.

Det enda jag vet är att jag ska gå en heldag på måndagen! Det ska bli mycket kul och lärorikt med en inblick i verksamheten innan det sätter igång. Fick ett mail om det, och hon som skickade ut det lovade att försöka hjälpa mig med att få tag i ett schema. Hoppas att jag kanske får det under nästa vecka!

Halvsyrra!

Officiellt nu! I fredags var sista dagen på termin 3, vilken känsla. Halvvägs till examen. Inväntar resultatet av fredagens tenta men gick ut från den med en bra känsla, tror jag i alla fall? Det var i mikrobiologi och frågorna kändes relevanta och roliga, inte så mycket “vad är en bakterie gjord av?!?” Utan mer koppla ihop symtom med sjukdom osv. Så kul!

På måndag börjar nästa kurs. Så något lov har vi inte direkt. Härligt med någon dag utan att tänka på skolan (lika mycket som vanligt i alla fall). Då påbörjar vi kursen som kommer att handla om psykisk ohälsa. Jag är grymt taggad! Har själv en del erfarenhet av det som patient så det ska bli spännande att fördjupa mina kunskaper jag förvärvat genom att googla och/eller prata med vårdpersonal. Och praktiken börjar 29/1 så jag kommer knappt hinna få ångest eller bli nervös. Snabba puckar.

Grattis lilla mig oavsett, det känns så bra att ha klarat mig hela vägen hit utan större hinder. Klart att det har varit svårt och jobbigt, men det har ju funkat. Kan jag så kan du!

Nytt år, nytt liv!

Heter det inte så? Om man vill vara klyschig.

Så är det väl inte riktigt, det är ju bara en dag som går över i en annan dag, som alla andra dagar. Men visst är det en symbol för en nystart vilket vi alla behöver ibland. Vilket jag faktiskt behövt nu.

Jag har inte skrivit något på länge, det har varit lite glest med uppdateringar minst sagt, men förhoppningsvis blir det ändring nu. December var tung för mig, vi har först och främst haft NOLL ledighet och många svåra och tidskrävande uppgifter. Jag drabbades av lite tråkiga saker, bakslag av små och stora proportioner. En av dessa saker som påverkat mitt liv mycket är att jag drabbats av ett diskbråck. Detta diskbråck har förutom smärtan och obehaget orsakat att jag inte längre kan arbeta med mitt älskade jobb. Risken för att det ska smälla till igen är stor om jag belastar ryggen för mycket och det är inte en risk jag kan ta än, med tanke på att jag kommer behöva orka med tunga lyft hela mitt yrkesliv. Kanske senare i vår? Men sen så är det dags för termin fyra vilket innebär TVÅ vfu-perioder. Då kanske jag inte kommer orka med arbete samtidigt?

Detta kommer innebära stora förändringar i hur jag lägger upp mina dagar. Jag är en person med mycket energi och jag sprider gärna ut mig och gör mycket samtidigt. Nu har jag valt att ta studielån och fokusera på att förbättra min studieteknik. Det kommer helt klart vara en intressant förändring i mitt liv. Men jag är öppen för att testa det, och jag måste helt klart vara snällare mot min kropp. Jag har lidit av ångest, mestadels på grund av stress, och jag har inte ätit ordentligt eller tagit min tillskott, och även det är något jag behöver se över. Sjukgymnastiken kommer jag fortsätta med, och kanske försöka träna mer igen. Sätta upp lite konkreta mål så att saker blir gjorda.

Vad händer just nu, skolmässigt? Jag är fortfarande inte efter i något! Inga släpande tentor, inga uppgifter kvar att göra. Men på fredag är det tenta-time igen. Heja! Är inte riktigt förberedd än, men lite mer hinner jag läsa på innan dess hoppas jag. Mikrobiologi är det sista som är kvar nu av termin tre, en termin jag är 100% redo att gå vidare från.

 

Julstress och inga semin!

Semifri-vecka! Alltså inte ett seminarium. Skönt skönt skönt. Men lite svårt att hålla uppe motivationen. Man får verkligen försöka schemalägga sina dagar, men nu runt jul är det mycket annat.

Vi har haft tre uppgifter som är relaterade till patofysiologi och farmakologin. Patofysiologin är nu avslutad! Vilken pers. Två av dessa tre är inlämnade, jag jobbar tillsammans med två klasskamrater och det tickar på bra. Men den här större farmakologi-uppgiften är så hemskt svår! Den skiljer sig mycket från de tidigare “liknande” uppgifterna vi haft.

Likt många andra uppgifter är det ett patientfall med frågor till. Ett patientfall med en person, sjukdomar är listade och även mediciner i detta fall då det farmakologi. Vi ska utvärdera lite. Sedan är det två artiklar som ska granskas, vilket vi också gjort förut. Jag tittade på frågorna och tänkte mig att det inte skulle bli en större utmaning. Men när jag öppnade artiklarna insåg jag hur svårt det var att läsa en studie om läkemedel och deras effekt på människor till skillnad mot en artikel om omvårdnad. Språket relaterat till omvårdnad förstår jag, det har jag gjort sen första artikeln vi läste i termin 1. Men nu sitter jag alldeles svettig och slår upp ord för glatta livet.

Tur är det att vi har ett par dagar att lösa gåtan som är språket i dessa två artiklar. Men i huvudet är det jul. Juljuljul. Och det ska bakad, laga mat och ta hand om den lilla julgrisen Frej. Alla klappar är inhandlade men vi är inte riktigt redo än. Är man det någonsin?

Dock är den här stressen helt klart att föredra mot skolstressen. Julledigt är tyvärr inte en grej den här kursen. Oavbruten skola. Jag har alltså både trevlig och otrevlig stress. Det är otroligt svårt att hantera en familj och detta, men jag tycker extra synd om mina klasskompisar med äldre barn som kräver mer uppmärksamhet denna tid på året. Skänker en tanke åt dem nu när julafton närmar sig, hoppas att de kan få ta det lugnt några sekunder. Det ska jag i alla fall verkligen försöka göra.

I fas?!

Det har hänt. För första gången på så himla länge är jag ikapp! Inga eftersläpande himla tentor som spökar och gör mig sömnlös om nätterna. Tentade om patologin och även ktc-besöket vilket är en helt annan historia. Önskar att jag kunde slippa den bottenlösa prestationsångesten som är de där kliniska examinationerna. Men det tänkte jag gnälla över i ett separat inlägg .

Tillbaka till min glädje! Fick ett meddelande av min lärare i patofysiologi i veckan:

Haha! Jag har alltså pluggat precis lagom mycket kan man säga. Eller 0,25 poäng för mycket. Blev så chockad att jag skrek/skrattade rakt ut då jag iskallt räknat med ett fett misslyckande. Sekunden jag vände på försättsbladet och läste fråga 1 så insåg jag att jag haft helt fel taktik. Jag hade förberett mig på att tentan skulle likna den förra, vilket den inte alls gjorde. Tycker faktiskt att jag kan ämnet rätt hyfsat men så fort jag går in i en tentasal så försvinner all kunskap med ens. Då hjälper det heller inte att tentan inte ser exakt ut som jag föreställde mig, som om den någonsin gör det? Antar att det är mitt stora hjärnspöke prestationsångesten som gör sig påmind.Oavsett så satte jag den! Fy så skönt. Och bara en vecka kvar till jul-uppehåll. Eller uppehåll blir det inte riktigt då vi har en tenta i farmakologi den 2/1. Härligt datum va? Varför ha rimstuga när man kan ha pluggstuga?