Studiebesök under VFU

Imorgon är det dags för ytterligare en vecka av VFU. Men jag inleder inte på min vanliga avdelning, utan jag kommer att göra mitt andra studiebesök för denna placering. Ska du på praktik inom psykiatrin och liksom mig hannar i en större organisation, be om att få besöka olika avdelningar! Det är lärorikt att se hur de olika verksamheterna skiljer sig åt, speciellt om avdelningarna är diagnos-specifika. Jag fick hjälp av min handledare att kontakta de andra avdelningarna och boka in pass.

Förra veckan gick jag ett pass på avdelningen som specialiserar sig på EIPS, vilket betyder Emotionellt instabilt personlighetssyndrom. Låter kanske inte bekant, men kanske har du hört talas om diagnosen Borderline, det är samma sak. Det var spännande, annorlunda än min vanliga avdelning. Imorgon ska jag till PIVA, vilket är psykiatrisk intensivvård. Dit har patienter skickats från min avdelning när de blir för svåra att hantera. På deras hemsida beskriver de att de tar emot patienter i en akut fas av allvarlig psykisk störning där hens förmåga att hantera det är så pass nedsatt att patientens säkerhet inte kan tillgodoses på en annan avdelning. Ska bli minst sagt spännande.

Advertisements

Psykiatrisk slutenvård, frivilligt eller inte?

När jag kom till min avdelning så var det min första kontakt med psykiatrisk slutenvård, De flesta har nog någon gång vårdats inom den somatiska vården, råkat ut för en olycka eller kanske spenderat en natt på akuten, så man har i alla fall en uppfattning om hur det kan se ut och vad det kan innebära att vara där. Men det är nog inte många som har 100% koll på psykiatrisk slutenvård, så jag tänkte berätta lite om vad jag har lärt mig.

Jag tror först och främst att hela denna gren av vård har ett oförtjänt dåligt rykte. Många tror nog att det är “galningar” som är avskilda från samhället som vårdas där, men här finns både långvarigt sjuka som aldrig haft ett jobb och högpresterande karriärpersoner. Det är inget som går att avgöra på utsidan. Psykisk ohälsa diskriminerar inte.

Men till rubriken, personerna som vårdas, är de där frivilligt?
Ja, vissa har valt att söka vård själva. Kanske folk som har en god sjukdomsinsikt och känner igen sina symptom, eller personer som blivit rekommenderade att läggas in och gått med på det. Då vårdas de på avdelningen enligt HSL, och det kostar som att vara inlagd på en vanlig avdelning.
Men, väljer de att trotsa rekommendation om vård så kan de bli inlagda med stöd av LPT.

Vad är då LPT?
LPT är lagen om psykiatrisk tvångsvård. För att kunna vårda en patient enligt LPT, så krävs det att patienten uppfyller tre kriterier samtidigt:

  • Patienten lider av en allvarlig psykisk störning.
  • Patienten har ett oundgängligt behov av dygnet runt-vård på psykiatrisk klinik.
  • Patienten vill inte ta emot vården som erbjuds.

Om en patient uppfyller dessa krav så kan en legitimerad läkare skriva ett vårdintyg, och detta ska granskas av en specialistläkare inom psykiatri inom 24 timmar. Medans man väntar på granskningen så får patienten hållas på avdelningen för observation. Godkänns vårdintyget och inläggningsbeslut fattas så kan patienten hållas på avdelningen i 4 veckor, verkar behovet av vård finnas under en längre tid så prövas det av förvaltningsrätten. Behandling får i sista hand ske med våld och innehållet i tvångsvård omfattas av samma kvalitetskrav som frivillig vård.

Se där! Nu fick ni allt lära er något nytt. Kanske. För att avrunda på ett mer lättsamt vis, en bild på de sista strålarna solsken jag hinner se efter jobbet.

 

 

IMG_0968.jpg

Dokumentera mera!

Mitt första och enda helgpass för denna VFU är avklarat! Förutsatt att jag eller avkomman inte drar på oss någon otäck bakterie, som förra gången då vi mös med calicivirus i en hel(vetes) vecka. För behöver jag jobba igen något pass lär det bli sådana där härliga och obekväma timmar. Nåja. Det visar sig.

Frej är en aning hes och har en härlig flod av snor som forsar ur hans lilla ansikte men eftersom att han varken är febrig eller påverkad av det så tänker jag att hoppet inte är ute. Det är ju dag 4 på vabruari, så en förkylning förväntar jag mig nästan. Jimmy är förste vabbare, men blir han sådär mansförkyld kanske jag behöver vara hemma och ta hand om två bebisar.

VFUn idag var verkligen lugn, helgpass på min avdelning är verkligen inte blodtryckshöjande. Min handledare var ensam sjuksköterska och hade lilla mig i släptåg, så fort gick det inte, men det är väldigt få patienter som behöver mediciner och nästan hälften hade permission! Skönt för mig som fick träna på att dokumentera. Jag skrev två epikriser, och jag tycker verkligen att det är roligt. Alltså verkligen, 100% allvarligt. Hade faktiskt innan jag fick testa på att göra det hängt på attityden “det är så tråkigt att dokumentera, varför är vården så digital?!”. Men jag älskar att dokumentera, samla information och sätta de under rätt rubriker. Det är hemskt tillfredställande och nästan terapeutiskt (om man har gott om tid dvs). Det känns som att städa, fast roligt? Tänk om jag hade njutit av att dammsuga och diska så mycket som jag gillar detta? Då hade jag haft världens gladaste sambo. Nu är det mer så att han städar ofta pga pedantisk, och önskar han min hjälp så får han med våld släpa mig ur soffan. Han har det inte lätt, min gubbe.

IMG_1016.jpg
Tog en selfie med sjukhusets färgglada fasad i bakgrunden, varsågoda!

Vecka ett, check!

Nu är det helg! När man jobbar inom vården får man nämligen helg när det passar verksamheten. Just denna vecka blev det torsdag-lördag, och på söndag ska jag tillbaka till verksamheten.

Så, vart är jag? 

Den första VFUn för mig denna terminen är på temat psykisk ohälsa. Jag är på en avdelning som huvudsakligen behandlar personer med bipolär sjukdom som behöver slutenvård i maniska perioder eller vid depressioner. Nu har jag inte gått länge än, men jag har fått ett extremt bra intryck! Jag har inte haft en klar uppfattning om vad det innebär att arbeta inom slutenvården och psykisk ohälsa, men i jämförelse med en somatisk  avdelning (en avdelning med fysiskt sjuka personer) så verkar det vara mindre fokus på medicinska åtgärder och mycket mer tid till patienterna. Det är inte så mycket sättande av pvk och dropp eller andra medicintekniska moment. Det som förekommer är intramuskulära injektioner när en patient drabbas av psykoser eller andra mer akuta tillstånd.

Vilka jobbar här?

Här jobbar skötare, sjuksköterskor, kuratorer, psykologer och läkare.
Skötare motsvarar undersköterskor på andra avdelningar, men deras jobb skiljer sig åt en aning. Min avdelning som jag går VFU på har ett fantastiskt tätt teamarbete och jobbar tillsammans på ett sätt som jag inte sett förut. Alla kommer till tals på de olika mötena och det känns inkluderande. Utifrån mitt första intryck så måste jag säga att strukturen är fantastisk och arbetsmiljön känns verkligen bra. Det är bra bemannat, ingen personalbrist som jag kunnat märka av i alla fall.

Det ska bli spännande att fortsätta här och se om det känns lika bra genom hela praktiken. Visst, att vårda personer med psykisk ohälsa är tungt. Det är svårt att se någon må dåligt och tappa kontrollen, men jag är inte rädd. Det behöver man inte vara. Sjukhuset är en trygg miljö, personerna är här för att bli friska, och man är nästan aldrig ensam. Självklart har man larm på sig som personal och känner man sig hotad är det bara att trycka på knappen så får man assistans. Jag ser verkligen fram mot att fortsätta här, och mot att själv börja ansvara för så många patienter som personalen känner att jag kan hantera. Längtar redan till nästa pass!

Men nu är det dags för lite skolarbete. Alltså, inte för att jag vill. Jag vill helst dricka kaffe och titta på Dr. Phil i soffan. Det borde väl räknas som studier? Det är relaterat till psykisk ohälsa. Typ.

pluuuugga

Uppladdningsvecka

Vi har denna vecka startat upp kursen omvårdnad vid psykisk ohälsa, på ett enligt mig mycket behagligt vis. Dagarna har bestått av diskussionsforum i pingpong som pågått under dagarna i smågrupper, skriftliga diskussioner hemifrån alltså. Det passar mig mycket bra, jag gör mig bättre i skrift än tal. Att ha haft en lugn vecka var bra för mina nerver också. Idag är min sista dag med lugna hemmasemin innan den alternativa verkligheten som är min VFU sätter igång.

Det är verkligen en stor kontrast, väldigt likt ett riktigt arbetsliv? Fast utan lönen. Nog för att studier är hårt arbete det med, men det är svårt att jämföra. Ni som har pluggat själva förstår hur jag menar. På många sätt så föredrar jag ett vanligt arbete då jag är otroligt rastlös. Fram tills mitt diskbråck i julas så såg jag till att vara rejält sysselsatt för att slippa känna mig understimulerad men de senaste veckorna har jag bara haft skolan på dagarna och Frej på kvällarna. Jag saknar verkligen att jobba och längtar till praktiken. Samtidigt är jag självklart livrädd.

På tal om att jobba, jag har en intervju på fredag nästa vecka! Redan nu så ansöker man om sommarjobb och jag har fått klartecken av min sjukgymnast att lyfta, men hon föreslog att jag skulle undvika äldrevården. Speciellt i egenskap av vårdbiträde då det enda man gör i stort sätt är att lyfta tungt och städa. Detta jobb som om jag får det, kommer att innebära ett undersköterskejobb på ett sjukhus! Mer än så berättar jag inte än. Det känns så roligt och spännande att jag faktiskt blir undersköterska till sommaren? Håll tummarna för mig! Och tips på hur man beter sig på intervjuer är välkomna. I kommentarer eller på mail if you will. Det kan behövas mvh prestationsångesten själv.

Det eviga schemaproblemet

Den 29/1 är det dags för praktik som sagt! Så taggad! Men nu kommer det här enorma stressmomentet “planeringen”. Det finns liksom inget schema. Jag förstår att det är stressigt att ta emot studenter för de olika verksamheterna. Men att skolan inte har ett bättre system som styr så att man får ett schema i alla fall två veckor innan praktikens start. Jag tror att väldigt få tycker att det funkar bra att få schemat samma dag som man börjar? Även om man inte har barn så kanske man är tvungen att jobba lite eller har annat i livspusslet som man behöver anpassa sig till. Tyvärr verkar detta vara så det funkar oavsett skola och utbildning i många fall. Jag arbetar faktiskt inte med schemaläggning och kan inte döma ut systemet, men det ger mig magsår.

Hur blir det då med förskolan? Jo, tack vare samarbetsvilliga förskolepedagoger så ordnar det sig för mig. Har i största möjliga mån försökt att kommunicera med dem och den tillfälliga lösningen blir att anmäla Frej 06:30-16:30 varje dag (Jimmys arbetstider) under de fem veckorna. Det kommer att innebära att de planerar för mer personal än vad som kommer att behövas. Tur att det bara är en kort period.

Det enda jag vet är att jag ska gå en heldag på måndagen! Det ska bli mycket kul och lärorikt med en inblick i verksamheten innan det sätter igång. Fick ett mail om det, och hon som skickade ut det lovade att försöka hjälpa mig med att få tag i ett schema. Hoppas att jag kanske får det under nästa vecka!

Halvsyrra!

Officiellt nu! I fredags var sista dagen på termin 3, vilken känsla. Halvvägs till examen. Inväntar resultatet av fredagens tenta men gick ut från den med en bra känsla, tror jag i alla fall? Det var i mikrobiologi och frågorna kändes relevanta och roliga, inte så mycket “vad är en bakterie gjord av?!?” Utan mer koppla ihop symtom med sjukdom osv. Så kul!

På måndag börjar nästa kurs. Så något lov har vi inte direkt. Härligt med någon dag utan att tänka på skolan (lika mycket som vanligt i alla fall). Då påbörjar vi kursen som kommer att handla om psykisk ohälsa. Jag är grymt taggad! Har själv en del erfarenhet av det som patient så det ska bli spännande att fördjupa mina kunskaper jag förvärvat genom att googla och/eller prata med vårdpersonal. Och praktiken börjar 29/1 så jag kommer knappt hinna få ångest eller bli nervös. Snabba puckar.

Grattis lilla mig oavsett, det känns så bra att ha klarat mig hela vägen hit utan större hinder. Klart att det har varit svårt och jobbigt, men det har ju funkat. Kan jag så kan du!