Termin 3 är nästan säkrad!


Om jag inte gör något konstigt under praktiken dvs. För idag kom beskedet: jag klarade min tredje(!!!) omtenta. Är numera expert på anatomi och fysiologi. Förutom mitt nyvunna expertskap så har jag officiellt klarat hela termin ett! Vilken fantastiskt känsla. Är så glad att det går åt rätt håll även om det tar lite extra tid.

Har en vecka kvar på praktiken, och det går fint! Jag trivs väldigt bra inom äldrevården vilket jag hoppats på. Som det ser ut just nu så kommer jag vilja arbeta med just det. Känns lite tråkigt att jag snart inte får återvända till praktiken. Kommer att sakna personerna som jag träffat. Tiden bara rinner iväg! 

Under praktiken har vi haft ett par uppgifter att skriva på. Tror ni att jag spenderat mina “lediga” dagar med att skriva dem? Nope. Kommer jag att sätta igång imorgon? Förhoppningsvis. Det är en hel del. Ett mer troligt scenario är att jag sover så länge Frej låter mig och sen kanske tar en fika någonstans på ett tryggt avstånd från min dator och allt jag behöver göra. Längtar redan. Håll era tummar för att jag skärper mig!

Advertisements

Hur funkar det i praktiken att ha barn under praktiken?

Jo tack bra! Men det krävs planering. Vi har valt att göra så att Jimmy tar föräldraledigt under hela den här perioden. Bra för alla inblandade. Speciellt eftersom att Jimmy nu vet att föräldraledig=inte särskilt ledig alls. Jag har faktiskt inte varit så avslappnad som jag är nu på länge. Det är inte en enorm ekonomisk fördel, vi lever just nu på mer eller mindre hälften av vad vi gör i vanliga fall. Det är tufft.

Jag skulle vilja säga åt alla som funderar på att plugga med barn: lägg undan pengar när ni har möjlighet! Även om det handlar om någon krona bara. Jag är sjukt glad över att vi sparat ihop en liiiten buffert så att det inte blir panik nu. 

Om du funderar på att göra resan jag gör; förvänta dig inte att det ska gå att planera runt praktikens schema så att din respektive (om du har en sådan) kan jobba dagarna du är ledig. Du får med all sannolikhet veta vilka dagar du ska praktisera på typ samma dag som praktiken började. Det här med framförhållning och praktik verkar skära sig. Om din partner inte har ett jobb som är sjukt flexibelt och en väldigt snäll chef självklart. Grattis i sådant fall!

Tillbaka till det här med avslappningen. Visst, sjuksköterskor är stressade. Alltså väldigt stressade. Arbetsbelastningen är hög och det är väldigt viktigt att alltid vara alert och på topp men hörni. Sjuksköterskor har raster! Alltså riktiga raster. Raster som i att man får vila, dricka kaffe och äta under en bestämd tid. Sådan lyx var det länge sen jag upplevde. De gångerna jag varit på KIs campus och Jimmy varit hemma är mina pauser annars. Nu är jag ju utvilad och fräsch för jämnan! Eller, ja. Det är kanske en tolkningsfråga. 

Hur många gånger får man göra om en tenta?

Många gånger! När det gäller de två tentor som jag har kvar: 6 gånger. Anatomi och Fysiologi del 2 har jag tre försök till på mig om dagens inte gick hela vägen. Känslan just nu är nog att det inte gick tillräckligt bra. Tyvärr. 

Nya tag! Känns som att jag säger så varje dag. Men det är så livet är som pluggande mamma. Lite av en utmaning.

Dagen har varit otroligt stressig, från en aktivitet till nästa. Började på vårdboendet vid 07, vidare till KTC efter lunch för färdighetsträning och sedan tenta mellan 16:30-17:30. Det var inte långt ifrån att jag somnade i tentasalen. Kanske låter som en normal arbetsdag för er normala människor men ta in i beräkningen att jag inte sovit en hel natt sen Mars 2016! Allt är ansträngande för en person med så grav sömnbrist. Sen är jag lat också, men det är en annan sak. 

Venprov som varit ett ångestmoment för mig känns plötsligt inte alls läskigt. Jag har gått från total skräck till fascination! Och det tog inte mer än två lyckade försök. Tänker nu på allvar på att gå och lämna blod för att se om jag blir svimfärdig nu när jag varit runt processen så mycket. 

Vi har färdighetstest i april på just venprov men även på subcutana injektioner och katetersättning. Det är hur många moment som helst att minnas, speciellt när det kommer till att sätta kateter. Hur ska allt kunna fastna i min mosiga hjärna? Högst oklart. Stay tuned. 

Att möta döden på praktiken

Det hände mig för första gången förra veckan. En av de boende dog framför mina ögon. Jag har aldrig sett en död människa förut, och jag har definitivt aldrig sett en person dö. Det är inte ovanligt inom vården att behöva se sådana saker, men att vara fullt medveten om det faktumet och att uppleva det i verkligheten är helt olika saker. Jag var medveten om att det skulle kunna hända, många är väldigt gamla och väldigt sjuka. Den här personen var en av dem. Men hen var inte palliativ.

Blir en patient palliativ så skiftar fokuset från att bota sjukdomar till att lindra symptom och dämpa smärta. När lidandet blir större än fördelarna av fortsatt behandling så brukar man börja med palliativ vård. Det är ingenting som vårdare bestämmer över huvudet på patienten och de närstående utan det sker i samråd.

Oavsett, det var en traumatisk upplevelse och jag var i chock resten av dagen och helgen. Det är inte en vardagshändelse att se någon dö, oavsett om personen är 6 år eller 106 år. Jag och min medstudent stod kvar i rummet i säkert 30 minuter och visste inte vad vi skulle göra med oss själva, det var en förstagångshändelse även för henne. Jag är väldigt tacksam över att få gå i par med henne då det gav möjlighet för mig att prata om vad som skett med någon som såg det med lika gröna ögon som jag. Personalen ryckte nämligen knappt på axlarna.

Klart att jag förstår att de är vana vid att se sådant, men att de inte ens gjorde en min utan bara gick vidare med sin dag är svårt att förstå för mig. Hela upplevelsen var tankeväckande.

Hur hanterar man att se sådant hända ofta? Personalen saknade rutin för att “prata om det” så att säga. Borde man kanske ha en sådan rutin? Det kanske skulle hjälpa för att undvika att göra döden till vardagsmat. Men faktumet att det blir vardagsmat kanske är vad som tar en genom dagen?

Mycket att fundera på och ta itu med. Jag saknar definitivt inte material till min reflektionsuppgift.

Övning ger färdighet

…och idag tog jag första steget mot att bli expert på venprov! Genom att testa det påriktigt. Jag fick sticka min mammas kollega (sjuksköterskor). 

Innan praktiken på termin två så får man testa på att ta venprov på en docka. Detta sker på kliniskt träningscentrum på KI! Det går bra att maila dem och boka in fler tillfällen och det tänkte jag och mina klasskamrater göra under praktikveckorna så att vi verkligen är redo inför examinationen. 

Men när min handledare nu sa: “på fredag ska du få ta venprov på en av de boende” så fick jag lite panik. Det är sååå många moment att hålla i huvudet. Självklart får jag tacka nej om det känns obekvämt, men mitt mål är att bli riktig bra på just det här. Jag har nämligen varit livrädd för nålar så det är utmanande.

Men mitt första försök på en riktig person gick utmärkt! Är grymt nöjd och taggad på morgondagens praktik. 

Mitt absolut bästa tips är: ANDAS! Behåller du lugnet så går det bra. Det är även viktigt att tänka på om du likt mig är rädd. Under VFUn termin 1 svimmade jag nästan när jag tittade på en venprovtagning på grund utav att jag höll andan. Jag ville inte visa att jag var rädd och koncentrerade mig så mycket jag vara orkade på att se lugn ut att jag missade det viktigaste. Så kan det gå. 

Från det till att klara av att utföra det själv på en termin? Japp, det är möjligt. 

Praktiken den här veckan har varit väldigt rolig! Det är mycket att göra, men inte för mycket. Den här inblicken i yrket får mig bara mer än någonsin att känna att jag hamnat rätt.

Att gå från 0-100

En sak som är härlig med distansstudier är just det att kunna styra över din tid. Det kan du inte under praktiken. Eller jag får lägga upp schemat mer eller mindre själv men anpassat efter verksamheten. Riktlinjerna är 3 respektive 4 pass varannan vecka. Vi måste också testa ett helgpass och ett kvällspass minst. 

Min praktik är på en stor kommunal verksamhet med 170(-ish) vårdplatser. Huvudsakligen är det somatiska vårdplatser men det finns några platser för personer med demens också. Det är ungefär 13 personer på varje avdelning och sjuksköterskorna är två och två på dagtid, då delar de på en våning tror jag. Svårt att veta då jag inte fått gå med en sjuksköterska än. 

Det skiljer sig enormt mycket vad man får göra på de olika praktikplatserna, vissa klasskamrater fick gå direkt med en sjuksköterska och jag vet inte ens när jag får göra det. Den här veckan gick jag med undersköterskorna. Är helt ärligt lite ledsen över det då jag har jobbat inom äldreomsorgen förut, så att förstå hur verksamheten fungerar känns inte väldigt nödvändigt för mig. Speciellt när vi har lärandemål att uppnå halvvägs in i praktiken som har att göra med sjuksköterskans jobb. Jag har liksom bara hälsat lite snabbt på min handledare och vecka 1 är redan över?! Stressen är enorm.

Förhoppningsvis får jag gå med en sjuksköterska nästa vecka. Jag har roligt med undersköterskorna och jag trivs där, men det är mest ett “slöseri med tid” eftersom jag har kort om tid att lära mig saker de inte får visa mig. Men men. Vi får se. Jag gör det bästa av situationen.

Men en sak har blivit plågsamt tydlig. Jag är inte van med hela arbetsdagar. Jag gick verkligen från 0-100 på en dag. Distansstudierna har skämt bort mig. Jag somnar nästan samma sekund som jag kommer hem! Haha, hur ska jag överleva arbetslivet i framtiden? Jag saknar även Frej väldigt mycket. Det är väldigt jobbigt att inte vara hemma och se honom hela dagarna. Kommer att uppskatta och ta vara på mina dagar hemma ännu mer sen. Jag gillar dock att arbeta. Båda sakerna är härliga fast på väldigt olika sätt.

Att Jimmy får chansen att vara hemma känns självklart fint också. I en perfekt värld hade vi delat lika men med tanke på mina studier så har vi löst det så bra som möjligt. Nåja, nu ska jag njuta vidare av helgen. För på måndag kör vi igen! Håll tummarna för att jag får gå med sjuksköterskan då. 

Tur att det finns mobiler så att bilder som denna dyker upp med jämna mellanrum. Förgyller mina dagar.