Ny kurs!

Omvårdnad som vetenskap är numera historia. Eller ja, återstår att se om jag behöver komplettera, hemtentan och två ersättningsuppgifter är under rättning fortfarande.
Nu är det dags för kurs nr 2, Den friska människans anatomi och fysiologi.

Igår trotsade jag dödens förkylning och gick till skolan, och all information lyckades dubbla min redan ickeroliga huvudvärk. Herregud vad fort det går! Det står i informationen om kursen att man behöver lägga mycket tid på den här kursen och när jag spanat på schemat förstår jag varför. Tempot är enormt, vi ska klara av ungefär två självtest i veckan och sedan ha tillräckligt med kunskap om varje del för att delta i en workshop samma dag som deadlinen är. På torsdag är min första deadline, jag ska lära mig om cellen och därefter är det måndagen och örat.

Dock fick jag ut mer än bara värk i skallen. Jag fick träffa mina klasskamrater! Känns alltid lika bra att få prata lite och höra om vad de andra upplevde som svårt respektive enkelt. Prata av sig lite.

Men nu är det bara att sätta sig och börja plöja all info om cellen jag kan hitta. När förkylningen har lagt sig ska jag försöka göra ett schema för hela kursen, det lär behövas. Är extremt avundsjuk på alla som har med sig den här kunskapen in på utbildningen.

Vad man ska kunna om cellen på torsdag:
-Förklara vad homeostas är.
-Beskriva en cells olika komponenter och relatera till dessa funktioner
-Förklara vad aktiv och passiv transport över membranet är.
-Förstå skillnaden mellan diffusion, osmos och filtration.
-Definiera begreppet vävnad.
-Förklara hur en membranpotential uppstår.
-Förklara kemisk kommunikation mellan celler.

Vad jag vet just nu:
-” cellen” rimmar på “kvällen”.

Det är alltså dags att sätta igång.

En kort paus mellan kurserna

Efter litervis med svett och tårar lämnade jag in hemtentan kl 22.
Två timmar innan deadlinen men jag var färdig. Färdig men inte nöjd, känns så svårt att veta vad man ska göra för att göra rätt. Verkade dela känslan med mina klasskamrater, så det känns bra.

Man har ganska många chanser på sig att komplettera in case of total missuppfattning. Känns tryggt, samt att jag redan har klarat av det som behövdes för att avancera till nästa kurs oavsett resultatet på tentan! Bara det är värt att fira. Och två dagar utan skolstress, fantastiskt skönt!

Hur firade vi det då? Jo, med en brutal förkylning. Frejs första riktiga sjukdom, om man bortser från febern han fick av vaccinet. Han har varit mosig och ledsen, det värker något fruktansvärt i mammahjärtat. Men mycket sömn, vätska och mys har stått på schemat i helgen. Vi firade också hans 6 månaders-dag med fika och middag. Min lilla kille börjar bli stor.

Hans pappa har klarat sig från förkylningen som vi fick och tur är väl det, för två förkylda män är mer än vad jag skulle orka med.

Idag har vi faktiskt fått en hel del gjort, trots min ynklighet. Jag har förberett och fryst in blåbär/banan-klämmisar och grönsakspuré! Det är verkligen ett bra tips för att spara pengar, vilket definitiv behövs som föräldraledig student.
Du slipper tillsatser och konserveringsmedel också, vilket är en toppenbonus. Bara fördelar! Det enda som behövs är frys, stavmixer och det du nu vill göra puré av. Tid också, vilket är svårare att få tag i. Men när man får någon timme över så är det bara att passa på. Klämmis-påsar finns i de flesta barnaffärer och på the world wide web, en googling bort.

15127513_1155150884580137_995501376_o

En ärlig bild av livet som mamma och student

15145184_1152788938149665_83648545_o

Att vara småbarnsmamma och student är inte bara fina bilder på glada bebisar, kaffe, böcker och fräscha selfies på instagram. Det finns jobbiga dagar också, eller i ärlighetens namn är majoriteten av dagarna jobbiga.
Här kommer en sammanfattning om mitt läge idag:

Först, saker jag inte har:

  • En mobil med en bra kamera
  • Tid att duscha
  • Ett välstädat hem
  • En ständigt glad bebis
  • Förmåga att producera skolarbeten av högsta kvalité dagligen
  • Byxor på mig
  • Rakat benen
  • Klippt naglarna
  • Borstat håret
  • Plockat ögonbrynen

Saker jag har:

  • En enorm hög smutstvätt
  • Massvis med disk
  • Extrem oordning
  • Damm överallt
  • Flera timmars arbete på hemtentan kvar
  • Ett dåligt humör
  • Sömnbrist

Det kanske låter överjävligt, men det är det faktiskt inte. Det är okej. Jag har ju faktiskt också en son som jag älskar så mycket att mitt hjärta spricker och den bästa sambon man kan önska sig. För varje dag som går så kommer jag närmare min examen med myrsteg, men myrsteg är också framsteg. Allt behöver inte vara perfekt in i minsta detalj, det kommer mitt liv aldrig att vara, inte enligt alla andras definition i alla fall.
Jag har känslorna på utsidan och kommer definitivt att gråta nästan varje dag under de här tre åren, men det är bara vem jag är. Gråtandet är lite av en terapi för mig.

Även värt att highlighta, jag ångrar inte en sekund att jag började plugga parallellt med föräldraledigheten. Man kan fråga sig, är det värt den extra stressen? Att vara småbarnsmamma är verkligen ett heltidsjobb och lite till. Men ja, det är definitivt värt det! Jag absolut älskar känslan av att vara på väg någonstans, jag jobbar bäst under press. Och känslan när jag lämnar in en uppgift är så stärkande, varje dag är en utmaning för mig och det är härligt. Jag växer hela tiden som person och är tacksam för den här möjligheten.

Men det är bara att inse att du inte kommer att vara en fräsch mamma i ett fräscht hem med en fräsch och ständigt jollrande bebis varje dag om du väljer studier. Om någon nu klarar av det är ni välkommna att maila mig med framgångsreceptet.
Nu ska jag och mina håriga ben ta den tjuriga bebisen och sätta oss i en nerspydd soffa. Har vi tur så kan vi nog se tvn bakom berget av disk på vardagsrumsbordet. Kanske plockar jag undan det, kanske inte.

Oavsett så ska jag försöka tagga till, för när J kommer hem så är det dags för några sista timmars jobb med hemtentan. Håll tummarna för mig, det behövs!

52 timmar till deadline

Saker jag hellre gör just nu än min hemtenta:

  • Städar.
  • Lagar mat.
  • Slänger min dator i marken.
  • Spolar ner min iPhone i toan (en gång till).
  • Går ut i snön utan skor .
  • Tar av mig alla kläderna utomhus så att jag inte bara är barfota utan helnaken.
  • Badar helnaken i den slaskigaste pölen jag hittar.
  • Ringer alla grannar med min reservtelefon som knappt fungerar och berättar att jag tänker rulla naken i slasket resten av dagen.
  • Bakar kakor till publiken för detta slaskevenemang.
  • Spelar in ett soundtrack till mitt slaskrullande så att inte publiken behöver titta i tystnad.
  • Anlitar en fotograf som kan föreviga detta slaskande.
  • Trycker t-shirts med fotot som motiv som jag kan dela ut till publiken.
  • Marknadsföra ett nytt likadant evenemang på alla sociala medier så att ingen missar det.
  • Göra om detta varje dag året ut oavsett väder.
  • Och inte att glömma, slösar bort min värdefulla tentaskrivartid med att hitta på listor.

 

En sömnlös vecka

Min lilla kille har glömt något viktigt. Att man sover på natten! Eller ja, han sover men sömnen är inte så givande för hans föräldrar när han vill äta varje timme genom hela natten. Det är minst sagt en utmaning att hålla sig flytande just nu.

Men något positivt: jag och min arbetsgrupp tog oss genom ett seminarium, nu har vi bara ett kvar på den här kursen! Och självklart en enooorm hemtenta.
Jag har arbetat på kvällarna med den under veckan, men deadlinen börjar skymta och jag är nervös för att det inte kommer bli bra. Men det blir det säkert. Hoppas jag. Vi ska läsa en patografi som heter “Bröstcancer – levd erfarenhet och fakta”.
Vad är då en patografi kanske du undrar om du är lika obildad som jag var innan den här kursen? Det är en självbiografi som skildrar hur det är att drabbas av/leva med en sjukdom. Den är skriven av den sjuka personen och inte någon närstående eller vän. Finns en bra definition här om någon vill ha en bättre förklaring. Uppgiften i hemtentan är i alla fall att utifrån några punkter reda ut och koppla omvårdnadsbegrepp till boken.

Imorgon är det fars dag och vi ska fira lite med familjen, och i mitten av dagen kommer J och F att traska iväg till Js föräldrar så jag får hela 6 timmars pluggtid om allt går i lås. Välbehövligt, minst sagt. Som förälder är det viktigt att ta vara på sådana här tillfällen, barnfri = effektiv. Funderar på om det går att injicera kaffe intravenöst? Ska googla och se om det går att lösa inför morgondagen, annars får jag väl använda sugrör direkt ur kannan som alla normala människor.

coffeeiv1

Den här veckan har jag haft min vän Madde här på besök. Hon studerade i Umeå och blev biten. Inte av ett djur utan av Norrland, och där blev hon kvar även efter examen. Vi har varit vänner och bott nära varandra under uppväxten, men nu bygger hon sitt liv på annan ort. Jag saknar henne och är glad att hon spenderar tid med mig och Frej när hon är här, det har varit så roligt. Känns som att ha laddat batterierna lite.

14962234_10154567584461063_1308395370_n
En värdefull kvinna från norr och en bebis med thunder thighs.

Mitt bästa överlevnadstips för pluggeri med bebis

Hur klarar man av studier på distans när man är hemma med en bebis? Det är omöjligt att koncentrera sig när ens lilla knyte gnyr och man försöker trycka in kunskap i huvudet. Jag klarar i alla fall inte av det. Hur får man något gjort då? Det bästa tipset är:
Be om hjälp!

Jag har turen att ha ett stort supportsystem runt mig. Min mormor och morfar bor granne med oss, mina svärföräldrar bor ett stenkast bort och mina föräldrar finns också här i närheten. Alla ställer upp för mig när jag behöver plugga ifred, vilket är helt fantastiskt!
Min kära sambo tar fullt ansvar för Frej när han har möjlighet, men vissa dagar behöver jag delta i onlineseminarium på dagen och det är allt annat än lätt med en uppmärksamhetskrävande son. Att få barnvakt då är ovärderligt!

När jag studerade på Stockholms Universitet så kunde jag sitta en hel dag vid datorn och inte få någonting gjort, men nu förstår jag verkligen hur viktigt det är att arbeta aktivt. Mitt studerande är minst sagt effektivt på helt nya nivåer nu. Det känns heller inte svårt att sitta med hundra procent fokus nu, när Frej är hos någon annan, då det blir befriande och välbehövlig omväxling från mammalivet. En form av ensamtid.
Tror nog att de flesta som varit hemma på heltid med ett barn kan känna igen sig i understimuleringen det kan innebära. I perioder kommer man inte iväg alls, träffar inga vänner och spenderar sina dagar på ganska få kvadrat där inget speciellt händer. Då är det skönt att få sätta sig och läsa eller skriva lite. Tänka på något annat än blöjbyten och utvecklingsfaser.

Min mormor och morfar är min huvudsakliga avlastning och de hjälper mig något enormt! Imorgon ska jag promenera över med Frej på morgonen, då är det dags att redovisa ett grupparbete om genusperspektiv i omvårdnad. Känns skönt för mig med scenskräck att få dela på rampljuset med några andra studenter. Jag är med i en superbra arbetsgrupp också, vilket känns tryggt.

Annars då, har ni märkt att det snöat en gnutta? Varenda bil på parkeringen här utanför är begravda och är inte avundsjuk på alla stackare som behöver stå och våldsgnugga frost från rutorna om de lyckas gräva sig fram till bilen. Jag kommer knappt ut genom dörren, vagnen är ju bara att glömma en dag som denna om jag inte installerar någon form av plog på den. När jag nu går ut så känner jag även en ångest över att klä Frej rätt. Det kan vara min kära fars fel. Han är en sann lager på lager-nazist.

Hur klär man då sitt barn på vintern i Stockholm? Efter mycket googlande har jag dock kommit fram till att detta är det mest lämpliga just nu:

  • Body, byxor och vanliga strumpor (stabil grund)
  • Ett par varma sockor
  • En mössa som täcker öronen
  • Vantar
  • En fleeceoverall

Sedan ligger han i en supermysig åkpåse. Vilken lyx, tänker jag! (Tänker du annorlunda så är det bara att skicka ett argt meddelande till mig alternativt ringa soc.) Snart blir det nog aktuellt att testleka lite i snön också, men då kör vi på tjockare overall.

Dagens plus: Te. Värmer själen och magen i novemberkylan.
Dagens minus: Valet i USA. Mer specifik än så tänker jag inte bli, fy vilken hemsk värld vi lever i när någon med en så fruktansvärd människosyn får så mycket makt.

 

 

Två veckor till!

Sen är det dags för nästa kurs. Nu ligger fokus på att överleva denna. Det är mycket just nu, flera stora uppgifter och en hemtenta.
Man hade kunnat förbereda sig och ha påbörjat arbetet lite tidigare, det är det fina med distansstudier, de flesta uppgifterna ligger där på datorn och väntar. Vilka möjligheter för tidseffektivitet!
Men då måste man ju göra det och inte skjuta upp det som jag har gjort.
Det är ett bra tips: gör inte som jag!

Nu sitter jag här och funderar på hur det kunde bli så. Hade ju sagt till mig själv att inte göra så? Gissar på att jag bara är dålig på att planera, tur att det kommer fler möjligheter att göra om och göra rätt. Påminn mig om att jag sa det i slutspurten på nästa kurs när jag ligger längst ner i en hög med uppgifter jag behöver göra.
Dock slutar det alltid med att jag löser det, men med aningen mer magsår än nödvändigt. Då måste jag även flika in att jag är bättre än någonsin på att strukturera mitt arbete, i jämförelse med tiden på gymnasiet så är jag ungefär världsmästare i planering just nu! Men man ska uppskatta det lilla.

Annars då? Helgen är full av roligheter, som att läsa ikapp i litteraturen och tvättstuga. Vi ska även iväg på en visning av ett hus som vi inte har råd med. Funfunfun!

Dagens plus: Ikväll kommer Frejs bästa kompis Loke på myskväll. Hans föräldrar följer självklart med, och det blir en kväll full av överdoserande av kolhydrater. I alla för oss som är äldre än 6 månader.
Dagens minus: Min ovan nämnda oförmåga att planera. Amningshjärnan och den allmänna förvirringen jag upplevt sen Frejs ankomst gör det inte direkt bättre.

how-to-stop-procrastinating.jpg