Att gå från 0-100

En sak som är härlig med distansstudier är just det att kunna styra över din tid. Det kan du inte under praktiken. Eller jag får lägga upp schemat mer eller mindre själv men anpassat efter verksamheten. Riktlinjerna är 3 respektive 4 pass varannan vecka. Vi måste också testa ett helgpass och ett kvällspass minst. 

Min praktik är på en stor kommunal verksamhet med 170(-ish) vårdplatser. Huvudsakligen är det somatiska vårdplatser men det finns några platser för personer med demens också. Det är ungefär 13 personer på varje avdelning och sjuksköterskorna är två och två på dagtid, då delar de på en våning tror jag. Svårt att veta då jag inte fått gå med en sjuksköterska än. 

Det skiljer sig enormt mycket vad man får göra på de olika praktikplatserna, vissa klasskamrater fick gå direkt med en sjuksköterska och jag vet inte ens när jag får göra det. Den här veckan gick jag med undersköterskorna. Är helt ärligt lite ledsen över det då jag har jobbat inom äldreomsorgen förut, så att förstå hur verksamheten fungerar känns inte väldigt nödvändigt för mig. Speciellt när vi har lärandemål att uppnå halvvägs in i praktiken som har att göra med sjuksköterskans jobb. Jag har liksom bara hälsat lite snabbt på min handledare och vecka 1 är redan över?! Stressen är enorm.

Förhoppningsvis får jag gå med en sjuksköterska nästa vecka. Jag har roligt med undersköterskorna och jag trivs där, men det är mest ett “slöseri med tid” eftersom jag har kort om tid att lära mig saker de inte får visa mig. Men men. Vi får se. Jag gör det bästa av situationen.

Men en sak har blivit plågsamt tydlig. Jag är inte van med hela arbetsdagar. Jag gick verkligen från 0-100 på en dag. Distansstudierna har skämt bort mig. Jag somnar nästan samma sekund som jag kommer hem! Haha, hur ska jag överleva arbetslivet i framtiden? Jag saknar även Frej väldigt mycket. Det är väldigt jobbigt att inte vara hemma och se honom hela dagarna. Kommer att uppskatta och ta vara på mina dagar hemma ännu mer sen. Jag gillar dock att arbeta. Båda sakerna är härliga fast på väldigt olika sätt.

Att Jimmy får chansen att vara hemma känns självklart fint också. I en perfekt värld hade vi delat lika men med tanke på mina studier så har vi löst det så bra som möjligt. Nåja, nu ska jag njuta vidare av helgen. För på måndag kör vi igen! Håll tummarna för att jag får gå med sjuksköterskan då. 

Tur att det finns mobiler så att bilder som denna dyker upp med jämna mellanrum. Förgyller mina dagar.
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s