Slitigare än tentatider

Hoppas att din jul har varit lika lyckad som min! Jag älskar julen, har alltid gjort och jag hoppas att Frej kommer att göra det också. Men kan vi prata om stressen?!

Jag är helt slut, hade vi inte haft en pigg liten kille som ålar runt på golvet så hade jag kunnat sova fram till Januari. Man träffar så många människor och får så många intryck att det rinner ut ur öronen. Är mer sliten än jag var efter hemtentan. Men med ett lugn i själen. Låter aningen motsägelsefullt, men gissar på att småbarnsföräldrar kan känna igen sig.

Tyvärr så hade inte den här julen samma känsla som åren tidigare, i alla fall för mig. Mitt U har hängt över mig som en ond ande tillsammans med stressen över nästa tenta. Inte helt lätt att vara närvarande när man vet att man borde vara hemma och nöta vidare. Och just det ska jag göra idag. Traggla och traggla. På måndag är det dags för ett grupparbete/seminarium om kost, kul med omväxling! Men också lite kaka på kaka för mig.

Idag ska jag försöka göra plats i huvudet för njuren. Spännande att se hur det går.

 

img_1211
Glad julkille på halvvägspaus mot Dalarna.

U som i underbar

Och underkänd. God Jul, Linnéa!
Idag kom beskedet jag väntat på och insett skulle komma. Vi var ungefär 40% som fick U så jag är i alla fall inte ensam.  Är lite oklart hur jag ska gå tillväga för att inte bara pressa in allt jag behöver veta inför nästa tenta och det jag försöker att lära mig nu i min redan fulla skalle. Det får helt enkelt gå, jag vägrar att tro att det inte fungerar, då får jag väl prestera på en övermänsklig nivå då? Mitt mål är att klara en av de två tentorna som jag kommer att göra i Januari. Annars finns det ytterligare ett tillfälle i februari och fler därefter. Världen går inte under av ett U.

Jag gick upp för att delta i ett frivilligt seminarium nu på morgonen, men insåg direkt att jag hellre vill läsa själv. De seminarium som jag tagit mig tid att delta i har jag inte fått ut något ur, kanske har jag varit dålig på att förbereda mig eller så passar egenstudier mig bättre. Det går inte att säga, men jag är glad att det är ett val. Här har vi ytterligare en fördel med distansstudier; det är lite enklare att ta sig ifrån ett seminarium om man nu ångrar sitt deltagande.

Så nu sitter jag här med boken uppslagen och försöker tagga om. Kanske vaknar lilla familjen för frukost snart. Vi får se. Jag hinner nog läsa ett par timmar innan det är dags för storkok av julmat. Hoppas att ni alla får en lugn julafton med era nära och kära. Det ska jag ha. God Jul!

p1000285
Min lilla tomte som poserar för julkortsbilder.

 

Att hantera ångesten efter en misslyckad tenta på ett konstruktivt vis

Hur vet man om man har pluggat på rätt sätt eller rätt saker? Det gör man inte. Inte förrän det är dags och man sätter sig vid tentan och misslyckas (eller lyckas). I den här kursens första halva kände jag att jag har tacklat det på fel sätt. Efter mitt förra misslyckande tog jag ett par dagar och reflekterade över vad jag gjorde och vad jag kunnat göra annorlunda. Att inte lyckas med allt hela tiden är en oundviklig del av livet. Jag har en del svårigheter med koncentration och andra saker, vilket innebär att jag i mina dagar träffat ett par kuratorer och psykologer. En stor del av vad vi har jobbat med är KBT och copingstrategier, och jag har lärt mig att utveckla sådana för de olika situationerna som jag haft problem med. Det är något som har vart mycket användbart för mig i nästan alla aspekter av livet och jag applicerar dessa tankesätt på de flesta situationerna i mitt liv. Jag ska ta er med på hur jag tänkt inför rond 2 med den här helveteskursen.

Vad är jag missnöjd med?
Resultatet först och främst.
Varför är jag missnöjd med det?
För att jag inte tror att jag blev godkänd. För att jag inte tycker att resultatet som jag fått stämmer med hur mycket jag ansträngt mig.
Vad kan jag göra annorlunda inför nästa tenta?
Lägga fler timmar?

Men är det verkligen problemet? Nej. Att lägga fler timmar är den sista lösningen, men att lägga “bättre” timmar kanske?

Har timmarna jag lagt ned verkligen varit av god kvalité?
Nej. Inte om jag är helt ärlig.
Varför har de inte varit av god kvalité?
Jag har inte lyssnat på mig själv, fokuset har varit på fel ställe. Jag har mått dåligt och varit rädd och stressad.
Varför har jag varit rädd och stressad?
Det är viktigt för mig att lyckas. Jag vill verkligen det här.

Men om jag verkligen vill det här så måste jag göra mitt bästa. Och det gör jag inte om jag inte tar hand om mig själv.

Har jag tagit hand om mig själv under kursens första halva?
Nej. Jag har pluggat sent in på natten, jag har glömt bort att äta. Jag har inte tagit tid till träning och när jag väl har ätit har det inte varit bra mat.
Hur kan jag förebygga att det händer igen?
Jag kan planera! Jag kan skriva ett schema som jag håller mig till för att inte glömma saker som är viktiga.
Och ångesten, Linnéa. Är det min drivkraft just nu eller är den mer av ett ankare som håller mig tillbaka?
Att jobba under press är både kul och bra. Men det behöver vara rätt sorts press. Inte den här typen av press som jag satt på mig själv. Den här känslan är inte konstruktiv. Den här känslan behöver alltså försvinna.

Struktur är så viktigt! I alla fall för mig. Även min hälsa, allt behöver hamna på rätt plats, annars kommer jag inte att prestera som jag vill. I pressade situationer är det så himla enkelt att tappa bort det.

Hur ska jag gå vidare?
-Jag ska schemalägga min eftermiddag. Jag ska se till att få in en timmes träning, middag och mellanmål. Två-fyra timmars aktiv pluggtid om dagen. Varje dag. Behöver jag en paus så tar jag det. Att sitta med tårar i ögonen och titta på en föreläsning gynnar ingen.
-Den tiden jag lägger ska vara med en positiv känsla (eller i alla fall inte en extremt negativ känsla). Annars kan det vara. Det kommer inte alltid vara kul, är det svårt så är det ofta jobbigt. Och det är okej att det är jobbigt.
-Jag ska inte begrava mig i negativitet! Det är det viktigaste. Så himla lätt att bara köra in huvudet i väggen och gör man det så kommer man inte framåt.
-Jag ska uppskatta de små framgångarna. Varje liten sak jag lär mig är ett steg framåt.

Så, nu har vi gått igenom hela min tankeprocess, hoppas att den hjälper någon! 🙂 Om inte annat, hoppas att den ger utdelning i form av ett bättre resultat på tentan i Januari.

img_0839
Min huvudsakliga källa till glädje i vardagen. 

Fjärde advent och reflektion över veckan som gått

Idag har vi fikat för säkert 10 vuxna personer. Julen är en härlig tid att dubbla sin vikt.

Den gångna veckan har bjudit på många känslor och snabba vändningar. Efter fiaskot som var tentan så hade vi ytterligare ett lektionstillfälle i skolan. Eller rättare sagt en dag av studier på plats. Vi fick gå en HLR-kurs, lära oss att göra en EKG-undersökning och en lärare visade oss hur en spirometri gick till.

Goda nyheter: jag har inte astma längre! (Det kan man få reda på genom en spirometri) Dåliga nyheter: min form är sämre än jag trott. Har träningsvärk i hela överkroppen efter att ha testat HLR i 6 minuter vilket är så länge man behöver hålla på i väntan på en ambulans. Om man har tur dvs.

Så kära läsare, om jag inte kommer igång med träningen ordentligt snart så skulle jag inte umgås ensam med mig. Inte om du är i en riskgrupp för hjärtstopp i alla fall.

Skillnaden mellan gymnasiestudier och universitetsstudier

Måndagens nästan euforiska tillstånd gick snabbt över när jag först trotsade min rädsla för skäll och motvilligt besökte min tandläkare. Har undvikit det för länge och under graviditeten åt jag godis och drack läsk på ett sätt som jag aldrig gjort förut, samt att mitt tandkött blev vansinnigt inflammerat (vilket tydligen är ganska vanligt) så att tandborstningen var en hemsk plåga i nio månader. Det var ungefär så illa ställt i min mun som jag befarade, så nu blir det dyrt. Usch!

Sedan kom nästa smäll när jag bläddrade till sida 1 på tentan. Vi hade fått beskedet att den inte skulle vara lika tuff som grupptentamen som vi gick igenom förra veckan, men den informationen stämde inte. Den var inte alla utformad som jag hade trott och hoppats, typtentan som jag gjorde innan var en helt annan sak och jag känner mig helt vilsen.

När jag lämnade in den till läraren så passade jag på att fråga när man kommer få möjligheten att göra en omtenta. Vilken chock! Jag som kände mig så redo, men jag hade fokuserat på fel delar. Antar att det blir lite av ett lotteri med frågor när en tentamen är så omfattande som denna, allt får inte plats i skallen och det gäller att hålla tummarna för att man he tur med frågorna. 

Då kommer jag till ämnet i rubriken. När man studerar på gymnasienivå så räcker det att försöka. Har du läst lite så blir du godkänd. Jag kanske är naiv men hade inte kunnat föreställa mig att man skulle kunna plugga så mycket som jag har gjort och ändå inte ens nå upp till en godkänd nivå (blir jag nu godkänd så har jag en himla tur, kanske får ta och bli religiös). Det är verkligen något som är viktigt att tänka på. Anatomi och fysiologi är stort, läskigt och svårt. Och framför allt är det inte samma sak som biologi på gymnasiet. 

Men så är det nu, och jag får lära mig den hårda vägen. Bara att gå vidare och försöka igen. Lägga mer tid blir nog svårt, men kanske så kan nästa kurs vara lite tydligare med vad man ska lägga energi på. Antagligen inte, men man kan alltid hoppas. Precis som att jag hoppas på att jag kan få mitt barn att somna. Han har varit vaken och levt loppan sen klockan 20! 

Känslan av succé

Jag har kämpat och tragglat och kämpat. Pluggat betydligt mer än jag fått sova. Imorgon är det dags för en tenta jag fasar för, men det kommer gå bra! Och går det inte bra finns det omtentor, flera stycken faktiskt. Min klasskompis jämförde sin hjärna med en fullstoppad korv och jag känner igen mig i det. Funderar på hur jag ska göra med nästa halva av den här kursen för att få plats?

Men till de fantastiska nyheterna! De sista kompletteringsuppgifterna är nu inlämnade och jag är officiellt färdig med Omvårdnad som vetenskap och metod. Trodde inte att det skulle skänka mig så mycket glädje som det gör, men jag är redo att gråta av lycka. Har blivit en aning (läs: omänskligt)  blödig sen Frej kom till världen. Vilka känsla! Ett stort steg framåt.

Nu är jag redo för morgondagen, men först: SÖMN.
Sov så gott, kära ni.

 

img_0696

Så du har kommit in på KI?

GRATTIS! Och ni som inte fått det, ge inte upp! Jag kom in som reserv dagen innan kursregistreringen. Kommer du inte in, ta det lugnt, gör högskoleprovet och försök igen.

Har du fått ditt positiva besked är det dags att förbereda dig. Här är vad jag tycker att man ska göra för att vara ordentligt förberedd!

  • Gå in på ki.se och bekanta dig med sidan. Där finns all info du behöver. Det är mitt bästa tips.
  • Köp en kalender! Det är grymt bra att ha, mobilen kan t.ex.bada i toan och då är det bra att ha en fysisk kalender. Om du inte lyckas tappa den i vatten också dvs.
  • Kolla upp vilken litteratur du behöver! Att ha böckerna redan innan kursstart är guld värt,så slipper du koncentrera dig på det när all annan info kastas på dig. Är det så att du endast vill köpa de nödvändiga böckerna så går det bra att vänta till första dagen, då kommer du kunna fråga kursansvarige. Men är du som mig som gärna har allihopa så får man ett bra försprång speciellt på marknaden med begagnad litteratur.
  • När du vet vilken litteratur du behöver, kolla in blocket.se och facebookgruppen “Kurslitteratur KI SSK”, den hittar du här.

Vill du också jobba som digital ambassadör/bloggare för KI? Håll utkik på hemsidan! Jag har hört ett rykte om att det kommer ske en ny rekrytering inom en inte allt för avlägsen framtid.

studnetambasadorh
Så här glad blir man av att representera KI.

Och framför allt, välkommen!